På bloggar och andra sidor, ja även i tidningar och TV har man haft roligt åt skyltar med en text som roar eller förbryllar.

När Helena bekantgjorde, att nu kör vi skyltar, var min första tanke en vägskylt, halvannan mil härifrån.

Den visar att avståndet från en korsning utanför Älmestad till den lilla orten Grovare, är sex km.

Många har dragit på smilbanden åt skylten; GROVARE 6.

Ja en del har inte nöjt sig med det utan monterat ner och tagit med sig skylten.

Nu har vägverket tröttnat, så man har mätt upp avståndet till 7 km!!!

Nu sitter skylten kvar, tänk vad en kilometer kan göra skillnad.

Nu till dagens triss.

Spånade lite tillsammans med hustrun. Vi skulle in till stan på eftermiddagen, för 18-årsmiddag hos älsta barnbarnet och hans mamma.

När poletten hade snurrat färdigt och trillat ner så blev det en liten anektot.

Vi har en ort Norr om Borås, som heter Frufällan. Ett kittlande namn, fäller man fruar, faller fruar i fällan?

Vi firade f.ö vårt bröllop på Pensionat Solhult i just Frufällan.

Kanske är det många som gått i frufällan just här.

Och vem skulle inte göra det förresten, när man får reda på att man ska stiga av bussen vid en hållplats som heter "Paradiset"?

Men misströsta inte, de fällda fruarna har inte långt till räddningen.

3-4 km. längre norrut kan de finna en fristad.

FRISTAD är en ort som mest är känd för sina arbetskläder, som idag tillverkas i något lågprisland. Men Fristad är det i alla fall.

Alla handlingar i livet sker inte helt överlagt. Man har rätt att ångra sig, det är inte bara på telefonförsäljning man har  ångervecka.

Har man en stor bekantskapskrets, kan det vara en idé, att affischera om tilldragelsen.

Om trissen varit en kvartett, så kunde väl någon skylt "Förlossningsavdelning" kunnat passa.

Flera skyltbilder finner du på

Efter Max, älsta barnbarnets födelsedagsmiddag, så körde vi en runda för att fota för Fototrissen.

Mellan Fristrad och Rångedala, kör man uppe på en ås.

Plötsligt fick jag en bild för mina ögon.

30-40 gul/vit/ljusbruna kor och ungdjur gick och betade, med dalen i fonden.

Stannade bilen så fort jag kunde köra av. Iväg med kameran.

Jag blev misstänksam för jag hörde aktiverade koskällor.

Förbi ladugårdsknuten, så såg jag bara rumporna på några stycken. Skällan var signalen, att nu blir det mat.

Två ynka korumpor gjorde ju ingen bild, men motivet i övrigt förevigade jag.

Upphöjningen i mitten av bilden, heter Ön.

Dalen är gammal sjöbotten och upphöjningen var just en ö, när det begav sig.

 På ängen i förgrunden skulle korna ha gått och betat.

Göran Palm utkom 1966 med en bok med ovanstående titel.

Boken blev lite av en väckarklocka för vänsterrörelsen. Jag har själv ett ex stående i bokhyllan fortfarande.

Vad har det med Amiralbilden att göra?

Jo, jag tycker det är orättvist mot Amiralen att visa den i svartvitt.

Tänkte ändå att avlösa sommarfärgerna, innan hösten med lite gråskala.