I ett inlägg för några minuter sedan, referar jag från Johan Lönnroths framträdande på Filosoficafèet i går kväll.

Hans visoner, kan symboliseras av den unge bollvirutiosen i Montmartre. Inte lätt, men det går.

Caremaskandaler, Global finanskris och uppvärmning, ja då behövs det ljuspunkter för att kunna gå vidare.

Sinneskattens fredagstema vill ha ljuspunkter i höstmörkret.

Även en nedåtgående sol är en ljuspunkt, fast inte så länge.

Flera ljuspunkter finner du här.

I går kväll var det dags för Johan Lönnroth att äntra Filosoficafèets scen på Högskolan i Borås.

Temat var Vänstern och globaliseringen.

Johan har ju en diger meritlista både civilt och politiskt. Han satt ju bl.a vid fronten under det statsfinansiella saneringsarbetet på 90-talet. Han var med och byggde den ideologiska grunden för V:s framgångar vid den tiden.

Han tog sina tre vuxna barnbarns uppfattning om politik och politiskt engagemang som utgångspunkt. Den stämmer väl med andra mor-och farföräldrars erfarenheter.

Partipolitik är mossigt och gammalmodigt.

Dagens politiska partier och dess verksamhet har sin grund i ett samhälle som inte finns längre. De aktivas medelålder ökar nästan med ett år/år.

Allt går mycket fortare, mandatperioder verkar som evigheter.

Verkligheten är global, dagens ungdom har vänner via bl.a facebook från hela världen. Nationsgränserna är inte längre reella.

Problemen vi står inför är globala. Finanspolitik och kriser, miljöhoten och dess lösningar är i väldigt liten grad nationella.

Han bedömde, att nationalstaternas betydelse har bäst före datumet bakom sig.

Han såg fram emot ett globalt parlament, valt av hela jordens befolkning.

FN, EU och andra internationella instutitioners brist, är att de är underordnade nationalstaterna.

Det är naturligtvis en utopi, men han hänvisade till t.ex kampen för rösträtt i Sverige. Motståndarna reste en rad problem och hot, men efter 35-40 år så var det verklighet. Med god hjälp av den ryska revolutionen.

Ur dagens facebookrevolutioner i Nordafrika, den globala finanskrisen och klimathotet, kan mycket väl växa fram en helt ny medvetenhet.

Det är ju heller ingen ny tanke. En gång var det; "Arbetare i alla länder, förenen eder".

Det är väl inte att svära i kyrkan, när man konstaterar att den ryska revolutionen och 1900-talets tillämpning av den vetenskapliga socialismen, trots delvisa framgångar, i huvudsak satte stopp för den utvecklingen, genom att det sovjetiska kommunistpartiets "ledande roll". Arbetarklassens internationella kamp, blev liktydyg rysk utrikespolitik, en stormaktspolitik som hade väldigt lite med internationell arbetarrörelses ambitioner att göra.

Johan förkastade naturligtvis inte engagemang i frågor av nationell betydelse. I lokalen satt bl.a en f.d regionstyrelseordförande i Västra Götaland, flera fackliga kämpar och politiska aktivister och han menade att det ena inte får utesluta det andra.

Exemplet Carema visar dock på vad det handlar om. Idag diskuterar vi det som ett problem med äldreomsolrgen i Sverige. Så länge vi inte får inflytande över skattepolitiken i världen i övrigt, så fortsätter det. Oavsett om pengarna är tjänade på äldreomsorg, biltillverkning eller kopparmalm.

Resurser tiill vård och omsorg i stora delar av världen hamnar på konton i skatteparadis.

Johan har inte heller haft nån övertro på planekonomi. Jag känner honom som en förkämpe för arbetarmakt med marknadsmekanismer. Han har alltid varit ett salt i debatten och så tänker han fortsätta till han blir 100 år, enligt egen utsago. Han behövs, alla som säger samma sak, för ingen utveckling framåt.