Sitter just nu i projektbeslutssituation. Vi har haft dragningar på förmiddagen och där fanns en hel del i övrigt att önska. En och annan undrade om Flanören ätit taggtråd till frukost.

Bakgrunden är, att vi från Västra Götaland genom åren anmärkt på att de tre indikatorerna, Miljö, jämställdhet och integration sköts med vänsterhanden, ja i den mån man bryr sig över huvud taget.

Idag har vi 14 projekt och merparten av dem ser likadana ut. De tre indikatorerna har hängts på på slutet och med allmänna lite hukande formuleringar.

Problemet är i första hand Norskt.

På Norsk sida har man regeringspengar som ska matcha våra EU-pengar. De norska pengarna delas ut lokalt, till de tre programområdena. De långa knivarnas natt inträder. Då kommer sånt som jämställdhet, integration och miljö på mellanhand.

På Svensk sida, har vi alla pengarna i en pott, 350 miljoner i EU-pengar och lika mycket från medfinansiärer.

Där kan vi göra helt andra prioriteringar och nationella mål kan få större genomslag.

Men idag lyckades jag(vi) äntligen vända skutan. Folk fick gå tillbaka och göra om, inte en enda Norrman eller Norska protesterade. Så, trägen vinner, tjöta hjälper.

Nu behandlar vi en grannalaga fråga.

Ett gemensamt ambulanshelikopterupplägg från Norra Bohuslän till Jämtland på Svensk sida och motsvarande geografi på Norsk sida.

Norrmännens pengar är slut, vi är beredda att ta en större andel för att få projektet i hamn. EU-reglerna föreskriver en 43-57 fördelning.

Paragrafriddarna har julafton men jag tycker det verkar som att vi kan fixa till det, genom återremiss och i juni kan det avgöras.

Ola Habeth från Östfold är lite het . Han vill ha beslut idag, men det låter sig nog inte göras, eftersom ett giltigt beslut kräver enighet.

Nu lossar det! Vi kan fatta ett principiellt beslut, men att ordföranden får i uppdrag att göra finansieringen EU-fäig.

Alla byråkratiska "fingerfärdighetsalenter bör brukes".

Fortsättning följer.

Jodå, så blir det.

Inget mer dramatiskt idag.

Sitter på Bussen från Oslo till Göteborg. Är hemma 1,5 tim. tidigare än med tåget.

Mäkta mä´.

Klara av, orka med, egentligen få i sin makt.

"Nu när vi har klarat å dä här år´t sa la vi mäkta mä nästa mä".

Stenknäcken har inte varit så frekvent, inte heller i stora antal, den här vintern.

Förmodligen den snälla vintern som gjort att de hittat mat i sina naturliga miljöer.

Det verkar i alla fall bli häckning för ett par, här i närheten.

Förra året hade vi en kull på tre, som åt från fågelmatningen.

En t.o.m flög emot ett fönster, men repade sig efter vederbörkig fotografering.