Julen, i min barndom, på Kullen, var en julgran, med träfot och levande ljus.

Ljus som tändes frampå julaftons kväll, under oerhörd andakt. Högtid och brandrisk till lika delar orsaker.

Fönstren hade försetts med innanfönster och var tätade med vadd och Lummer låg mellan fönsterrutorna.

Väggarna pryddes av julbonader i papper, med motiv från på tomtar i arbete i stall och ladugård, vackert tecknade.

Äpplen fanns, från ”Vinterapeln”, inlindade i tidningspapper.

En gris hade slaktats tidigare. Förutom julmaten, så gav den föda under vintern i övrigt.

Det saltades inte, men konserverig av kotletter, korv, köttbullar m.m gjorde att det höll sig.

Några julljus kan jag också minnas.

I övrigt var det, med dagens mått mätt, ganska spartanskt.

Fåglarna hade sin kärve, julkärven var extra stor, även om vi hade kärve till fåglarna vintern igenom. En havrenek, vi sade aldrig kärve, som var bunden av självbindaren, föregångaren till skördetröskan.

Pepparkakor och lussekatter fattade inte heller, liksom knäck och ischoklad.

Lite nötter och senare fikon ingick bland ”julgotterna”.

Några år så ystade man julosten själv.

En ganska stor ost, som räckte länge, trots att föräldrarna åt ganska friskt av den. Kommer ihåg att vi barn tyckte den smakade lite starkt.

Osten var av sheddartyp och skulle nog fallit på läppen idag.

Vad jag kommer ihåg, så köpte man vörtbrödet till doppet i grytan.

Julmaten från slakten, med dopp i grytan och bruna bönor åts som tidig middag, lutfisken och gröten som kvällsmat.

Innan kvällsmaten, så var det dags för korna att få vatten. Det blev morsan, som fick göra det.

Oturligt nog, för henne, så kom Tomten när hon var i ladugården. De första jularna så fick hon ganska upphetsade berättelser när hon kom tillbaka.

Efter kvällsmaten, fick vi äta julgotter och apelsiner!

Min ingifte morbror Jeje, eller Georg, som han egentligen hette, körde långtradare åt Trans-frukt.

Dagarna före jul, brukade det komma en lila långtradare i backen, det var Jejje, med julapelsinerna. Han gjorde en avstickare från Rikssjuan, från Göteborg norrut, öster om älven.

Då fick vi äta en hel apelsin!

Under året i övrigt, delades det på en frukt.

 

skogsfrua på dal

17 december 2010 12:04

Fin och intressant berättelse som man känner igen delar av. Frukt var lyxvara på 40-talet sen den egna var uppäten. Jag minns min första apelsin som jag trodde var en boll, jag var nog 3-4 år då. En gran med levande ljus var riktigt högtidligt och av naturliga skäl lämnade man den inte med blicken;-)

http://barasaras.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Lite stolt, gränsande till skryt. Tomaterna och Dahliorna skäms inte för sig. På bilden är det femte korgen som skördats. Däremellan en hel del till ge bort. Snackstomaterna(körsbörssorter) oräknade. Tomaterna ger bra i år, trots att näs...

  Budenovka tronar bakom en kull körsbärstomater. Från vänster: Helsing Junction musik,Cherio, Guldhumla, Rosa Humla, Cherokee, Black sherie, Indigo. Barnmorska är Sibiriskt guldpäron.   Varför denna uppmärksamhet för en tomat? Jo den ...

Redan förra året skulle vi ha gjort en tysk resa. Ett gäng PRO:are, som städslade Rolfs Flyg&Buss till Moseldalen. Men av det blev det intet. Hustrun hamnade i en sjukvårdssväng. Lyckligtvis avfärdade undersökningsresultaten våra farhågor. Det kan ...

Vi samlar på oss räkskal i frysen. Nu hade ett helt fack blivit fullt. Dags att göra fond. Fonden är fin till såser, soppor och grytor Två kilo räkskal, det blev att ta fram en av 10-litersgrytorna.   Morötter, lök, Purjolök, Tomat och Fän...

  Nu börjar plantorna göra skäl för kompost och gödsel. Gödsel både på flaska och i naturligt skick. Alla sorter utom en har gett mogen frukt hittills. Cherio, en busktomat ger så bra att man alltid kan ha tomater på bordet, från 15 juli. På b...