Det är inte målet som är huvudsaken, det är vägen dit, lyder ett gammalt visdomsord.

Men det är ändå rätt bra att veta vart man ska, annars spelar det ju ingen roll vart man åker.

PÅ VÄG, är fredagstemat hos Sinneskatten denna vecka.

Min bild är på väg(järnväg) med tåg till Toscana, någon stans i Norra Italien, Dolomiterna och blommande frukttträd runt verona väntar.

Fler bilder på temat finner du här. 

Jag blev nummer 21!

Det är ostarffbart.

Man lever nästan som i dvala.

Möte, möte, äta, sova.

Utöver eventuella yttre programpunkter, som domkirken härom kvällen, så är tillvaron ganska inrutad.

Kom över en karta för Hedmmarks fylke.

Ögonen föll på byn Moelv.

Moelven, ett känt norskt industriföretag, som jag stod och både svarvade och monterade hydraulcylindrar till 60-70-tal.

De har fortfarande sitt huvudkontor här, men mesta tillverkningen ligger på andra ställen numera.

Cylindrarna skulle sitta i en ”Bröjt” grävmaskin.

Det speciella med den, var att den inte hade någon drivning på hjulen, utan drog sig fram med skopan.

Passade den Norska topografin perfekt.

Under en 10-årsperiod utgjorde den tillverkningen, ryggraden i Monsun Tisons produktion, tillsammans med cylindrar till Atlas Copco, cylindrar till bergborrmaskiner.

Vikingaskibet, en bild från Googles.

Så Lillehammer, liksom Hamar där vi är, OL, vinter-OL.

Ett fantastiskt arrangemang, som Hedmarkingerne er veldigt fornöjd med.

Här i Hamar har man den enorma skridskodomen, Vikingaskibet.

Sverige tog bara ett guld, i ishockey, men det är det nog inte så många mer än svenskarna som bryr sig om.

Mjösa, som uppfattas som en sjö, är också Norges största, men egentligen är en älv.

Skulle vilja göra Mjösa under någon vecka.

Stanna och göra tillslag utefter stränderna.

Bl.a besöka vår värd här i Hamar, som utöver handläggare av Interregprojekt i ”Indre Skandinavia”, driver ett lantbrug med Sauer(får). Gården avgränsas i öster av Mjösa.

Mycket vackert med gårdarna i sluttningarna ner mot vattnet.

Medan vi i Sverige får c:a 35 kr/kg, för lammkött(18 kg slaktat), får man 60 Nkr/kg för 25 kilo slaktat.

Inte undra på att Norska landsbygden lever.

Ingen ovanlig syn med 15-20 kor som betar, och folk lever på det.

Det är ett minne blott hemmavid.

Man får väl trösta sig med;

Leve skillnaderna!

Mat-och dryck tema. Utrikes upplevt.

Så här glada blir persopnalen på en pizzeria på Piazza de St Crouse i Florens, när de får vara med på bild. 

Det är något fel som inte ska vara där.

Har haft anledning tidigare, men tankarna kommer på mig även på det här mötet.

Det är något i hanteringssystemet, som är fel.

Vi diskuterar nästan bara detaljer i enskilda projekt men inte alls strategier och tematiska program.

Enligt min uppfattning är det viktigare, att veta vart man ska, än sättet att ta sig dit.

Om det sker på ett hållbart sätt.

Det var Mao Tse Tung som sade:

”Det spelar ingen roll vad det är för färg på katten, bara den fångar råttor”.

Nog så rätt.

Risken med förfaringssättet är, att man uppfinner hjulet flera gånger.

Många av projekten är väldigt bra, svarar mot behov i samhället, röjer undan historiska gränshinder.

Projekten tillkommer efter frågan; vad kan vi göra ihop, som ger EU-pengar.

I mindre grad utgår man från vad man skulle vilja göra.

Det hade varit betydligt bättre, att man inlett programperioden med principiella diskussioner och verksamheten formats efter det.

Inte minst hade detta varit värdefullt för handläggande tjänstemän, som idag tvingas bläddra mycket i EU-bibeln.

Politikens roll, efter att principerna dragit upp, hade varit att se till att strategin uppfylls.

Idag är det alldeles för mycket diskussion om frågor som kan lösas på tjänstemannanivå.

Det blir mycket skrik för lite ull, i stället för att ägna sig åt det lite rakare, ja eller nej.

Vid samtal med andra, känns det som att fler ser problemen och det brukar ju vara första steget till förändring.

Gamla domkyrkan i Hamar, innesluten i ett växthus.

Hittade en bild på Googles bilder.

Vid såna här tillfällen saknar man kameran. Brukar känna mig fullkomligt avklädd utan kamera, vid det här besöket kändes det som ett stim Pirayas ätit av varje ben.

