Ett litet drama i tre bilder, ur det hårda fågellivet, får bli mitt bidrag i veckans Fototriss på temat PERSONLIGT.

Dong!!!

En ordentlig duns mot fönstret i köksdörren ut mot altanen.

"Måtte det vara en Björktrast", var det första jag tänkte.

Men icke, det var en av våra omhuldade tre Hackspettungar. Vi har fortsatt att mata, framför allt med talgbollar, så att förhoppningsvis ungarna skulle komma fram och visa sig.

Jag blev mer än sannbedd.

Den ligger avsvimmad på altangolvet. Rör sig inte. men när jag känner på den om något är brutet, så visar den livstecken. Rättar till kroppsställningen och ögat är nästan klart.

Många tankar går genom huvudet, anklagar mig för att jag varit så nyfiken och matat dem så nära huset.

Men å andra sidan sett, vilka faror hotar inte där ute?

En av dessa tre, kommer i bästa fall att överleva vintern.

Några minuter senare, så sitter den upp, ögat är klart och jag tror inte något är brutet.

Närmar mig ytterligare en gång med handen för att känna över den.

Nu ville den inte vara med längre, hade fått sans och krafter tillbaka och helt sonika bara lyfter från altanen, flyger åt samma håll som de brukar.

Lite senare så var den framme och åt.

Kan inte hjälpas att jag tog det personligt, efter att ha matat dem, hållt dem nära huset och tagit den risken, som slutade i en smäll mot fönstret. Ja, inte riktigt slutade så, det blev ju trots allt ett lyckligt slut.

Även en Bofinkunge och en Stenknäcksdito, har dunsat mot fönster, men på samma sätt som Hackspetten piggnat till och fortsatt sitt fågelliv.

 En liten höstkomposition, inte lätt när det blåste. Tycker också att Lönnen inte har fått så många riktigt fina höstlöv i år.

Det hade väl inte torkat upp riktigt i jorden efter allt regnande, men det var idag jag hade tid, så bara gå på, tänkte jag.

Blev ganska snart avbruten av en Tranflock som skrikande var på väg åt sydost. Den gamla vanliga traden på hösten.

På samma sätt som tidigare år, uppstod stora förvirringen, lika dant med varje flock, mellan Tolken och Åsunden.

De kommer inte riktigt lika, en del kommer väster om oss andra öster, men det handlar om några hundra meter.

Sprang med kameran vid varje nytt skrik, som kärringen i historien, vid Älgjakten.

Tranorna ska få ett eget kapitel så småning om.

Grävde färdigt kryddlandet och det är nu klart för lite förlängning och mellanrum, mellan de olika arterna, så djupa att mynta-och malörtsrötter inte kommer ut.

Det blir 32 trekanter, som ska fyllas.

Har nog inte tillräckligt med 120*28, så det blir att åka vägen över Holger på måndag.

Satte mig ner och skrev i olika arter, tills alla trekanter blev fulla. Det måste bli omdisponeringar, för det var ett par som inte fick plats.

De har varnat för nattfrost, samtidigt som vi kommer att få fina dagar.

Bryr mig inte om att täcka Dahliorna, för där ska ut lökväxter och lite annat där de står nu.

Har sagt tidigare att de varit tröga i år, många knoppar, kommer inte att få uppleva färdig blomma.

Grävde också upp gula och röda Rudbeckior, de ska flyttas till djupare och bättre jord.

Den gula hade så många plantskott, så det får väl bli bakluckeloppis på dem med.

Tranorna fortsätter, kanske uppåt 20 flockar medan jag varit ute.

Den trögaste av alla Dahliorna, har nu slagit ut med sin första blomma. Ett par till är på G. men får skynda sig, för i veckan får vi första nattfrosten.

En av "kompostdahlorna" visar sig vara en Cafè au lait. Jag har misstänkt det på växtsätt och blad, men nu börjar första knoppen slå ut, så tvekan är över. Vi har ytterligare två olika Dahlior hämtade från komposten, där de sent om sider visade livstecken. Dem finns det nog inget hopp om, ja kanske den ena som står i kruka, den kan ju få en tid i växthuset.

I annat fall får de börja om nästa år.

   White Perfection, ny för året hos oss. Fick i alla fall se en blomma. Dahliorna har varit tröga i år.

  Ett prov på den moderna arkitekturen i den nya stadsdelen La Defence i Paris.

Det ena huset inte det andra likt och avslutning med  ytterligare en triumfbåge, Le Arch.

La Defence blev inte den enda upplevelsen på vår Parisresa i april.

Paris Maraton, är ju en av de stora och hela världseliten passerade bara någon meter från oss, liksom alla de andra 35-40000 som deltog.

Att sitta i kortärmad skjorta i Montmartre kl. 22 på kvällen och äta går heller inte av för hackor.

Mera upplevelser hos Sinnesskatten.

Sitter just nu i Svenljunga, på Borås Bil. Bilen servas, 11.000 mil. En liten service, men de ska fixa en liten skada på bakluckan också. Fylla i lite färg.

Svenljunga kallas i folkmun för Texas. Det har väl gått vilt till genom historien och så följer man upp, med att härbärgera ett Bandidosgäng i dag. Jag vet inte riktigt om de är ute eller inne just nu för det brukar genomföras razzior då och då, med resultat att alltid någon eller några får skaka galler.

Resan hit skedde i spöregn och kolsvarata vägar. Tur att det låg löv på asfalten, så man hade något att hålla sig till.

På tal om Texas;
Hörde på radion, att Sahra Palin kastat in handduken inför nomineringen till republikansk preesidentkandidat. Synd, men hon har väl tjänat mer, under behagligare former, i media. Synd, därför att det hade blivit en lätt runda för Obama.

Får han en mera mitteninriktad motståndare, så måste även Obama orientera sig dit och 4 år av fortsatt besvikelse följer.

Jag vet, att det är mest skådespel, men det handlar ändå om hur världens mest skuldsatta nation ska styras.

Med lite humor, skulle man kunna säga; sätt en kines på USA:s presidentstol, så blir om inte annat vägarna till nya lån lite kortare.