Årets första utslagna Trädgårdsviva.

De har hängt med genom åren. Jag sådde dem i slutet av 70-talet.

Genom åren, har plantor delats, flyttats och hanterats rent allmänt.

   Här tror jag att vi samlat alla fem.

Elden, metall, vatten i frusen form, luft finns ju liksom jorden i bakgrunden.

F.ö är bilden tagen när vi var ute ett gäng och Angelfiskade, eller "satte Sprätt", som vi säger. Här är en bild, på det bästa med angelfisket; när man sitter runt en eld och ljuger lite för varandra och napp nästan blir lite störande.

Tittade faktiskt, under Parisbesöket förra veckan, efter Citroenbilar, de har några modeller som har namn som börjar på X.

Xsara är en modell, stod på gatan vid Pigalle.

Den var ganska orädd av sig, när den gick och städade upp efter besökarna.

Inlägget ska läsas, som om det vore den 10 april.

I morgon är vi i kapp verkligheten igen.

Damtoppen, bara afrikanskor, segrarinnan Jeptoo, Kenya, är delvis skymd till höger.

För säkerhets skull ställde jag mobilen på väckning. Vi ville vara tidigt på marknaden på Place de la Aligre. Vi hade skippat Maratonen, det skulle ställa till för mycket för resten av dagen.

Men redan vid frukosten, så ändrade vi oss igen… Vi hoppar av vid Bastiljen och kollar Paris Maraton, en stund.

Så gjorde vi och hade tur. Rullstolsåkarna började passera efter att ha kört 22,5 km. På andra sidan monumentet kunde vi se att allmänhetens åkning närmade sig på utvägen, de hade sprungit 5 km och såg fortfarande fräscha ut.

1 timme och 6 minuter efter start kom täten.

Herrtoppen, likaså bara afrikaner med slutsegraren Kiptoo, Kenya, i röd tävlingsdräkt.

Det såg minst sagt mörkt ut i täten, bara afrikaner så långt ögat nådde.

När kvinnotäten dök upp så var det samma syn, bara afrikanskor.

45000 hade startat. En ansenlig mängd människor.

Vi stannade i nära 2 timmar, hann fika och bl.a bli åskådare till en kvinnlig löpare, som hoppade in mellan två bilar och utförde tryckutjämning.

Vid det laget hade c:a 25000 passerat och några gick t.o.m.in på caféet och köpte vatten!

Det var en folkfest vi inte ville vara utan. Först dök det upp löpare, som hade vimplar, att de skulle springa på 3 timmar. Vimplar i olika färger och med 15 minuters mellanrum, jag såg en blå, där det stod 4 timmar.

I en liten lucka tog vi oss över gatan. Det fanns ingen nedgång till Metron där vi stod.

För att komma till marknaden fick vi ta några stationer till på linje 1, till Gare de Lyon.

På vägen upp till marknaden dök vi på eftersläntrarna, som inte ens kommit till Bastiljen än!

De hade ett par km. kvar till Bastiljen och därefter 20 till. Många av dem skulle inte se målet vid Porte Dauphine. Redan mötte vi brutna män och kvinnor.

Marknaden var trevlig. Gammalt och nytt, en stor avdelning för trädgårdsprodukter, aptitretande uppläggningar.

Mycket afrikanska prylar, allt från Woodoomasker till kläder.

En mörkhyad tjej fick sälja tre scarfar till hustrun.

Själv blev jag med sex par bomullsstrumpor, 5 Euro, som hittat.

Vi hade talat om att klämma Lovrens omgivningar och promenaden ner till Place de la Concorde. Sagt och gjort, efter lunchen på Flunsh så fick metron ta oss dit. Mycket nybyggt i Lovren sen sist.

Parisarna var verkligen ute denna 25-graders söndag.

Gräsmattor och promenader var fulla med fransoser, ja en och annan ditrest också, förståss.

På promenaden kunde vi se Grand Arce vid La Defence, genom Triumfbågen, med Concordmonumentet i förgrunden.

De har verkligen tänkt till stadsplanerarna i Paris. De verkar också vara glada i monument.

Inne på Concords Metrostation, rymmer varje kakelplatta en bokstav. Sammantaget är det FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, på franska.

Väl hemma på Place Pigalle, så unnade vi oss kaffe och glass på ”vårt” cafés uteservering.

Där följde vi folklivet på Pigalle under någon timma. Sen var det rast-vila på hotellet, innan kvällens övningar, sista kvällen i Paris för den här gången.

Framåt halvåttatiden, vaknade vi till och ville ut i den 25-gradiga Pariskvällen.

Vi gick till Abbesess och började vandra serpentin.

Här ligger de bästa restaurangerna, med ett brett utbud, vilket gör att man kan få något som passar både mage och plånbok.

Uppe i Montmartre går de under beteckningen Turistfällor. Prismässigt ensidig meny.

Allt kostar 16-18 Euro och vinet mer än så.