Medeltiden, 1210, fick Hamar sin domkyrka.

Kvällsaktiviteten styrde kosan mot Domkyrkoudden.

I en skir vårgrönska, med Mjösas glittrande vatten som inramning stötte vi på en märklig företeelse.

En kyrkoruin i växthus!

Vi möttes av en tidsenligt klädd värdinna.

Hon besatt inte bara kunskaper i den sakrala historien, utan besatt företräden på sången, musikens och det medletida språkets områden.

Det tog sig bl.a uttryck i flöjtspel och sång, men den inlevelsefullt berättade historien var huvudnumret.

Svenskarna, i besvikelse över att man inte kunde inta Akershus fästning, gav  sig till Hammar och brände byn.

Domkyrkoruinen har både stått och beskattats på sten till byggmaterial och av tidens tand.

Vinter efter vinter, frostsprändes ruinen.

Något måste göras för att förfallet inte skulle fortsätta.

En fantastisk idé, men inte desto mindre verkningsfull.

Nu har man byggt ett enormt växthus, som skyddar ruinen, och gör att man kan använda den till teater, konserter och sommartid, tre bröllop om dagen.

Barndop och andra kyrkliga aktiviteter är även vanliga inslag.

I anlutning till domkyrkoruinen, har man samlat historiska byggnader från olika delar av Hedmark.

En fantastisk ide´som gett fantastiska  möjligheter.

Efter mat och dryck, så styrde vi hemåt(till hotellet)  i den 24 grader varma försommarnatten.

Mat-och dryck tema. Utrikes upplevt.

En improviserad marknad, på en liten tvärgata  till Via Nazionale i Florens. 

På tåget från Oslo till Hamar, slog det mig att det nog var lite mer trängsel och massor av Norska flaggor för några år sedan när OL arrangerades i Hamar och Lillehammer.

Ett arrangemang som folk är väldigt stolta över.

Det har de all anledning att vara.

Nu har vi suttit i enochenhalv timme och tagit del av "Internationalisering och globalisering ur Hedmarksperspektiv.

Får säga att det inte skiljer sig särskilt mycket gentemot VG-perspektivet.

Kina och Indien här med.

Eurokrisen slår inte lika hårt, men intäkterna minska för EURO-länderna har inte råd att köpa så mycket.

En Dekanus från Högskolan i Hedmark redogjorde för samarbetet över gränsen med Högskolan i Karlstad.

Inte särskilt annorlunda än annat högskolesamarbete, men det är klart, för att travestera Arve Opsal; det samarbete de hade, det hade de här.

Just nu tar vi del av ett stort turistprojekt, som heter "Vildmarksriket"

Hedmark är en stor friluftsregion, med mycket tillgängliga naturupplevelser och många hytter.

Nu ska man koppla ihop det här till "en dörr in".

När jag tittar mig omkring så ser jag representanter för politik, län och föreningsliv i Östfold fylke, Hedmarks fylke, Sör och Nordtröndelags fylken, Jämtland, dalarna och Värmland, med oss från Västra Götaland i mitten, det är så alla uppfattar sig själva.

Det sista lite skämtsamt.

På tal om skämt:

jag berättade under globaliseringsgenomgången, att i går på BRU, var det en som i sammenheng med Nordsjösamarbetet, sa, att Västra Götaland är en mycket stark spelare i Nordsjösamarbetet, för vi har en rik granne!

Skratt och stolthet, från de Norska vännerna.

Kanske kan det löna sig i kväll.

Jag är svag för single malt.

En ny bekantskap har jag gjort idag. Åker med bus 4 you till Oslo.

Sedan SJ slutade köra Göteborg-Oslo går det bara tre tåg om dagen och inget passade oss.

Jag vet inte om det är värre att vara utan trosor i Tyrolen än utan kamera i Hedmark., det senare har drabbat mig.

Glömde kameran hemma, batterier och laddare ligger försmädligt i ryggsäcken.

Så det får bli motsatsen till ordlösa fotoutmaningar.

Bildlösa inlägg om jag inte hittar något passannde på nätet.

Vi passerar just nu genom världsarvstrakterna i Tanum.

Ett par äggochbaconmackor tillsammans med kaffe har stabiliserat näringssituationen.

Väl i Oslo  tar vi tåg till Hamar.

I eftermiddag är det projektgenomgång, lite lobbyverksamhet och så får vi väl lite mat innan vi lägger oss.

Resvädret är inte att klaga på, kortärmad skjorta.

Ska vara runt 18-20 grader i Hamar de här dagarna.

Interreg IV A-programmet, Sverige Norge; Here we comes.