nabbsjuan

Alla inlägg under oktober 2011

Av Flanören utmed Tolken - 20 oktober 2011 09:07

Anlände till Korsvägen med buss för någon kvart sedan.

Tursamt, så var rummet på Tower Hotells västra torn redan klart.

Vi börjar kl. 10 med mötet i Övervakningskommittèn.

Det är Tillväxtverket som håller i trådarna och relationerna är lite von oben. Det är skillnad på skit och pannkaka. Men det går att hantera dem också.

I morgon på Styrkommittèn, blir det lite folkligare. Sitter just nu i en korridor, strax bredvid norrmannen som är ordförande i morgon.


Det ska väl komma en och annan rapport, bl.a vad det är för ett hus i Nordväst, som jag aldrig sett förut. Ett ensamt höghus i skogen, som det ser ut från 12:e våningen här.

Vi talar alltså om Göteborg.

På lite behändigt avstånd från Äspered och Borås. bra att de lagt den stora staden så nära. Hade varit värre om Göteborg legat lite ocentralare!!!

Av Flanören utmed Tolken - 19 oktober 2011 06:22

En av mina brorsöner, vill att jag skriver om hur det var i Sjuntorp förr.

På begäran, kommer här ett inlägg.


Som barn, så minns man skolstarten, som början på hösten. I en mening var det ju rätt, även om sommaren dröjer sig kvar till in i september.

Hösten 1952, började jag skolan,  Skrehall skola, 5 km:s  väg hemifrån. En parallellklass fanns på Centralskolan, 1,5 km. närmare. De stora krigsslutskullarna fyllde två skolsalar i Sjuntorp. Skolvägen började med att gå 1,5 km, från hemmet till busshållplatsen, därefter GDG- buss till skolan.


Vid den tiden hade vi ingen bil, den kom inte förrän 1955. Vi bodde mot slutet av Blaxtorpsvägen. Vad jag minns, så gjorde vi inga turer fram till ”byn”. Morsan cyklade i väg och handlade på Konsum på Gena. Någon gång tog de bussen till Trollhättan. Längre turer gjordes mera sällan. I sådana fall var det Helge Öberg, som skjutsade oss till far-och morföräldrar, mot att han fick ta ut de 4 liter farsan hade på motboken. En röd Ford Konsul gav oss hisnande upplevelser.


Skolstartshösten lärde jag mig cykla. På morsans stora damcykel. Det blev inte utan problem. Havren hade precis börjat gå i ax och de blågröna vipporna fångade mitt intresse, så till den milda grad, att jag körde av vägen flera gånger. Under morsans stora irritation.

På ett par eftermiddagar lärde jag mig ändå, utan att ha någon större nytta av det, då. Var ju inte tal om att cykla till skolan. Trafiken var för farlig, det kom ju nästan en bil var tionde minut! Vägen var ju riks 7:an, nuvarande E 45.


Vi var 28-30 elever i klassen, jag kände faktiskt ingen från början. Kände ju bara de närmaste grannpojkarna och de var inte lika gamla. Första läraren hette Margareta Samuelsson, henne hade vi bara i första klass.

Hon bodde i en liten lägenhet i skolan och hade en friare, som övernattade ibland. Detta ansågs väldigt anstötligt och hon fick flytta efter första året.


Det gick dock fort att lära känna och bli kompis med de andra, framför allt två tvillingpojkar, Caj och Conny. Vi blev så mycket kompisar, att våra föräldrar började umgås. Det blev t.o.m några tältsemestrar tillsammans, på Västkusten, söderut. När höet var inne bar det i väg. Mjölkkorna var ett minne blott.


Vi behövde aldrig ha mat med oss till skolan, men första terminen fick vi enbart mjölk och smörgås. Skolsalen fick även bli matsal. Andra terminen hade en matsal iordningsställts och vi fick mat i kantiner från Centralskolan. Tant Margit, en klasskamrats mamma, var vår mattant.


Dagens barn, har nog svårt att föreställa sig den omvälvning detta var för många. Ingen hade ju gått på dagis, idag sker det ju att hela dagiskullar hamnar i samma skolklass. Några av barnen från själva samhället, kände varandra, men det var inte många. Man bodde mestadels utspritt och umgicks bara i den absolut närmaste omgivningen. Skolstarten ändrade livet totalt.


Tillbaka till hösten. Hemmavid hade man ju sprungit omkring i lättast möjliga klädsel, helt nakna sommartid var ju inte konstigt. Nu började det bli viktigt hur man såg ut. Ett kvitto på mödrarnas duktighet. Håliga strumpor blev det inte tal om, man fick t.o.m tvätta sig lite oftare i den stora baljan på köksgolvet. Morsans allroundsax kortade inte längre håret utan det blev Arvid Lindell, som skötte klippningen, vår närmaste frisör. På hemvägen luktade man Watzins Keratin.

