Inlägget ska läsas, som om det vore den 10 april.

I morgon är vi i kapp verkligheten igen.

Damtoppen, bara afrikanskor, segrarinnan Jeptoo, Kenya, är delvis skymd till höger.

För säkerhets skull ställde jag mobilen på väckning. Vi ville vara tidigt på marknaden på Place de la Aligre. Vi hade skippat Maratonen, det skulle ställa till för mycket för resten av dagen.

Men redan vid frukosten, så ändrade vi oss igen… Vi hoppar av vid Bastiljen och kollar Paris Maraton, en stund.

Så gjorde vi och hade tur. Rullstolsåkarna började passera efter att ha kört 22,5 km. På andra sidan monumentet kunde vi se att allmänhetens åkning närmade sig på utvägen, de hade sprungit 5 km och såg fortfarande fräscha ut.

1 timme och 6 minuter efter start kom täten.

Herrtoppen, likaså bara afrikaner med slutsegraren Kiptoo, Kenya, i röd tävlingsdräkt.

Det såg minst sagt mörkt ut i täten, bara afrikaner så långt ögat nådde.

När kvinnotäten dök upp så var det samma syn, bara afrikanskor.

45000 hade startat. En ansenlig mängd människor.

Vi stannade i nära 2 timmar, hann fika och bl.a bli åskådare till en kvinnlig löpare, som hoppade in mellan två bilar och utförde tryckutjämning.

Vid det laget hade c:a 25000 passerat och några gick t.o.m.in på caféet och köpte vatten!

Det var en folkfest vi inte ville vara utan. Först dök det upp löpare, som hade vimplar, att de skulle springa på 3 timmar. Vimplar i olika färger och med 15 minuters mellanrum, jag såg en blå, där det stod 4 timmar.

I en liten lucka tog vi oss över gatan. Det fanns ingen nedgång till Metron där vi stod.

För att komma till marknaden fick vi ta några stationer till på linje 1, till Gare de Lyon.

På vägen upp till marknaden dök vi på eftersläntrarna, som inte ens kommit till Bastiljen än!

De hade ett par km. kvar till Bastiljen och därefter 20 till. Många av dem skulle inte se målet vid Porte Dauphine. Redan mötte vi brutna män och kvinnor.

Marknaden var trevlig. Gammalt och nytt, en stor avdelning för trädgårdsprodukter, aptitretande uppläggningar.

Mycket afrikanska prylar, allt från Woodoomasker till kläder.

En mörkhyad tjej fick sälja tre scarfar till hustrun.

Själv blev jag med sex par bomullsstrumpor, 5 Euro, som hittat.

Vi hade talat om att klämma Lovrens omgivningar och promenaden ner till Place de la Concorde. Sagt och gjort, efter lunchen på Flunsh så fick metron ta oss dit. Mycket nybyggt i Lovren sen sist.

Parisarna var verkligen ute denna 25-graders söndag.

Gräsmattor och promenader var fulla med fransoser, ja en och annan ditrest också, förståss.

På promenaden kunde vi se Grand Arce vid La Defence, genom Triumfbågen, med Concordmonumentet i förgrunden.

De har verkligen tänkt till stadsplanerarna i Paris. De verkar också vara glada i monument.

Inne på Concords Metrostation, rymmer varje kakelplatta en bokstav. Sammantaget är det FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, på franska.

Väl hemma på Place Pigalle, så unnade vi oss kaffe och glass på ”vårt” cafés uteservering.

Där följde vi folklivet på Pigalle under någon timma. Sen var det rast-vila på hotellet, innan kvällens övningar, sista kvällen i Paris för den här gången.

Framåt halvåttatiden, vaknade vi till och ville ut i den 25-gradiga Pariskvällen.

Vi gick till Abbesess och började vandra serpentin.

Här ligger de bästa restaurangerna, med ett brett utbud, vilket gör att man kan få något som passar både mage och plånbok.

Uppe i Montmartre går de under beteckningen Turistfällor. Prismässigt ensidig meny.

Allt kostar 16-18 Euro och vinet mer än så.

Till slut hamnade vi på en pizzeria, som sköttes av tre systrar och några nordafrikaner.

Egentligen var vi inte så hungriga, men jag tog en pizza och båda drack öl.

Konstaterade att det är gott att bryta av med pizza och öl efter allt rödvin, sniglar och grodlår.

En hel del av folket haltade betänkligt och gav upp i trapporna till Montmartres övre räjonger.

De hade sprungit Maraton tidigare på dagen. En del såg riktigt lidande ut, andra hade inte kommit ur tävlingsdräkten.

Restaurangen tog inte kort, men när det visade sig att de kunde få dricksen i handen, kom kortmaskinen fram.

En fantastiskt härlig kväll. Frågan är, hur länge det dröjer innan vi är där, hemmavid.

I morgon äter vi tidigt och beger oss ut till CDG. Halv ett lyfter vi och det tar en del tid med shuttelförflyttning m.m

Jackorna lägger vi överst i min väska. De har inte varit på sen i torsdags, när vi kom.

Vädret har varit över all förväntan, t.o.m lite tröttande för oss som precis upplevt snösmältningen hemma.

 Ett Starpar försökte frenetiskt hävda sig bland duvorna, i kampen om brödsmulorna.