Var inne på PRO en släng.

Det nya året behöver förberedas.

Bl.a annonser om verksamheten.

Eftersom vi ändå var inne i stan, så passade vi på att köpa nyårsspriten.

Vin, desertvin, konjak, groggsprit, likör och något som bubblar vid tolvslaget.

Vi blir 8 personer.

Samma gäng, som firar midsommar och nyår tillsammans varje år.

Vi känner varandra bra.

De första åren stod värden bara för drycken till maten.

Det som skulle skapa yrsel fick man ta med sig själv.

Numera så står värdarna för hela programmet. Det går ju runt på alla under en fyraårsperiod.

Vi hade tänkt ha ordentlig Italiensk prägel på vår fest.

Börjar med en Antipasti, lättrostat bröd med Olivolja och Vitlök med Salami, Parmaskinka och någon Olivröra som pålägg till de tre "smörgåsarna. Lite riven Parmesan, efter smak.

Som huvudrätt har vi en Kalvgryta med Ris.

Den lagar vi kvällen innan.

Till båda rätterna dricker vi ett Toscanskt medelfylligt vin.

Deserten, blir en Panacotta med pepparkaksströssel och Hjortronsylt, sköljer vi ner med ett Italienskt desertvin som inte smakar Mandel.

Vi var på Kellgrens konditori och beställde en tårta. En mousseskapelse som smakar Capuciono.

Till det får man dricka "slattar" från gömmorna.

Investerade i en Havanna Club, Rom och en Svensk Gin, Nils Oscars "Tärnö Gin".

Vid tolvslaget blir det något Italienskt som bubblar, SINZANO Asti.

De drickbara resterna, brukar vara fram till nästa gång det är vår tur.

Likadant är det med midsommarvarvet, även om snapsen har lite högre omsättningshastighet.

För 15-20 år sedan, så varade både midsommar-och nyårsfesterna fram till småtimmarna hade växt till sig, men nu blir det uppbrott, redan någon timme efter tolvslaget.

Det är lite att pula med inför en sån här fest, men vi känner varandra så väl, att ingen kan förställa sig. Känner varandra så väl, att skulle man glömt någon spritsort i skåpet, så påkallas den vid behov.

Vi springer heller inte i vägen för varandra och skapar röra på diskbänken, utan värdarna är värdar, de andra är gäster.

Börjar verkligen se fram mot nyårsafton.

Släden på Borghult, kom inte till julottan i år.

Den får sluta sina dagar som trädgårdskonst.

Det var inte många ute i går.

Vi tre som var höll oss efter stränderna, för längre ut hade vattnet trängt upp. 

När solen tittade fram, blev det vackert på västsidan av sjön.

De mörka partierna på isen, är vatten som trängt upp.

Nästan vindstilla, 12 grader kallt. Fiskeväder, trots att den lilla vind som var kom från Nordväst.

Med snöskyffel i hand och en utrustad skrylla på ryggen, begav jag mig ner till sjön. Grannens båt var första anhalten, har isborren liggande där.

Skulle ut till linjen mellan Sundholmen och Vedholmen.

Men c:a 50 meter ut, så började det ge efter under fötterna.

Inte i år igen!

Jodå, snön har pressat ner isen och vatten sipprat upp.

25 cm is, 10 cm vatten och c:a 10 cm snö som isolerar.

Jag fick stanna upp halvvägs ut mot min tänkta fiskeplats.

Det var bättre än ingenting.

Vattenmängden på isen ökade ju längre ut man kom.

Isen var som en hängmatta.

Trögt till att börja med, men i andra hålet fick jag tre små Abborpinnar, förmodligen ett stim, som försvann lika fort som de kommit.

Det mulna vädret bröts för en stund upp lite solsken.

Västsidan lystes upp av den svaga solen och förstärkte naturupplevelsen.

Jag delade den inte med särskilt många.

En som redan var ute, norr om Vedholmen, men gav sig ganska fort.

En annan kom ut på isen hitom Arnhallabergen, var på väg ut på isen, men gjorde tydligen samma erfarenhet som jag och höll sig en bit från strandlinjen.

Det blev ett par timmar, alltid gott att komma ut.

Även om förutsättningarna kunde varit bättre.

Bortåt vägen, ligger Tvärred.

Den igensnöade skylten i naturmaterial, förmedlar att man har kommit till Tvärred, grannsocknen.

Framför allt i äldre tider, tyckte Äsperedsborna, att de var lite konstiga i Tvärred.

Förmodligen var uppfattningen omvänt, densamma.

Eller som det rimmas i Äspered:

De fenns de sum e värre

en kunne vurt frå Tvärre.

Tomtelyktan står kvar från i går. Då var den en signal till Tomten, att här finns det de som väntar på honom.

Efter gårdagens frosseri, kändes behovet särskilt påkallat, att komma ut och röra på sig.

Vi rörde lite extra mycket på oss, genom att klippa Askanäs-och Lerbäcksrundorna i ett svep.

Sex-sju välbehövliga kilometer.

Ett mycket lätt snöfall med mindre lätt blåst och tolv minusgrader, var de yttre omständigheterna.

Egentligen inget anmärkningsvärt som hände under rundan.

Skulle väl vara det då, att i ett hus, där det bor en esam kvinna, var "Julbocken" på besök.

Som vanligt fick jag jobba mig ikapp hustrun efter fotoutflykter.

Mot slutet av rundan, kom vi ner till sjön.

Nu har det hänt, som jag med bävan har väntat på.

Vattnet har gått upp på isen och det har frusit igen.

Knäppte lite under fötterna eftersom det har bildats en centimetertjock luftspalt.

Återstår att se om den tjucka underisen klarar sig, eller om den börjar "ruttna".

Kanske, kanske klarar det sig då den inte omsveps helt av vatten, som den gjorde i fjol.

Snötäcket var packat så det var lättframkomligt.

Isfiske i morgon är en möjlighet, men nordan är ingen bra fiskevind.

Klickeribilder.

Humlan verkar ha sökt regnskydd under Blåklockan.

Mera ABC.

Ack nu är det vinter...