Tjong i köksdörrens fönster ut mot altanen.

"Hoppas det var en Björktrast", sa jag till hustrun, samtidigt som jag öppnade dörren.... Det som inte fick hända hade hänt, en Hackspettunge.

De hade tidigare på dagen gjort Jordnötspremiär.

Ungen låg precis utslagen, vingen kunde vara bruten.

Den var ordentligt groggy, där den låg på altanen.

Så öppnade den ögonen, fällde in vingen när jag rörde vid den.

Inget blod, de tål tydligen en hel del.

Vi lät den ligga och hämta sig.

Efter en stund var blicken klar och när jag sträckte mig mot den, så lyfte den och flög snabbt på säkra vingar mot den stora eken nere vid växthuset.

Svårt att beskriva känslan, när den flög i väg. Samma som för Stenknäcksungen härom dagen.

På andra sidan huset satt en förälder och ett syskon. Ungen blev matad med jordnötter.

Då var det den otursförföljde jag sett sitta och äta själv tidigare.

Allt var fullkmligt, när den olycksaliga ungen satt och åt själv från Jordnötterna.

Nu är de tre igen.

Emellanåt kommer det en ensam Hackspett och äter. kan det vara fadern?

Jag ser inte skillnad, bara mellan vuxna och ungar.

Ungarna har kortare stjärt och en del små svarta streck är inte färdigutvecklade runt huvudet.

Flera arter har kommit fram med sina ungar, bl.a Bofink och Pilfink.

Om någon funderear över skillnader i skärpa, så är de två bilderna från matningen tagna genom ett fönster.

Jätteknoppar för att vara Blåklocka.

Den är inte helt olik Mariaklockan, men jag köpte den som Stor Blåklocka på Vickleby i fjol.

En blomma är utslagen och den är verkligen stor och Blåklockefärg i motsats till Mariaklockan som är mörkare.