Till slut hamnade vi på en pizzeria, som sköttes av tre systrar och några nordafrikaner.

Egentligen var vi inte så hungriga, men jag tog en pizza och båda drack öl.

Konstaterade att det är gott att bryta av med pizza och öl efter allt rödvin, sniglar och grodlår.

En hel del av folket haltade betänkligt och gav upp i trapporna till Montmartres övre räjonger.

De hade sprungit Maraton tidigare på dagen. En del såg riktigt lidande ut, andra hade inte kommit ur tävlingsdräkten.

Restaurangen tog inte kort, men när det visade sig att de kunde få dricksen i handen, kom kortmaskinen fram.

En fantastiskt härlig kväll. Frågan är, hur länge det dröjer innan vi är där, hemmavid.

I morgon äter vi tidigt och beger oss ut till CDG. Halv ett lyfter vi och det tar en del tid med shuttelförflyttning m.m

Jackorna lägger vi överst i min väska. De har inte varit på sen i torsdags, när vi kom.

Vädret har varit över all förväntan, t.o.m lite tröttande för oss som precis upplevt snösmältningen hemma.

 Ett Starpar försökte frenetiskt hävda sig bland duvorna, i kampen om brödsmulorna.

Inlägget ska läsas, som om det vore den 9 april. I morgon kommer ett inlägg från den 10 april.

Många hundar, men väldiciplinerade.

 La Meteo spådde samma fina väder, 23-24 grader varmt och full sol.Det satt bra, då dagens program bara handlade om uteaktiviteter.Först Bolognerskogen och därefter La Defence.

Efter frukosten fick jag en karta med Paris Maratons sträckning.

Dels kan vi stå vid Bastiljen, där de sprungit 5 km. på utvägen och 22 km på hemvägen.

Därefter så kan vi ta metron och se dem springa utefter Sänen och bara ha 11 km kvar till mål(42 km).

Närma mål, runt Porte Dauphine, är inte att tänka på.

Det blir några marknader i stället.

Men nu till dagens övningar.

Vi startade med Le Grand Espisceri, för provianteringen. Picknick i Bolognerskogen.

Bolognerskogen är ganska stor för att ligga i stan. 865 hektar, en ståndsmässig Herrgård efter Svenska mått.

Vi hade inte för avsikt att klämma hela, utan gick utefter stigar, rid-och cykelvägar.

Det är lövskog det handlar om, med stort inslag av Murgröna.

Vi passerade ett par skogvaktarhus.

Vi hittade en härlig öppen plats med soffor.

”Här stannar vi”.

Vi fick erfara, att det finns många olika löpstilar och att en och annan cyklist, stannade och förfriskade sig med en pilsner vid något café.

Det finns åt helsike för många hundar i Paris, det märktes inte minst i Bolognerskogen. Fast väldresserade. Vad hjälper det om folk är hundrädda och hundarna springer lösa. Och det gjorde de.

Vi hade egentligen velat komma fram till en sjö, som enligt kartan skulle ligga i närheten där vi stannade för picknick.

Väl färdiga och på hemväg, kunde vi konstatera, att den inte låg särskilt långt stenkast från oss!

Esplanad de la Defence, med Triumfbågen i ryggen.

Men vi skulle till La Defence också.

Vi ångrar inte något av de tusentals steg vi tog på det hårda underlaget.

Vilken arkitektur. Smakfull och modern. Genomtänkt.

Fransmännen är galna med sina monument.

I La Defence har man byggt Grand Arce, 7-8 km från Triumfbågen. Men man kan se båda från varandra. En Arce i varje ända.

Sittplatser, vilka var många, trappor mm., var mycket smakfullt designade.

Le Arch ser inte så stor ut på håll, men när man kommer närmare och ser dessa pyttesmå varelser, som är människor i trapporna upp till bågen, då förstår man.

Det här blev ju motsatsernas dag. Lummig grön Bolognerskog och "stenöknen" La Defence, det är motsatser det.

Ett redigt motljus, men jag ville ändå ha bilden, kravallpolis i förgrunden och demonstranter i bakgrunden.

I andra ändan på Metrolinje 1 finns stationen Bastiljen.

Vi åkte dit på hemvägen för att rekognosera inför Maratonen.

Väl där så hamnade vi mitt i en Afrikansk demonstration, som krävde att Frankrike skulle göra mer för befrielserörelserna. Frankrike har ju ett icke allt för fläckfritt förflutet i bl.a Afrika.

Massor av kravallutrustad polis, inte så anmärkningsvärt som om det varit här hemma. I Frankrike luftar man sig för minsta husmodersaktivitet.

Maskingevärsutrustade soldater, ofta tre och tre ser man inte bara på flygplatsen numera, utan även på platser runt om i centrala Paris.

Tröttheten från Bolognerskogen och La Defence, tog ut sin rätt. Det blev en stilla kväll på hotellrummet, mestadels i ryggläge. Lite zappande på TV:n, orkar man alltid.

   Jodå, det är 2011, april, men Paris.