Solbrud, Helenium, har funnits hos oss i ganska många år.

Den drar inga insekter, men har blommor i sprakande färger. Minst sprakande är de gula varianterna, varav en inte är med på bild, Double trouble.

Några gånger har jag sått och dragit fram plantor från frö.

Det har givit fina plantor.

Nu har vi inga egna fröplantor kvar, så jag har sått, dels en färgblandning från Inpecta på Julita, dels frön från vår egen Morheim beuty.

Den första har grott den andra håller på.

Jag vill alltid ha så mycket, så att det inte skövlar att ta snittblommor.

Idag tog vi in tre buketter, stora, av Luktärter, Ringblomma och Aster.

Ringblommorna sjunger på sista versen, regnet har slagit ner dem. De får stå ytterligare en tid, så att vi kan skörda frö.

Drygt sex löpmeter Luktärter, riskerar inte att sina. Ju mer man plockar, ju mer nya blommor bildas det.

Ett sjuttiotal Asterplantor, gör att vi kan njuta dem både inomhus och utomhus.

Vi har sått ett tiotal flerårsarter för några veckor sedan. Brukar inte så så sent, men har förstått, att det går alldeles utmärkt.

På fröpåsarna står det att man kan så fram till September.

Utöver de två redan nämnda, så är det Digitalis, en hög brun, Olympicum-Jättekungsljus, Borstnejlika, Myskmadra, Renfana, Jättevallmo, Vinterkyndel och Rudbeckia. Backsippa sådde jag från egna frön för ett tag sen, de är stora nog att plantetars om.

I år har vi haft första storblommningen från de Rudbeckior vi sådde för två år sedan. Nio plantor sådda i fjol är på väg att ge en förstaårsblommning(en blomma per planta). Nästa år tänkte jag så vita Rudbeckior.

Jag planterar om småplantorna efter hand som det går, sätter dem i växthuset och platerar ut i början av Oktober, i ett babyland, som får växtväv för extra drivning, när snön börjar gå bort.

Blir de kraftiga nog, sätter jag ut dem bland det andra, om inte blir det kruka över sommaren.

Det här är minst lika roligt, som att gå och titta på dem.

Hur var det nu, det är inte målet som är det viktiga, utan vägen dit.