Nu återstår bara några blommor i toppen av stänglarna på Fingerborgsblommorna.

De ser inte för roliga ut med sina långa kala stänglar med några kopppar och blommor i toppen. Det minsta vinden tar i dem så vajar de.

Det finns trots allt en fördel med att de bara blommar i toppen.

De är lättare att fotografera, man kommer längre in i blommorna och knopparna är effektfulla.

Här visas tre av årets Fingerborgsblommor.

Dahiorna avlöser Fingerborgsblommorna.

Nedan är det en blyg Maxim, bakom stödspinnen , som håller på att slå ut.

Några Pumpablommor försöker förgäves konkurrera i bakgrunden.

 Detta var före motorgräsklipparnas tid!

I mitten av 80-talet, kände vi, att vi skulle kunna ha råd med något billigt semesteralternativ.

Vi hade ju köpt stugan 10 år tidigare

Hustrun fick se en annons i V:s tidning, Arbetartidningen-Ny Dag:

”Stuga på norra Öland, 500:-/vecka”.

Vi ringde, fick omständigheterna klara för oss och slog till.

Detta var 1986, alltså 25-årsjubileum nästa år!

Dottern och hennes kompis Lotta skulle följa med.

Huset var c:a 20 kvadrat, inget vatten inne inte heller el.

Vatten i en brunn c:a 100 meter bort och ett par gasolplattor, utedass och minijordkällare.

Inga problem, hustrun var uppvuxen med stugan i Olofsbo, som hade precis samma mått och ”standard”.

Vår värdinna Ally, ursäktade sig, men blev lite lugnare när hon fick reda på Olofsboförhållandet.

Mette liggande och Lotta sitter, 15-16 år gamla. I år fyller de 40!

Tjejerna följde med i två år, tredje och sista året dottern var med, hade hon en kille med sig, Jocke.

1995 följde Max, äldsta barnbarnet med första gången, ej fyllda två år.

1980 fick även Pontus, sju månader yngre barnbarn följa med.

Deras sista Ölandsvecka gjordes förra året och i år var det Pontus lillasyster Josefins tur.

Varför Öland varje år?

Vi hade lyckats hitta ett ställe, på Öland, men ändå vid sidan om allfartsvägen.

En hel strand, utan trängsel.

Okomplicerade människor, som aldrig varit på Stureplan.

Opretentiöst, det passade oss.

Huset växte, föst till c:a 60 kvadrat, med mulltoa i slutet av 80-talet.

Några år senare med ytterligare ett sovrum och badrum.

Slutligen fördubblades stora rummet och ytterligare en altan under tak växte fram.

Idag är det ett utmärkt åretrunthus åt sina pensionerade ägare, men de har lägenheten i Nybro kvar.

Från början var det de tre syskonen på Kristinelund, som byggde var sin sommarstuga.

Idag har husen växt, de har till sina relativt stora tomter skaffat åkgräsklippare.

Synd, det var vackrare förr, med en underbar blomsteräng, som massakrerats av nämnda åkgräsklippare.

Tyvärr har jag inga scannade bilder, ännu, på huset m.m från 80-talet.

De finns på kort och dia.

Ally vår värdinna, är en utmärkt representant, för urbaniseringsgenerationen.

Hon är väldigt förtjust i ”underhållsfria” blommor och assesoarer, som sidenfjärilar och en massa porslinsfigurer.

När Max skulle med första året, sa vi till henne, att ta bort allt hon var rädd om.

Men Max visade sig vara försiktig med grejerna, framför allt ville han inte vara inne, i den åldern…..

Nästa år är det 25-årsjubilem.

Vi har spånat om att erbjuda ”flickorna”, då 41 år, att komma med och ha en nostalgivecka.

Om inte hela veckan, så några dagar.

Vi är så glada över att ha hittat ett sånt här ställe även om hyran 8-dubblats med åren, så är det ändå mycket billigt.

Vi slappar om vi vill det, gör avstickare åt olika håll om vi vill det.

Det blev väl flera avstickare förr i tiden, nu tycker vi om att ta det lugnt, stressa kan vi göra hemma.

Framtiden avgörs av vår och våra värdars hälsa, hur många fler Ölandsveckor det ska bli.

 Huset 2006, men det har inte genomgått några förändringar sen dess.

Det är den uppbrända "gräsmattan" som var blomsteräng förr i tiden.

Stjärnflockorna har mycket mer att bjuda, än sin elegans.

De drar till sig en hel del insekter.

Här har tydligen tycke uppstått och arten förökas i skydd av blomkronan.