Mat-och dryck tema. Utrikes upplevt.

Macronförsäljerska på en marknad i Bayonne. 

Många är det väl som sett SVT:s "Dokument inifrån", om Mac Donalds.

Bolaget fuskar med löner och arbetstider, bolaget fuskar med maten.

Jag är inte förvånad, har man jobbat fackligt i hela livet, så känner man sina löss på gången.

Företag som anställer många ungdomar på obekväma tider, har svårt att hålla fingrarna  borta från syltburken.

Det är inget konstigt med det, utan skrupler, så landar man där Mac Donalds har gjort.

Nu visar det sig, att de som varit med i facket och uppmärksammat organisationen på problemen har fått rättelse.

Men varför i hela fridens namn är inte alla med i facket, med en sån arbetsgivare?

Jo, det började med sent 80-tal och "satsa på dig själv", eller "spotta i motvind" som de mer insiktsfulla kallade det.

Precis som "the american dream", så skulle var och en bli "sin egen lyckas smed".

I mångt och mycket ett storstadsfenomen.

Jo, för en del, som klättrade på andra, gick det väl bra.

I alla fall till att börja med.

Men för det stora flertalet, så blev det hasande på stekosglatta golv.

Den "snälle" arbetsgivaren, som skulle ge dig alla möjligheter, drog oftast nån annan stans när skattmasen hade kommit på spåret.

I kvällens Rapport var det ett inslag om ungdommar som jobbat på ett telefonförsäljningsföretag, som trots skriven uppgörelse inte betalade lön och  senare vräktes de från lokalerna.

Lycksökare är inte förbjudet att vara, men ska man ha med dem att göra bör man ha bra på fötterna.

Lite synd att flera ungdomsgeneratiner ska offras innan insikten om fackets värde ska komma tillbaka.

Facket är inte bara till för fabriksarbetare och andra grupper som assosieras med industrisamhället.

Facket är minst lika viktigt för den som  jobbar ensam, eller i mindre grupp, ofta heriarkisk.

Det är deprimerande att höra ungdomar som tycker det är för dyrt att vara med i facket.

Det kostar en spottstyver mot vad det kan kosta en ungdom, att inte vara med.

Med ett fackligt medlemsskap har du ett verktyg mot arbetsgivare som inte följer lagar och avtal.

Med många medlemmar i facket, blir avtalen bättre och tryggheten ökar.

Gamla sanningar som går igen.

Vi lever kanske i en ny tid, men relationen mellan arbete och kapital, har inte förändrats, snarare tvärt om.

För över två år sedan, började vi diskutera den regionala infrastrukturen i Beredningsgruppen för regional utveckling.

Först började vi stapla önskade objekt, länsvägar, mindre vägar, medfinansiering i det statliga uppdraget på järnvägsområdet.

Sist men inte minst ganska kraftfulla kollektivtrafikåtgärder.

Beredningsgruppen för regionutveckling, samlad i Göteborg idag.

Kommunikationsdirektören, Rolf Thor och en av hans lärjungar i förgrunden, under behandlingen av den regionala infrastrukturplanen.

Min Interregkompis Rosie håller huvudet ovanför dataskärmen. 

15 regionföreträdare, 12 kommunföreträdare och längst bak en del tjänstemän, från regionen, kommunerna och partierna.

Presidiet fick inte plats på bilden. 

Den statliga infrastrukturplanen omfattar järnväg och de stora nationella vägarna.

Vi har jobbat med tre anslagsnivåer när vi graderade objekten.

I slutfasen kom det propåer från Uddevalla.

IKEA ska etablera sig på Torps köpcentrum, vägar, trafikplatser och kollektivtrafik måste dimensioneras efter den nya situationen.

Switch, så åkte en annan Bohuslänsväg under strecket.

Idag var det konfirmation, allt har fallit på plats inom den ram på lite mer än 4 miljarder vi fått till förfogande.

Enbart en väg, den s.k partihallsförbindelsen i Göteborg tar över en av de miljarderna.

Vi fick också en gedigen genomgång av EU:s sammanhållningspolitik de kommande åren.

