Inställningen till ogräs hos Flanören är, att det måste få växa till sig, så att man tar bort allt vid rensningen.

Till ett speiellt ogräs, Maskrosorna, gäller detta särskilt.

Tycker även att det gula lyser upp fint, innan så mycket annat kommit fram.

Men nu börjar de första se överblommade ut och då är det precis som inom kirurgin, dags att ta fram kniven.

Skär av rötterna 6-10 cm under markytan, oavsett vad Gunnel i TV säger.

Den fröjd, som far genom kroppen, när man rätar på ryggen och tittar ut över det rensade området, kan om möjligt bara jämföras med Karl Bertil Jonsssons på julafton, när han gör livet lite bättre för nån fattig.

Maskrosorna i gräsmattan, får gräsklipparen ta, bladen som blir kvar är gröna de med.

Maskrosorna på bilden, växer i periferien av en rundel, som vi haft några år.

Hemtransporterade från Öland, har vi lagt stenplattor runt, precis som i en del andra gångar. Det var väl bra, men så kom hustrun på att så foggräs mellan stenarna. Det bildade tuvor och blev allmänt ohanterligt. Vi tog upp 3/4-delar av plattorna för att återställa underlaget. Det var inte i går, men nu har vi bestämt att åtgärda det.

En senkommen metod, är att lägga mörk växtväv under plattorna och barkkompost i fogarna, den kommer att tillämpas.

I rundeln, har vi företrädelsevis haft Krasse eller småtagetes.

Nu har vi skaffat Hostor och ska plantera dem i rundeln i olika bladfärgsfält.

Vi behöver komplettera med mera Hostor, för sorken har decimerat beståndet där de stått jordslagna över vintern.

En annan egenhet jag har, att gärna låta plantor stå jordslagna över första vintern. Då planterar man garanterat ut frisk vara på våren.

Senaste veckans krasslighet har suttit i vägen, men nu känns det som att allt blir bättre. Inte minst av gårdagskvällens åskregn. Det hade trängt 10 cm. ner i jorden. Kanske får sätta i öronproppar, det kommer att bara smälla till i växtligheten.

Vildapeln är alltid först ut med blommning.

De odlade fruktträden tar lite längre tid på sig.

Vi har haft funderingar på att ta bort den, men den pollinerar alla andra Äppelträd i omgivningen, så det har vägt över. Vi nöjer oss nog med en kraftig beskärning.

Nu blommar den och det är en fröjd att skåda blommningens ymnighet.

För att inte tala om insektsaktiviteten.