När jag kom ut från sammanträde med KPR, Kommunala pensionärsrådet i stadsdel Norr, såg jag en gul lapp på rutan. Reklam!?

Men inte, jag hade fått gult kort!

Parkeringsbolaget hade satt upp en biljettautomat. Har tidigare parkerat där många gånger, när jag som regionrepresentant avhandlat Sjuhäradsfrågor. Då har det varit en allmän, gratis parkering.

"Gult kort", stod det på ena sidan och på den andra upplystes jag om att jag inte betalt parkeringsavgift.

Nästa gång blir det böter.

Väldigt trevligt och det var nästan så jag ville betala i efterskott. Nej, men det har blivit ett uppskattande mejl till parkeringsbolaget.

Jag blev glad, äntligen nån som fattat det här med kommunikation.

Den ser ut att säga: Skynda dig att fota, för jag är hungrig.

I förmiddags hade vi årsmöte med vår samfällighet.

Ett lugnt årsmöte, efter ett par lite aktivare, då vi bl.a diskuterade vattenförsörjning.

Mötet går väl egentligen till historien, som det möte då jag slutade som ordförande efter 22 år!

Blev ordförande vid midsommartid 1990, så det har blivit 22 år. Ganska mycket, men samtidigt så känns det inte så, förrän man tittar tillbaka i protokollen.

Det har hänt en hel del genom åren. De första årens "man ur huse" när det behövde göras nånting utöver det som var utlagt på arbetshelgerna. På Arbetshelgerna var det rena familjeaktiviteterna. Kaffekorgar och i hög grad en social aktivitet, i motsats till dagsläget, med ansvariga inom alla områden och bara ett fåtal gör sina stipulerade 12 timmar i grupp, utan får egna arbetsuppgifter från någon av de ansvariga.

Någon kommer väl att komma ihåg, att det var 2012 som vi dubblerade medlemsavgiften, från 1500-3000:- per fastighet. Timmar, av de 12, som man inte arbetat har höjts från 75:- till 125:-/tim.

Var bara ett par bröder, som i familjen har tre fastigheter, som gruffade lite, men övriga insåg nödvändigheten.

Vi har bl.a bytt snöröjare, med en fördubbling av kostnaderna som följd.

Vi har de senaste åren tärt på vår förnyelsefond och den behöver ganska fort återställas till 25000:-

Så de har att göra i nya styrelsen.

Utöver fåransvaret, ska jag vara kontaktperson med snöröjaren. Ut med tumstocken och vid 5 cm. så ringer jag en signal.

Men det blir definitivt lite lugnare kring mig. Ofta när man träffade folk på vägen eller eljest, så blev det ett och annat om samfälligheten.

Nu blir det jag som får terrorisera den nya styrelsen!

Nu blir det fågelvecka.

I somras lät vi talbollar och en del frö vara kvar, så att ungarna skulle få smak på det.

Vi fick se ungar av Blåmesar, Stenknäckar, Nötväckor och Hackspettar.

Undrar just om dessa två är från de kullar som myllrade runt talbollarna i somras?

Har varit lite slow starter med fototrissen, men nu får det bli.

Ska se om jag lyckas knäcka temat, på mitt eget sätt, men ändå.

Det har smugit sig in en del Amerikanska företeelser i vårt helgfirande, inte bara Alla hjärtans dag, utan även Allhelgonahelgen har blivit kompletterad med spöken och Pumpor.

Det är tävling också.

Jag börjar min triss i djurens värld, ja faktiskt, hela trissen är animalisk.

Mor och barn. I djurens värld göre sig icke fäderna besvär, i de flesta fall. Lammet ligger tryggt bredvid modern. "Jag och min mamma". Ett citat från älsta barnbarnet när han var yngre.

Vem har inte hört talas om blommor och Bin(Humlor)? Mången nervös skollärare har väl hummat om hur insekterna och blommorna gör.

Insekterna har inte en aning om Blommor och bin, de är pang på, när det gäller att föröka sig. Inte är de blyga heller, varken släckt lampa eller lakan. Frågan är om inte den här älskogen bara är för nöjes skull. Det har lidit en hel del på sommaren, vid fototillfället.