Vi diskuterade olika scenarier och hur vi såg på EU-politiken framgent.

Detta i skuggan av krisen som EURO-länderna nu genomgår.

Sammanhållningspolitik, ja det är det gemene man kallar för EU-bidrag.

Nordsjösamarbetets former i framtiden var ett annat tema.

Mycket talar idag för att regionerna i Norra Europa vill formera sig för att möta dagens dominans från Sydeuropa.

Det är ju förhållandevis starka ekonomier, sett i skenet av dagenms kris, som formerar sig runt Nordsjön.

Norge är ju assosierad medlem.

Norge ja, i morgon halv nio går bussen från Göteborg till Oslo, därifrån med tåg till Hamar, för möte med ett inslag i sammanhållningspolitiken, Interreg IV A, Sverige. Norge.

Sedan hem på fredag eftermiddag, samma procedur.

Vi är två från Västra Götaland, Rosie Rothstein(fp) och jag.

Vi beslutade ha matsäck med oss, för att slippa platsmackorna på bussen.

Hem blir det väl den i hela norden kända "smörrebrödspacken".

Mat-och dryck tema. Utrikes upplevt.

Gårdagens två vinprinsessor servade bl.a dessa gäster från Europas alla hörn.

Sedan jag började fotografera digitalt, har det varit Panasonic som gällt.

Först(2006) blev det en FZ 20, med 12 gångers zoom.

Den blev kvar ute på ett bord, en regnig natt.

Så var den visan slut.

Njae, nästan.

Kameran fungerar perfekt, men går inte att stänga av.

Sen får den fnatt inemellan.

Den avlöstes av en FZ 18 i juni 2008.

18 gånger zoom.

Jag har tagit över 30000 bilder med den, så den har väl gjort sitt.

Den är ju, trots alla finesser och användningsområden, bara en kompaktkamera.

I alla fall protesterar den genom att inte fokusera i några inställningar utom IA.

Lite förhandlande vid köksbordet, så blev det en FZ 38, Panasonics senaste.

Jämfört med vad jag haft, så är fokuseringen snabbare, flera picslar, bättre macro och en ny och bättre bildstabilisering. Kan också stiga högre på ISO-talen.

Den gamla klarade med nöd och näppe 400 ISO, utan att bilderna blev allt för korniga.

Sen är filmningsegenskaperna bättre, men de använder jag sällan.

Har inte vant mig på det.

Nu är den på väg, enligt leverantören Dig Com.

Landar väl lagom medan jag är i Norge under veckan.

Den har fått höga omdömen av både experter och användare.

Återstår att se om även jag blir nöjd.

Tar väl inte i för mycket, om jag utlovar en och annan bild från den i framtiden.

Mat-och dryck tema. Utrikes upplevt.

Vid en kombinerad middag och vinprovning på ett vinkooperativ utanför Heidelberg, förekom de här två vinprinsessorna. 

Mitt val den här veckan faller på en ståndaktig krabat, ett blad som trots den obenhörliga nedbrytningsprocessen om hösten, ståndaktigt lyser med sin gröna färg. Trots en frostig morgon.

Flera macro finner du här.

Bråda dagar, de regnfria alltså.

Fyra dagar nästa vecka är fyllda med annat än trädgårdsarbete.

Regionutvecklingsberedning på tisdag och Hamar i Norge med Interreg Sverige-Norge, onsdag till fredag.

Nu börjar det kännas som kontroll.

Ska ha sått och satt allt tidigt innan jag åker, så nu rensas det, myllas, gödslas och bereds för frö och plantor.

Gräs och Maskrosor får vänta, det går inte från en.

Utom Maskrosor i öppen jord, de åker upp.

Innan i morgon kväll ska vi ha grävt upp Sparrislandet också.

Ska flytta dem om det går.

De har stått 5-6 år i en ytterkant och det är hopplöst med det fleråriga ogäset, som tränger sig på.

En nyhet för året är Allium Giganteum, jättelökar, över enochenhalv meter höga.

De ser redan groteska ut, vad månde komma?