För en tid sen, tröttnade jag på Bloggplatsen, skapade ett bloggförsök på Blogger.

Glömde av det men påmindes idag när jag öppnade mitt Googleskonto.

Är tilltalad av Blogger, men har inte orkat redigera så mycket.

Den är mera lätthanterlig, inte minst vad gäller bilder.

Är det någon som har lust att gå in? I alla fall så jag får se om besöksstatistiken funkar.

Avancerat läge är naturligtvis en kommentar.

Välkommen in till Flanören utmed Tolken 2.

I kväll åker vi till Göteborg och ska se Lady Mac Beth på operan.

Hade nog aldrig varit aktuellt om inte en tös från Sjuntorp spelat huvudrollen. Gitta Maria Sjöberg.

Hon växte upp vid Blaxtorpsvägen, precis som jag. Våra föräldrar umgicks, men då tyckte vi att Gitta och hennes storebror Henry, var småknartar som man inte kunde vara ihop med.

Gitta Maria har musik och sång i blodet.

Hennes mamma Zeni, eller Charlotta som hon kallades sen hon kom till Sverige, kom från judisk medelklass med såna intressen, i Polen.

Pappan Ture var mer åt buskishållet, men sjöng och spelade olika instrument med bravur.

Mamman kom till Sverige som 14-åring, med Wallenbergs vita bussar. Vägde inte mer än 32 kg, efter vistelse i Auswitch. Hennes berättelser därifrån var fasansfulla, bl.a hade hon själv tvingats föra sina småsyskon till brännugnen.

Vid den tiden var det ofattbart för oss, mig och min bror, men senare har vi ju kunnat klä det i verklighetsskrud.

Ska bli kul att se och höra Gitta Maria, det är första gången jag ser henne live. Hon har ju hållt till ute i Europa och har ett fast engagemang på Köpenhamnsoperan.

På väg till Göteborg, köper vi en blombukett med hälsning från "Kjell på Kullen".

Det höll på att gå åt pipsvängen när vi skulle beställa biljetterna på Ticknet. Vi fick biljetter till den 8:de i stället för 16:de.

Hade avbeställningsskydd, som tur var, och tjejerna på operans kansli bytte snabbt och vi fick biljetterna till dagens föreställning på posten.

Får väl ta god tid på oss, för här är ett snöväder på väg in.

Bilden är hämtad från Gitta Marias hemsida och är från Lady Mac Beth.

I år har vi en liten stackare, mycket mindre än de andra och jag trodde ett tag att det skulle bli en ornitologisk sensation. Men så är det nog inte, utan en som stannat i växten.

Kan det vara den unge som dunkade mot fönstret i vår köksdörr i somras?

Den blev liggande en god stund, men repade sig.

Helt omöjligt är det ju inte, att den stannade i växten.

Vintern har fram till ett par dagar sedan inte gett så mycket snö.

Vi har bara behövt ploga två gånger.

Men nu har vi fått ungefär 12-15 cm. nysnö på två dagar och i morse var det plogat.

Det är datacirklar i PRO idag och hustrun får hoppa in i cafèet, så det får bli skottning i kväll.

En ensam Hämplingshane kommer till fågelmatningen. Den äter från marken tillsammans med Grönsiskorna. Till att börja med förväxlade vi den med en Gråsiska.

Inte perfekt skärpa, men ändå en Hämplingsbild.

Det som göms i snö kommer upp i tö.

Vi har inte haft töväder, men å andra sidan inte fått så mycket snö.

Snäckorna härrör sig från 2000, när Jonas Sjöstedt och jag följde med ett par fiskepojkar från Öckerö ut på kustnära trålfiske.

Snäckorna var "bifångst" och jag tog vara på några, för de var vackra.

De har stått lite var stans genom åren. Igår hittade jag dem på ett trappsteg till altanen.

Tre funktionärer på Västgötaloppet i går.

Tävlingsledaren Mats Englund till vänster med en lite udda utrustning, ett järnspett!

De hade det ganska lugnt igår, men idag blir det körigare, med över 1000 deltagare på herrarnas lopp.