Idag var det dags för månadsmöte igen.

Huvudnumret var modevisning.

Flanören börjar ju bli van vid Catwalken och strålkastarskenet vid det här laget.

Vi visade vårkläder från Skinns(damerna) och Herrman(herrarna).

Två byten och Bosse softade på dragspelet.

Vi har möjlighet att plocka ut kläder vi är intresserade av och jag köpte hela ena bytet. Bra pris, när prislapparna är borta och de är använda!

Resor var en annan stor punkt.

Vi har börjat få fart på reseverksamheten.

Det är naturligt att Centrumföreningen arrangerar och ger andra möjlighet att åka med i mån av plats.

38 st. var hos Lotta Engberg och Bingolotto i lördags. Hade varit trevligt.

Wapnö gård, med stopp vid Grimetons master och lunch i Laxbutiken, kommer nog inte bli svår att fylla.

Bridgegänget gör en kryssning med spel, till Åland. Några platser kvar, för ickespelare, först till kvarn.

I september är det dags för en tredagars vinresa till  Wismar i norra Tyskland. Sektkelleri ska besökas och goda middagar ska avätas, bl.a

Huvudnumret var Toscanaresan nästa år i maj och september. Septemberresan är redan fylld och maj till över hälften, redan innan vi börjat göra reklam. Mycket talar för att det blir dubblering. Andra har uttryckt önskemålet att det skulle bli årligen återkommande.

Alla omdömen går i samma tonläge, "ett kanonkoncept till rimligt pris".

Lite lustigt, men majresan drar flest Boråsare medan september attraherar utombys mera.

En plan för studiebesök håller på att ta form och redan den 3 maj besöker vi Borås Idrottshistoriska museum i Boråshallen.

Trandaredspojkarna underhöll med visor och ballader.

Det var förhållandevis mycket folk på mötet, mer än det brukar, trots att folk har börjat åka till sina stugor i Varberg.

Den dök upp vid fundamentet till badbryggan och poserade villigt.

   Skäggdoppingen dök och kom upp igen. Det var så långt håll, att jag först inte såg fisken i munnen, men efter att ha förstorat på displayen, så såg jag och det blev några bilder till. Fisken var så stor, att den hade svårt att äta den.

Isen gick på sjön mellan lördag och söndag.

Idag hade vi en härlig dag med full sol och vindstilla.

I kvällningen, tog jag en tur med kameran, ner till sjön. De senaste kvällarna har inte bara Kanadagässen hörts, utan även Svanar och Tranor.

Sjön låg blank och från en plats hördes Tranorna.

Jag nämner inte platsen, för då är risken stor att de inte får vara i fred.

När jag kom närmare, flög en Trana upp.

Ska bli intressant att följa. Verkligen kul om de skulle bli fler framåt sommaren.

Här åker man 8 mil till Hornborgarsjön och så har man dem, låt vara i mindre antal, inpå knutarna.

Vårlök, Smörblommor och Visippor börjar slå ut.

En Skäggdopping låg och dök. Jag tog några bilder, på ganska långt håll.

När jag kollar i kameran, så ser jag att den har fångat en fisk!

Grannen, vars båt på tidiga morgnar har gett härliga bilder, ska sälja. Undrar om det är slut med båtbilderna, om båten går med i köpet, eller stannar i familjen.

Jag dröjde mig kvar vid sjön. En groda tittade upp över en fundamentskant, snappade lite luft och dök igen.

Den behöver väl snart luft igen.

Jodå, och nu blev vi lite kompisar, så den poserade för mig.

Det går fort i naturen nu. Blir påsken så fin som de sagt, brakar väl våren loss ordentligt.

Men det skulle behövas ett riktigt vårregn.

Trots Parisresan så ligger vi väl med. Allt som ska, är sått. Dahlior och Fuscior omplanterade, börjar redan slå skott.

De fleråriga frösådderna sen i fjol börjar visa sig.

Och, det blir Rabarberpaj till Påsk!

Inte för att de är särskilt tidiga, men vi har såna massor, så vi kan skövla lite.

Sitta ute med kaffe och Rabarberpaj, livet har sina ljusa stunder.

 En inbjudande sittplats vid ladugårdsväggen på Sjötorp. I lördags fanns ingen tid att sitta, men det kommer andra dagar.

Idag, var det dags för den sista nybörjartävlingen för säsongen.

Deltagarantalet stannade vid 30.

Påsklovet får nog tillskrivas det låga antalet och i viss mån, att folk var i sina stugor och inte avbröt vårfejandet för en tävling.

Nåväl, de 30 som kom fick en småtrevlig tävling.

De delades upp i 10 grupper, så att alla fick medalj.

Brottningsmässigt, så var dagens behållning, en tjej från Kinna, som visade mogen brottning och att hon lärt sig fristilens grunder.

Hon vann sin klass, över två killar. Lite pyrt, att få stryk av en tjej, men killarna tvingas brottas fri stil mot tjejerna, något de aldrig gör i vanliga fall.

När det inte är mer deltagare, så är det ganska lättarrangerat och det hela var slut några minuter före tolv och vi kunde efter uppröjning pusta ut vid halvettiden.

Nu ska ungarna ha sommar och man får hoppas att alla kommer tillbaka till hösten.

   Varje morgon tog jag några bilder från hotellfönstret.

Geografiskt är det Place Pigalle upp mot Montmartre.

I går eftermiddag kom grannen med en liten påse.

Den innehöll 2 nybakta Rimbobullar.

Det ska bli gott till eftermiddagskaffet, konstaterade jag.

Ja, sa grannen, det är förknippat med villkor, en muta.

Jag behövdes på Sötorp, Äspereds hembygdsförenings fina gård på andra sidan sjön.

Jodå, jag följde med.

Förstår varför han raggade ungdomar som mig, medelåldern är hög i hembygdsföreningen.

Den blev inte yngre av att tre inte var där, därför att Toarpsdagen konkurrerade.

Det röjdes sly, städades och krattades.

Naturligtvis, så hann vi med en gemensam kaffepaus uppe på rännet.

Rännet, för den som inte vet, är andra våning på en ladugård, loge eller lada.

Vi skulle också sätta ut möblerna, men traktorn med gafflar. var inte ledig.

Vi beslutade oss för att ta det en kväll i veckan.

Det är alltid kul, att hålla på med gemensamma aktiviteter.

Vår samfällighet organiserade de gemensamma arbetsuppgifterna, på samma sätt på 70-talet. "Utvecklingen" medförde, att folk inte längre kunde de två första helgerna i oktober. I år utlyste vi inte ens gemensamt arbete, för i fjol kom det bara några få.

Sjötorp fick även insatt ett nytt kylskåp.

Med möblerna ute på gräsplanen, är Sjötorp redo att möta en ny säsong.

Eifeltornet är utan tvekan Paris mesta symbol. Inte minst för att man, var man än rör sig, kan se en skymt av Gustave Eifels konstruktion.

Jag har lekt lite med perspektiven.

  Perspektivet ljuger, på Place de la Concorde. Här ser ju tornet riktigt "mänskligt ut.

Uppe vid Sacre Cueur i Montmartre, känns det som att man tittar ner på tornet.

 Väl framme och t.o.m under, då får man uppleva vilken enorm konstruktion det handlar om. Det enda som kan konkurrera, är köerna till hissarna.