Den blöta delen av hösten hölls ute med stövlar. Stövlar som drogs på om morgonen och med dem satt man på lektionerna. Inte så underligt att fotsvetten frodades.

Garderoben bestod av tre byten kläder; vardagskläder, skolkläder och så finkläderna. När våra barn växte upp, hade jag svårt att förlika mig med, att de omedelbart tog på sig de nya kläderna, de skulle ju vara till bäst. Sådant hade en generation senare luckrats upp.


Hemmavid, så var hösten skördetid. Säden skulle in, höstplöjning och uppstallning av korna.

Första skolhösten, var det bara de riktigt stora gårdarna som hade traktor, min far liksom många andra gick med en enkupig plog bakom två hästar. Fåra upp och fåra ner. Det gavs tid att tänka. Bakom två hästar har mycket planering skett i det svenska jordbruket. Vid denna tid var det nog inte många som såg en framtid utan mjölkkor, stordrift och fortsatt avfolkning av landsbygden.


Av Flanören utmed Tolken - 16 oktober 2011 12:38

  

Metallskrot i vardande.


Vi har vurt te skrölen ida.


Skrölen på Sjuhäradsmål betryder soptipp.

Vi var på den moderna varianten, Återvinningsstationen i Dalsjöfors.

Det verkade vara alla ur huse för att höströja. Bilar med kärror trängdes i upp till tredubbla led.

Idag går folk med bestämda steg mot rätt kontainer.

På några år har medvetenheten ökat enormt.

Tidigare kunde man se folk som slängde allt, där de kom till.

Brännbart, wellpapp, metallskrot, elektronik m.m har sjunkit in och idag är det sällan man ser personal stå och vakta vid de känsliga kontainerna.

I stället blir det vanligt att folk går och frågar. Så också vi idag. Vi hade ett par kassar med isolatorer till elstängslet. Var det hårdplast, brännbart eller metallskrot. Rätt svar var metallskrot.

Däremot var säcken med tömda fekaliesäckar, brännbart. Fekalierna ligger i olika lager på nya komposten.

Inte utan att man känner sig präktig.

Men vart tog det vägen förr?


     


Enorma soptippar, auktoriserade eller inte.

I skogsbackarna var det inte ovanligt, att stöta på både det ena och det andra.

Det ser man inte idag. medvetenheten har ökat och återvinningsstationerna stimulerat till ett bra beteende.

Fortfarande finns mycket att göra. Mycket trädgårdsavfall skulle kumma komposteras, varför förbruka ändliga energikällor på att köra säckar med gräsklipp, långa vägar? Träavfall blir ved o.s.v Använer man det inte själv, så står många villiga att ta emot.

Vi har faktiskt blivit en sån station, inte minst när folk ska göra sig av med trä, träd eller annat som går att elda.

I det fallet finns det många Flanörer.

Det kommer, medvetandet ökar hela tiden.

Av Flanören utmed Tolken - 16 oktober 2011 09:13

Jag har inte gått ut och ordat om den s.k Juholtaffären.

Mitt skäl har varit just det som visat sig, en höna av en fjäder.

Hela historien handlar om interna motsättningar inom "det stora partiet".

Högersossar som är dåliga förlorare och till varje pris ska styra in S på den nyliberala arenan igen.

Ingen tycker väl att det är rätt att riksdagen ska betala sambos eller "kulbos" boende, det är ju bara Riksdagen själv som inte reglerade det, förrän några dagar in på drevet mot Juholt.

Media utnyttjar också en perspektivlöshet och småskurenhet som blir en naturlig följd av mångas trånga situation idag.

Men varför sitter många trångt?

Jo just därför att regeringspolitik och samhällsutveckling i övrigt gynnar de redan rika, börsbolag och storsvindlare får härja fritt med valutor och människor.

Varken media eller folk i allmänhet orkar rikta elden åt rätt håll, de som skor sig på att skapa kris.

Det är mycket lättare att bli arg på en person som befinner sig i en situation mera lik vår egen. Man ojar sig över några hundra tusen, när svindlarna snor oss på hundratals miljarder.

Kvittoplojen är ju pinsam. Ett par reseräkningar av flera hundra, varje år!

Hur hög felprocent tillåts en politiker att ha. 0-fel, omöjligt, om man inte har ett helt kansli runt sig som håller reda på allt, och kan skylla på dem om det ändå blir fel.

Har själv en viss erfarenhet, efter åren i Västra Götalandsregionen.

Hade jag inte haft hustrun som nitiskt skötte ekonomi och allt därikring, då hade man säkert valsat i "Gresablat" och Bohuslänningen.

Storsvindlarna, börsbolagen och finanshajar fortsätter sin plundring, i lä av mediadreven efter småhandlare.

Björn Afzelius har berört fenomenet i en känd sång.

Presentation

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31
<<< Oktober 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Kategori


Skapa flashcards