Britta, ska precis sätta sig att sälja kaffebiljetter, på ett månadsmöte.

Fotot taget av Siv Gunnarsson.

Den tredje augusti nåddes vi av det tråkiga beskedet, att vår kassör, Britta Larsson, hastigt avlidit. Britta blev 84 år.

Britta har varit kassör i 14 år. Det var Britta som visste vad och hur vi gjort tidigare, när ett problem dök upp.

Hon var väldigt social och hade framför allt kontakten med de äldre medlemmarna.

Redan vid förra årsmötet, så talade hon om att sluta, men lovade att vara kvar ett år till.

Vi hade en ny kassör på gång, men hon behövde inskolas.

Nu blir det lite annorlunda.

Eftersom Britta vistats på sjukhus sedan i mitten av juli, så har det samlat på sig.

Den här veckan blir lite av uppröjningsvecka. Många rutiner, som inte var kända för oss andra, ska dechiffreras. En revision och formellt förordnande för nya kassören.

Några räkningar hade redan gått till inkasso. Inte klokt vad brått de har nu för tiden. Sen finns det lycksökare, som försöker få betalt för sånt vi inte vill ha.

Samtidigt ska verksamheten igång.

Telefonen ringer oupphörligt, folk som vill delta i någon verksamhet.

Det är framför allt datacirklarna som blivit mycket populära. Det pekar mot tre nybörjarcirklar och lika många i olika steg av fortsättning.

Våra bridgespelare pockar på att det kommer in ett ståndsmässigt reportage på hemsidan, från bridge-SM i Örebro.

Jag förstår dem, våra spelare gjorde mycket bra ifrån sig, t.o.m SM-tecken i konkurrens med "riktiga" bridgespelare.

Vår förening har börjat säsongen i september, historiskt, men vi får nog lägga första månadsmötet i Augusti i fortsättningen. Det blir en mjukare start än när allt ska igång samtidigt, efter ett alldelkes för långt sommaruppehåll.

Hustrun, som tagit på sig medlemsansvaret, har fullt upp att skriva in nya medlemmar.

Vi kostade på oss ett snyggt programblad, det har gett resultat.

Det är tråkigt när folk lämnar oss, men inte minst britta, skulle aldrig ha velat, att vi deppat ihop. Ännu kraftfullare tag för föreningen och pensionärernas rättigheter är det bästa sättet att hedra Britta.

Solbrud, Helenium, har funnits hos oss i ganska många år.

Den drar inga insekter, men har blommor i sprakande färger. Minst sprakande är de gula varianterna, varav en inte är med på bild, Double trouble.

Några gånger har jag sått och dragit fram plantor från frö.

Det har givit fina plantor.

Nu har vi inga egna fröplantor kvar, så jag har sått, dels en färgblandning från Inpecta på Julita, dels frön från vår egen Morheim beuty.

Den första har grott den andra håller på.

Jag vill alltid ha så mycket, så att det inte skövlar att ta snittblommor.

Idag tog vi in tre buketter, stora, av Luktärter, Ringblomma och Aster.

Ringblommorna sjunger på sista versen, regnet har slagit ner dem. De får stå ytterligare en tid, så att vi kan skörda frö.

Drygt sex löpmeter Luktärter, riskerar inte att sina. Ju mer man plockar, ju mer nya blommor bildas det.

Ett sjuttiotal Asterplantor, gör att vi kan njuta dem både inomhus och utomhus.

Vi har sått ett tiotal flerårsarter för några veckor sedan. Brukar inte så så sent, men har förstått, att det går alldeles utmärkt.

På fröpåsarna står det att man kan så fram till September.

Utöver de två redan nämnda, så är det Digitalis, en hög brun, Olympicum-Jättekungsljus, Borstnejlika, Myskmadra, Renfana, Jättevallmo, Vinterkyndel och Rudbeckia. Backsippa sådde jag från egna frön för ett tag sen, de är stora nog att plantetars om.

