Dalsjöfors fotbollstjejer är klara för Allsvenskan!

I Helsingborg i söndags, via 3-2 mot Stattena på anrika Olympia, var det klart.

Tjejerna har all anledning att fira.

Det är en märklig bedrift, deras vandring från 5:an till Allsvenskan.

En modern Åshöjdenhistoria.

Detta trots att de levererat spelare till de allsvenska klubbarna de senaste åren, i ett antal som motsvarar över ett halvt lag.

Återstår att se om de lyckas övertyga en del av dessa att återvända.

Nu har man inte många kilometer, tiull en allsvensk hemmaarena, Gårdavallen i Dalsjöfors.

Skulle inte tro, att särskilt många matcher kommer att spelas där, utan Ramnavallen, med ny konstgräsplan blir deras slagfält.

På Borås arena kan det bli lite ödsligt, även om de vore värda att få spela där.

Ser redan fram mot nästa säsong.

Båtarna börjas dras upp ur sjön, men den här liksom vår egen ligger i fortfarande.

Hör en fågel dit den häckar, eller dit den tar sin tillflykt från den Nordiska vintern?

Tranorna häckar definitivt i Sverige, de tillbringar även en större del av året här än dit de flyger inför vintern.

Det får vara hur det vill med det, men nu går färden mot varmare trakter.

Vi såg dem nyanlända till Hornborgatrakterna i mitten av april.

Det hade väl börjat spritta lite i Trankropparna.

Det spritter nog lite i hanen i förgrunden.

De andra tranorna sysslar, lite blygt, med annat. Låtsas inte se. 

Nu kommer de tillbaka med resultatet av sprittandet.

De brukar flyga rakt över vårt hus, mellan de båda sjöarna Tolken och Åsunden.

I år har de tagit en nordligare bana, så att vi bara får en skymt av dem mellan trädtopparna.

Förutom en del, som flyger utefter Tolken i Nord-sydlig riktning, hamnar väl i England, om inte GPS:en korrigerar kursen.

Något händer med fåglarna mellan de båda sjöarna. En stor förvirring verkar inträffa.

V-formationerna upplöses och de cirkulerar individuellt, under stort glam.

Rätt vad de håller på, bildas formationen igen och resan fortsätter.

Undrar vad det är som distraherar?

Redan här kan man se, att det börjar bli oro i de bakre leden.

Här blir det tydligare.

Allmän oordning börjar inträda. Trädtoppar och för långt håll omöjliggjorde förevigande av fortsättningen. Men, "the same presidier as every year".

Hoppas vi kan få några flockar lite närmare, inte minst för fotograferingens skull.

Ja, jag vet. Jag kan förflytta mig till Tolkabro och få kanonbilder, men...

Medger, att jag hjälpt verkligheten på traven lite.

Men på sina ställen ges det bra material att arbeta med. 

Trots ganska stort uttag redan, så blev det en del i slutskörden.

Rubriken är Marbodialekt(ett av de sju häradena-Mark, numera också en kommun) och betyder att krafterna börjar komma tillbaka.

Välkommet, för det är ju en del att ta i, så här på slutet av trädgårdssäsongen.

Blomsterlökarna, i korgar, planterades ut, gammal Pumpablast, liksom ärter och förväxt sallad åkte på komposten.

Den fria ytan ogräsrensas för att rymma frösådda plantor.

Utöver lökplanteringen, så bestod nöjessidan av att ta upp resten av morötterna.

Vi har ju redan förbrukat en hel del, inte minst genom syrningen, konsumtion samt försett barnen med en del.

Mera till barnen och så fryser vi väl in resten.

Det var ett bra fotoljus idag, så jag tog en runda med kameran.

Kanske de sista "sommarbilderna", vi ska få frost i natt.

Här kommer en höstbukett, håll till godo.

Solrosorna kämpar på. 

En ganska  finlemmad Hosta, runt en stor sten. Det höstigaste vi har just nu.

Det hostigaste vi har, det har jag.

Förmodligen en efterbörd på Scottlandsresan och kajkandet in och ur flygplan.

Halsont, tät i de yttre luftvägarna, snuva och en släng av feber.

Man kunde må bättre.

Var inne i stan i förmiddags, liksom i går eftermiddag och startade upp två datacirklar i PRO.

Har inte sovit särskilt mycket i natt och en redig influensa drar över.

Men jag kämpade mot naturlagarna.

Det är viktigt, att även äldre människor får tillgång till datavärlden, internet och e-post.

Det är mestadels deltagare mellan 70 och 80 år.

Lite stela i mushanden, men det lossnar och den glädje de visar under framtegen är inte att ta fel på.

Men nu slår jag igen butiken, går mellan sängen, vattenkranen.....och en och annan liten wisky.