Mellan 7 och 8 i morse, tog jag mig en sista morgonpromenad på Österlen,  för den här gången.

En liten runda över en av de högsta punkterna mellan Borrby och Gislöv.

Utgångspunkt; Lenas rum, där vi bott några nätter.

Lenas rum, är det hus som bildar spetsen i triangeln, från mitten åt höger i bild.

  Uppe på höjden såg jag inte bara taket på Glimmingehus.

Undrar om de fått platsen tilldelad av bostadsförmedlingen. 

Fler dagsfärska bilder hittar du här.

"Blott Sverige svenska krusbär har".

I Wikipedia kan man läsa;

Blott Sverige svenska krusbär har skrev Carl Jonas Love Almqvist, och uttrycket används om överdriven och kanske något naiv uppskattning av det som har med den egna gruppen att göra, såsom egenskaper eller produkter.

Fler nationella symboler här.

Det blir många bilder på vita byggnader på Österlen.

Nu är vi hemma igen.

Sista dagen började med en morgonpromenad, före frukost, men efter en kopp kaffe.

Vinden hade mojnat, jag tog ur fodret från rocken innan jag gick.

Det var klokt, för trots beskedlig temperatur, så värmde solen och även själva promenaden.

Det blir i och för sig många stopp för fotografering.

Djurlivet, alla vackra byggnader, som ter sig så annorlunda för en Sjuhäring.

Det flög upp ett par stora rovfåglar, jag hade inte observerat dem i tid, för de gick på en plöjd åker, bra kamoflerade.

Många arter av gäss flyger, tjattrar eller eljest rör sig i naturen.

Hararna var i gång, liksom fasanerna, båda är mycket svåra att få på kameraavstånd, när man går, jämfört med att komma i bilen.

Vi reste direkt efter frukost, skulle åka vägen över Höör, där Max farmor ordnat lingarn åt hustrun, på en Röda korsförsäljning.

Jag kallar henne skämtsamt för lumpekärring.

Hon gör otroliga fynd, är inte rädd för att köpa begagnat.

Hon kan också marknaden, genom sitt antikvitetsintresse.

Barnbarnen, men även dottern har fått mycket fina kläder genom hennes fynd.

Vi tog en sväng om Sofiero, parken hade inte så mycket att visa ännu, men det blev några plantor och frö, med från trädgårdsbutiken.

Det är gott att vara hemma igen.

Vistelsen på Österlen skedde till största delen i hård vind, men sol.

Nattfrost även där nere.

Vi fick ut vad vi hade velat, så nu är det med nya krafter vårarbetet, vedklyvning och ordningsställande av tomten tar vid.

Ser det inte ut som hararna önskar farväl, eller rent av välkommen åter? 

Här och nu, Gislöv ligger ett par  stenkast bort, Gislövshammar ytterligare några.

I Gislövshammar har det brutits kvarnstenar, ur granithällarna som går ut i vattnet. Man ser tydligt var de tagits.

Byn och omgivningarna är i lika hög grad värt ett besök.

Tidig kväll med sol, var det väldigt betagande.    

Ale stenar avtecknar sig mot himlen.

Jag blev rekommenderad, att överge yr.no och i sället konsultera danska meterologiska institutet.

Visade på sol, med något enstaka moln.

Idag hade vi för avsikt, att ta Sandhammaren, Dag Hammarskjölds Backåkra och Ale stenar, samt köpa kavring på Olof Wiktors.

fter kavringköpet, framme vid Kåseberga, svartnade det, började regna.

Vi intog medhavd fika och bidade vår tid.

Ett klokt beslut visade det sig.

Himlen sprack upp, solsken, men en hård vind.

Det var härligt uppe vid Ale stenar.

Dem har de jobbat med för att få dem dit de står.

   Det fanns en meditationsplats, några hundra meter från Hammarskjöldska Backåkra.

Hammarskjölds ställe var inte öppet, men det var fina backar runt i kring, att ströva i.

Det blåste bra, hur skulle det vara vid Sandhammaren?

Vi hade tur och hittade ett ställe i lä, där vi kunde äta.

Vi följde strandlinjen västerut, passerade fyren.

Vi gick upp mellan några små hus.

Vårfejning?

Frågade jag ett par som höll på med ytterdörren.

Nej, det hade varit inbrott i vinter.