Jonas har gjort skillnad. V lyfter i opinionsmätningarna och är påtagligt närvarande i debatten. Jonas är född och har gått i skolan i Vänersborg. Han har f.ö sommarstuga tillsammans med sina syskon i norra änden av Tolken.

Bilden tog jag på Hagabiografen i Göteborg, när han presenterade sin första bok.

Ingen som följt bloggen här, kan ha missat att jag haft anledning att misströsta över Vänsterpartiets utveckling de senaste åren.

Nu börjar jag se ljuset igen.

En Vänersborgare har stigit in på scenen.

Först Jonas S som partiledare och sedan efter denna helgs Partistyrelsemöte, har V fått ett lyskraftigt Verksdtällande utskott.

Ulla Andersson som förste vice och Josefine brink som andre vice. Aaron Essler blev partisekreterare, ett med stora förhoppningar emotsett val.

Den här kvartetten är slagkraftig, kan mycket väl leda den rödgröna oppositionen om så skulle bli nödvändigt.

Det minsta man kan säga om Stefan Löfven och Karin Jämtin är att det lyser om dem, men de kommer förhoppningsvis att hela det stora partiet med andra medel.

Det blev snabbt tyst på Vänsterpartiets "hardliners" efter valet av Jonas som partiledare.

De har krupit tillbaka till grottorna, precis som de gjorde när Gudrun S blev partiledare.

Med Jonas vid rodret får de mycket svårare att komma igen.

Rosanna Dinamarca ville inte ens bli andre vice ordförande, lite konstigt, när hon varit med och kandiderat till ordförandeposten.

Nu blev det min favorit, Josefine Brink i stället, jag gråter inte för det.

Det börjar ju lossa i opinionsmätningarna nu också.

S slutar tappa och V tar hem 3% från Mp.

Skulle tro att V går förbi Mp innan sommaren.

Men jag hoppas att Mp och V kan bli någorlunda jämstarka och större tillsammans än S.

Då blir ministerlistorna ingen autostrada för det stora partiet.

Här kan ske stordåd det närmaste året. S har tappat sitt historiska grepp och det är egentligen dags för en scenförändring i det politiska landskapet.

C och Kd under 4%-spärren, de tre rödgröna partierna tämeligen jämnstora.

Reinfeldt och Borg får se sig om efter nya jobb.

Telefonen ringde på förmiddagen. Det var dottern som förkunnade, att hon och hennes Vasaloppskompis skulle till Lundavallsspåren i Äspered och åka skidor.

Hon lade en beställning på mellanmål och kaffe. Vi bor ju bara några km. bort.

Jodå, det gick väl bra.

Kom på, att det skulle vara kul att ha några bilder, så jag ringde henne och de hade tänkt sluta, men fick köra ett par varv till, så jag hann få mina bilder.

Parkeringen höll på att tömmas när jag svände in.

Äspered har ofta ett 70-tal Vasaloppsåkare och här är deras hemmaterräng.

De hade varit ute tidigt och jag förstår varför. Det hade börjat bli allmänhetens åkning.

Upploppet, efter ett par extra 2,5 km.-varv så att fotografen fick sitt. Mette, dottern i röda västen, följd av kompisen Camilla.

Ganska nöjda. Förra året körde hon inte en km. men klarade Kortvasan, 30 km. på önskad tid.

Smärtan, som varade hela veckan efter loppet, ger motivation till träning inför årets lopp.

Är det inte så här de brukar stå efter loppen?

Efter fikat, hann de även med en tur till Sundholmens slottsruin. Mette ville visa var hon lekte som barn.

En sparktur med broddarna på. Det är en vacker dag, så trakten visar sig från sin bästa sida.

Upptäckte en annan sak idag också.

När jag skulle hjälpa Mette med utrustningen, så försökte jag lite på egen hand, men fick uttrycklig order på att inte ta några egna initiativ, "gör bara som jag säger".

Äpplet har inte fallit så långt från Päronträdet. En av hustruns mer återkommande repliker, även.

Ja, ja, det får man leva med.