Kommer den minsann inte rakt mot oss?

Stannar knappt två meter framför mina fötter och tittar på mig, som om den undrar vad jag är för en konstig filur.

En orädd Minkunge, fortsätter efter en stund norr ut på stranden.

Det var en kul upplevelse och minst lika kul att kameran var med.

Önskar den lille/lilla, all välgång på livets fortsatta stig.

Snipp snapp snut, så var bildberättelsen slut.

På min arbetsplats, fanns ett anslag, med texten;"döda sillar flyter med strömmen".

Bildspråket , i folkmun, för någon som är slö, trött eller orkeslös är att han/hon är som en död sill.

Uttrycket har fått ett ansikte. Nere vid stranden, så flöt det några sillälingar, döda och följde med minsta vågrörelse.

De som sköljts upp, gav verkligen syn för sägen.

   På denna sidan av Sverige, heter de väl egentligen strömming, men lika döda oavsett namn.

Ganska mycket av en slappardag idag. Värmen och solen kom tillbaka till Öland.

Efter ett uppfriskande morgondopp i 15-gradigt vatten och frukost, så tog vi en promenad på några kilometer, till ”vår” väderkvarn.

Den var renoverad och målad, en stolthet för sin bygd.

Max var inte två år fyllda, när han klättrade upp för stegen, knackade på dörren, för att kolla om mjölnaren var hemma. I några år upprepades proceduren, men för tomma dörrar.

Sen har det blivit mest läsning i skuggan, tänkte klara Kerstin Ekmans trilogi Vargskinnet.

I kväll har vi som vanligt varit nere vid stranden, men inte grillat, utan ätit fisk, som köptes i Böda igår.

Det är märkligt vad lite sol och värme gör, nu såg det ut som vanligt med folklivet vid stranden.

I morgon kommer dottern Mette(Max mamma) och kompisen Lotta. Vi ska fira 25-årsjubileum, med bl.a besök i morgon kväll på Lammet och Grisen.

Efter en stund lämnar den föremålet, den hittat och kommer mot oss. Är den orädd, ska den komma fram till oss?

Gynnaren är inte rädd för vatten när den förflyttar sig "över stock och sten".

Nu börjar också artbestämningen att klarna.

Fortsättning följer.

Sitter med besvärande frustration över bildbehandlingsprogrammet, känns som att "visa kort".

Kontrastlös bildskärm och näst intill sändningsskugga, gör inte saken bättre.

Men som Kajsa Varg sa: "Man tager hvad man haver".

Eriksöre ligger söder om Färjestaden, på västra sidan av ön.

Vi har ofta stannat till där, när vi haft vägarna söderut.

Suttit i regnskydd och fikat under taket till borden. Kusinerna Max och pontus har protesterat högljutt, när medhavda tunna fläskpannkakor inte tinat riktigt,

Rastplatsen ligger otroligt fint, med utsikt över Kalmar sund, bron och delar av Kalmar. Framför fötterna har man det sydöländska odlingslandskapet, Gurka, majs, bruna bönor bl.a Inåt land har man Stora Allvaret.

Nytt för året var ett konstverk, skulptur, installation, you name it.

Tyvärr glömde vi att kolla vem konstnären var och surfande har inte gett nåt resultat, på en trög uppkoppling.

Gammalt och nytt

Nya Fjärilskott.

Den fortsätter mot oss, men stannar upp 25-30 meter bort, hittar nåt intressant som den ägnar sig åt.

Nu kan man ju se att det handlar om ett Mårddjur, om än en liten rackare.

Fortsättning följer.

Nu saknar jag verkligen Photoshop, kontrastlöst väder och högre ISO-tal.

Programmet på lilla datorn blir jag inte vän med, det gör inte som jag vill.

Hupp, här blev det fel. Den här skulle ju legaat ute kl 7 i morse. Nu blir ju syftningen i föregående inlägg litee märklig.

Framför oss, när vi var ute och gick, såg vi något som rörde sig. Sprang fram och tillbaka.
Ingen fågel, inget tamdjur och har svans.
Det kan bli en liten följetong av det här. jag återkommer.

Igår var det dags igen, en fågel  flög in i altanfönstret. Fjädrar och dun yrde.

På marken ligger en Bofinkunge. Mycket medtagen och vi trodde inte den skulle klara sig, men den fick vara i fred.

Några timmar senare, så satt den upp och ögonen verkade pigga.

I morse letade jag efter den, men hittade ingen. Flugit iväg eller föda för någon annan?

Men till frukost såg vi den, tillsammans med en annan fågel. Tydligen mamman som kom med näbben full av mask. Ungen åt begärligt och verkade OK, men kunde inte lyfta.

Tillbaka efter en rundtur, ser vi den inte och den har väl klarat att lyfta. Förmodligen dess premiärtur som ändade i altanrutan.

Rundturen  söderut, var en planerad inköpsrunda.

Första stoppet vid gamla mejeriet i Borgholm och Ölandsost. Vilken ost! Calvados  respektive  Konjaksost. Med följde också styvt kilot av en långlagrad Herrgård.

Apoteket, för att skaffa öronproppar, jag glömde det hemma. ”Ska klara stenkross” var min specifikation(hustrun snarkar).

Nästa anhalt var Capellagården i Vickleby. Plantor och redskap. Redskapen var hustruns angelägenhet, förmodligen mera till lyst än verkligt behov.

Tillbaka hem, men på vägen köpte vi fisk i Böda hamn och hämtade ett beställt Vitlöksbröd hos Bagarberta.

Slutligen lite korv i Rosas handel och vit redning hos knodden.

Vädret är disigt och solen vill inte riktigt sticka igenom. Nån skvätt har det också kommit, om än i retfull mängd.

I övrigt, så börjar vi vänta på tejerna Mette och Lotta, som ska komma på onsdag, för att fira 25-årsjubileum.

Lovar att följetongen om den lille gynnaren på stranden fortsätter.