Nyligen hemkommen från Malmö, släpper fortfarande inte min beundran för Malkolm Nihlèn som Gavroche i Les Miserables. Att han är kusin med vårt älsta barnbarn gör inte saken sämre.

Det var ju en stor roll och stundtals så "ägde han" som ungdommarna säger.

Hela musikalen var bra, jag har aldrig sett en liveföreställning av Les Miserables tidigare, bara på TV.

Jag har skickat en bild till Malkolm på Muren på La Chaiskyrkogården i Paris. Ett monument över morden på kommunarderna. Muren som bl.a Gavroche dödas vid.

Efter operan, så tog vi en tur på stan, klockan var ju bara 21.

Hade fått rekommendationer, av bloggkompisen Jah Hollis.

Vi gick till The Bishops Arms vid Gustav Adolfs torg.

Hustruns vita vin var inget problem, men när vi kom till min wisky, då blev jag lite besviken på riktes tredje stad, Repalus borg.

De hade ingen 18 årig Glen Garioch, ja ingen 12:a eller 8:a heller. Den var obekant. Det hjälpte inte att jag höll en mindre föreläsning om destilleriet och dess chef.

Ja då tar jag väl en vällagrad Oban då.

Men, inte, jag fick nöja mig med systemets 14-åring.

Inget problem egentligen, men jag ville ju bara glassa lite på ett ställe som skulle ha många wiskysorter. Det hade de förvisso, men det finns fler....

Köket hade stängt, så jag fick släcka hungern med ett gott mörkt öl, "som inte stack ut för mycket" som min beskrivning vid beställningen löd.

I övrigt så var stället perfekt för en mogen publik, man hörde vad som sas när man pratade och inte en massa ungar som stökade kring.

Vi hade tur, det var uteväder på lördagskvällen. Så även på söndag förmiddag, men det återkommer jag till.

Nu slår jag igen butiken för ett par dagar.

Åker till Malmö med liten packning, så det finns inte plats för dator mm.

Däremot ska kameran med, så det kan väl bli nån bild på Turning Torso i snöblask.

I morgon bitti bär det i väg till Malmö.

PRO-distriktet ordnar en resa till "de himmelsblås" hemvist och Les Miserables.

Med buss genom ganska dåligt väder, enligt yr.no.

Det ska bli dubbelt trevligt att se Les Miserables. dels har vi aldrig sett den live tidigare, dels så spelar en av älsta barnbarnets kuser på fädernet med. En barnroll, de är tre grupper som spelar var tredje föreställning och vi hade turen, att han spelar i morgon kväll. Han spelar "Gavroche", pojken i stolpen.

Vi ska väl hinna med att göra stan också. Hustrun förbereder bl.a en present till pojken. Kanske något som behöver införskaffas i sista stund.

Bloggvännen Jah Hollis har retat öltarmen i sina inlägg emellanåt. Det kan säkert leda till nåt pubbesök, eller två....

Förmodar att jag inte kan hålla eventuella eskapader för mig själv.

Men först är det fredagsrutin;

Stadsresa, PRO för mig, simma för hustrun.

Till Coop för att handla och äta middag.

Hem till "Vart är vi på väg?" och Skavlan.

Men innan det så blir det säkert ett nytt kapitel i SAP-dramat "Juholt och de 08-rövarna".

Trots att jag placerat ett par nyfödda lamm bland snöiga trädtoppar, så har

Flanören varit lite passiv de senaste dagarna. Minst två skäl kan skönjas.

Har haft "lite mycket" omkring mig.

Men framför allt, uppkopplingen har falerat. Men nu har Telia snabbt och duktigt fixat min kontakt med yttervärlden.

Det trådlösa är så långsamt, så det skulle öka Valiumförsäljningen.

Inget vidare fotoväder, så det blir ytterligare en bild ur arkivet.

Den röda Stjärnflockan kom till oss, från en av hustruns arbetskamrater, i en liten kruka. En självsådd planta, som betydde fördubblat antal varianter. Den vita hade funnits sedan några år.

Den som vill ha säkra vinterbilder kan gå in här.

Det har flera gånger tidigare bekantgjorts på den här platsen, att Flanören har en förkärlek för vissa växter. En sådan är Mariatisteln.

Den självsår sig och får bli kvar där den inte är allt för malplacerad.

Den filosofin förstärktes efter att ha sett Österlenska trädgårdar, på TV i går kväll.

Alla mina sympatier för att hellre sitta på altanen än att gno med ogräs och rätlinjighet.

Blombladen är vassa, riktigt vassa och det verkar som att det inte är några fåglar som har fröna som favorit.

På en del fält var det vitare i somras än vad det är nu.

Hundkexen är ett tecken på att marken inte mår bra. Tror att det handlar om för mycket kväve.

Vi har ett fält, där fåren har återställt balansen. Varje år så äter de med friskt mod och god aptit av blomställningarna, precis vid övergången till att sätta frö.

Hundkexet är tvåårigt, så beståndet har succesivt minskat.

Den här odlade Lönnen står utanför Cramers i Hillared.

I höstas var den grann.

Vi var på Cramers i Hillared och köpte några  Orchidéer i går. De hade satt ut ställningarna med fröpåsar.

Det följde även med några påsar Vallmofrö hem. De ska direktsås, men det ger lite känsla att ha dem liggande.

Ettåriga Vallmo i flera färger och former. De är tacksamma.

Här är en Vallmo från tidigare år, de självsår sig ganska tacksamt. Den här konkurerar med en Dahlia.

Jag låter dem mestadels stå, det blir fina färgklickar.