Bytet hade blivit täcken, madrasser och lite enklare husgeråd.

Var det folk som var ute och husbehovsstal?

Ingen kan väl kränga begagnade täcken och madrasser?

Vi hade en liknande stöld i vår matkällare för några år sedan.

Saft, sylt och marmelad!!!

Sandhammarens fyr i miljön.

Det blev en lyckad dag, trots de svarta molnen och nederbörden till att börja med.

I eftermiddag ska vi besöka Gislövs stjärna.

Något utöver det vanliga för att ligga helt ute på vischan.

Nuvarande tema; Från A till Ö på mindre än en månad.

En liten utmaning för de Skånska bloggvännerna, ja alla andra med, var är bilden tagen?

Halmrullarna kanske inte ger så mycket ledtråd, men kyrkan är ju lite unik. 

Har ju klagat på det här forumet över att Fisanten inte syntes till när jag ville fota.

Idag blev bristen avhjälpt, med besked.

Först till frågan som lagts ut;

Fisant är en vanlig Fasan.

En Österlenbo blev först med att svara rätt.

Träffade på flera Fasaner, men det var framför allt en, eller rättare sagt tre, som intresserade mig mest.

Såg tuppen först, men ganska snart visade det sig att han inte var ute och åt, utan i helt andra ärenden.

Några meter i från, så gick två hönor.

Han kråmade sig, spände upp stärtfjädrarna och försökte närma sig.

Hönorna var svalt intresserade, även om den ena lät honom komma ganska nära.

Jag satt i bilen och fotade genom högerfönstret.

Verkade som han gjorde mig till ett av alla inslag i naturen, efter ett tag.

Han och hönorna kom närmare, även om det inte blev några porträttbilder.

Utsikten och miljön är anslående.

Kunde knappast haft bättre tur med vädret. Inte så många värmegrader, men solsken och vinden var inte så vass som vi befarat.

Vi var laddade, både för fikapaus uppe på Stens huvud och lunch på låglandet.

Lite tung ryggsäck, men innehållet var värt det.

Hade varit i fisk-och rökeriet i Simrishamn, på vägen, och köpt rökt sill och makrill.

En termos med hett vatten och instantkaffe sä'krade det behovet.

Bröd från Olof Wiktors bageri i Glemminge.

Stens huvud var en borg på folkvandringstiden och detta är en del av befästningen.

Bredvid en vitsippsbacke

Det är en km. att gå, uppför hela tiden, å andra sidan är det nedför tillbaka.

Utsikten var suverän och stigarna kantades av Vårlök, vitsippor och Våranodis, smörblommor som jag under hustruns protester kallar dem.

Vitsippor, Våranodis och Vårlök.

Man kunde tydligt se Bornholm.

Naturen visade verkligen upp framsidan, blått vatten, vita moln och fonden en blå himmel.

Det knoppas.

Väl nere igen, så gick vi ner till stranden.

Sanden är verkligen fin, minsta kornstorlek.

På ängarna hade Backsipporna slagit ut.

Inte några ynka plantor som hemma, utan hela hav av blommor.

Mötte ett par Västmanlänningar, som hade varit och rekat för fiske.

Den ene hade fått blodad tand, hade dragit upp en öring i 10 minusgrader på nyårsdagen

Spööglorna fick rensas mellan vartannat kast, från i som bildades hela tiden.

Efter fångsten, frös han inte om fingrarna längre!

Nu har vi åkt hem för att slappa en stund.

I kvällingen ska vi upp på en ås, som ligger fem meter högre än övriga landskapet.

Där ska vara en vidunderlig 360 graders utsikt, man kan se vägarna på Bornholm, vid tjänlig väderlek, och det ska vi ha.

   Uppgiven Tysk, klarade sig bättre än i Stalingrad.

Träffade på några Tyskar när vi kom tillbaka till parkeringen.

La inte märke till att det var tyskar, dock att de hade fiskat. Vadarbyxor, håv, spön och drag. Välutrustade som tyskar plägar på ferie.

Jag frågade om det skulle bli köttbullar till middag.

De förklarade snabbt att de kom från Tyskland.

Ställde samma fråga på ett annat språk.

De tittade förnärmat, nästan som jag frågat hur det gick i andra världskriget.

En av dem, den äldre, drog på smilbanden och konstaterade; meatbolls.

Samma resultat som i andra världskriget, minus köttbullarna.