I år har vi haft första storblommningen från de Rudbeckior vi sådde för två år sedan. Nio plantor sådda i fjol är på väg att ge en förstaårsblommning(en blomma per planta). Nästa år tänkte jag så vita Rudbeckior.

Jag planterar om småplantorna efter hand som det går, sätter dem i växthuset och platerar ut i början av Oktober, i ett babyland, som får växtväv för extra drivning, när snön börjar gå bort.

Blir de kraftiga nog, sätter jag ut dem bland det andra, om inte blir det kruka över sommaren.

Det här är minst lika roligt, som att gå och titta på dem.

Hur var det nu, det är inte målet som är det viktiga, utan vägen dit.

I tidig vår, satt jag två knölar Arabian Nightdahlior i krukor.

Jag beskar dem över tre bladpar.

Men då hände något oväntat. Den ena rakade iväg i höjden, som man kan förvänta sig. Den andra växte långsammare och bildade buske.

Efter utpantering och när de började knoppa, såg de väldigt olika ut.

Det hade blivit en förväxling, två Arabian night hade blivit en och den andra blev i stället en rosa-orange rabattdahlia.

Jag planterade dem en bra bit från de andra, för jag ville inte ha någon vildpollinering. "Rena frön".

Ja, nu får vi se hur det blir.

Sånt händer i växtvärlden bl.a

Den låga ser ut att utveckla vackra blommor, så man får hålla till godo.

Våtmarkerna ser verkligen outnyttjade ut, jämfört med Traninvationen, liksom alla andra arter som kommer hit om våren.

På väg till Skara sommarland stannade vi och fikade i Bjurum. Platsen för "Trandansen" om vårarna.

Västtrafik hade bjudit till fest två dagar i rad, anställda och andra inblandade i Västra Götalands kollektivtrafik.

Eric och hans föräldrar var med, inbjudan gällde sex personer. De äldre barnbarnen tyckte inte att Skara sommarland var något nu för tiden.

Det var tomt i markerna, annat än under den intensiva vårtiden.

Kom att tänka på en TV-serie, "Bondånger", med bl.a Ronny Eriksson.

De hade problem med att de var så få, måste bli fler för att få vara registrerade som by,

När gubbarna gick på vägen och pratade om problemet, var det en som kom på, "gör vi fruntimmren på smällen, så blir vi ju fler". Det var ju ett bra förslag, sagt och gjort.

Då var det en i gruppen som kom på en sak; Då kan vi får EU-bidrag!

Hurdå?

Jo, då kan vi få bidrag för i anspråktagande av outnyttjade våtmarker!

Helena har bjudit oss ett tema, som ger, i alla fall mig, huvudbry.

Mycket av mitt fotande har Solitärer som motiv. Vilket det är enskilda blommor, djur eller föremål i allmänhet.

Hur löser vi det?

Det får bli två trissar. Hårda respektive mjuka ting.

Hoppas det inte bryter mot reglerna alldeles för uppenbart.

Nedan kommer den mjukare varianten.

Skäggdoppingarna i Mösaviken, lyckades inte ruva fram någon kull i år heller. Nu kan man se någon av de vuxna simma omkring i tidiga morgnar.

    Småskrakarna brukar uppträda i stora skaror, flera kullar i samma flock, men här har vi en idividualist.

Här är tuffingen i lammflocken, men lite söt också, Ingvar med skon i ansiktet. 

Helena har bjudit oss ett tema, som ger, i alla fall mig, huvudbry.

Mycket av mitt fotande har Solitärer som motiv. Vilket det är enskilda blommor, djur eller föremål i allmänhet.

Hur löser vi det?

Det får bli två trissar. Hårda respektive mjuka ting.

Hoppas det inte bryter mot reglerna alldeles för uppenbart.

Nedan kommer den hårdare varianten.

 Lori Hersbergers skulptur "Intergalactic totem", på Pilane gravfält på Tjörn.

  Förutom på några få ställen, ståtar väderkvarnarna ensamma mot skyn på Öland.

Långe Erik, på Ölands norra udde, har inte särskilt många jämbördiga kompisar.