Djurspår i snön, allt från fåglar till älgar, fachinerar mig.

Tyvärr har jag inte stött på några rovdjurspår, om man inte ska räkna Räven dit.

Så intressant att se var de har sina huvudleder och sidospår.

Här har en Hare haft sin gång...

Tunt, tunt med pudersnö i spåret till förfång för Drever och Stövare.

Enligt dagens SIFO-mätning skulle gapet mellan Alliansen och de rödgröna ha minskat från 10, 3% till 3,4%.

Svd, Gp.

Skulle siffrorna ha varit riksdagsval, är detta inte sant.

Moderaternas framgång, skulle raderas ut av att Kd inte kom in i riksdagen.

Det verkliga gapet skulle vara 7,3%. Ett historiskt stort övertag för de rödgröna.

De rödgröna skulle ha fått 189 mandat mot Alliansens 160.

En mycket stor majoritet, den största som existerat på mycket länge.

Gapet blir så stort, eftersom varken KD eller SD kommer in i riksdagen.

Blocken får dela på ”deras” mandat.

Det här orkar inte media med att räkna på i sin förenklade värd av korta lättlästa textslingor.

V, som i visioner.

För egen del är jag mest oroad över att inte Vänsterpartiet lyfter.

En förutsättning för att de rödgröna över en mandatperiod ska fungera hyggligt smärtfritt, är att V är större än Mp.

Vänsterpartister kommer inte i fyra år att acceptera att spela tredjefiolen, att ha minimalt med inflytande gentemot ”det två stora”.

Det blir en lång uppförsbacke, att försöka få genomslag för vänsterpolitik i den situationen.

För många Vänsterpartister, är genomslaget för den egna politiken långt viktigare, än de ev. fasor vi skulle kunna medverka till att undslippa.

Vänsterpartiet har genomgått en palatsrevolution.

Efter 10 år av famlande under parollen ”våga vara vänster”, har man nu slagit fast, att framgångslinjen är samarbete med andra för att nå viktiga mål.

En politik som kastades över ända i början av 2000-talet, dess företrädare passiviserades eller lämnade partiet.

Nu ska de som egentligen förkastat dagens politik, leda partiet i ett trepartisamarbete.

Där tror jag den grundläggande orsaken till att V inte lyfter finns att söka.

Vänsterpartiet behöver mer aktivt profilera sig som samarbetsvilligt.

Väljarna måste få reda på att man lämnat bunkern.

En viss offentlig självkritik vore välgörande, det är inte lätt för väljarna att se vad som händer i sammanträdesrummen.

I en sådan mylla, skulle vänsterns visioner kunna växa sig starka.

Veckans tema: Knoppar.

En bit kvar till våren och de första knopparna, men jag tjuvstartar lite i vinterkylan.

En nyinköpt sort, eller från frö, skapar en särskild spänning inför första knoppen.

Har tidigare nämnt att jag tillhör valberedningen för Riksdags-och Regionfullmäktigelistorna i Västra Götalands norra och södra valkretsar.

Det som före VG-regionen, var Älvsborgs län.

Vi har varit i Alingsås på förmiddagen och finputsat på det tidigare arbetet.

Det är så mycket som ska vägas in, erfarenhet och föryngring.

Kvinnor och män.

Eftersom valkretsarna har en stor andel invandrare som har rösträtt, bör ju rimligen de också ha kandidater som finns en chans att rösta in.

Många invandrare är ju både allmänt politiskt intresserade och företrädare för sin grupp.

Geografin, det är bra med en så stor täckning över hela valkretsen som möjligt.

Olika yrkesgrupper, är en annan variabel.

Viktigt, att så många som möjligt ges en chans att rösta på någon i sin närhet,

i grannskapet, i idrottsföreningen eller från arbetsplatsen.

Tycker att vi, utifrån förutsättningarna har fått fram fyra slagkraftiga förslag.

Nu är det valkonferensen i slutet av månaden som avgör.

Veckans tema: Knoppar.

En bit kvar till våren och de första knopparna, men jag tjuvstartar lite i vinterkylan.

   Asterns tidiga knopptällning är ett formmässigt konstverk.

Josef Fares nya film "Farsan" har haft recentionsvisning.

DN, BT:s har inte kommit ut på webbwn ännu och lika bra är det, för en mer deprimerande recention får man leta efter.

Hur många gånger har det inte hänt, att recencenter kapat och publiken via djungeltelegrafen strömmat till.

Recencenterna sätter sig ofta på höga trähästar och recencerar som om varje film ska skådas genom mallen för Bergman eller Fellini.

Vardagshändelser i det lilla är inte recencentvänliga.

Mäter i genreer och letar förtvivlat efter skolboksmässigt beteende.

Tror inte Josef Fares låter sig infångas så lätt.

Det har han bl.a visat i Jalla Jalla och Kops.

Som jag har förstått det, är "Farsan" en komedi, med ambitionen att roa och röra om lite bland fördomar.

Farsan själv, tillsammans med sonen Josef, var hos Skavlan härom kvällen och det ger förväntningar.

En härlig gubbe.

Har tidigare roat bl.a genom att knocka folk med magen.

Han har samma egenskap som Pippi Långstrump, publiken kan skilja på dikt och verklighet.

Vi ska se filmen i veckan och jag lovar återkomma.

Farsan eller recencenterna?

Veckans tema:

Roffe Bengtssons, Vad er thet som kruper?

En bautasnigel, har aldrig sett dess like.

Kom krypande på stenmuren vid huset vi hyr på Öland. 

Bloggplatsen låg nere i natt.

Vaknade som äldre män plägar, vid ettiden.

Aha, tänkte jag, då kan jag vara på tidigt i Torsdagsfoto.

Kom inte in, hopplöst.

Men bilden hade jag bestämt mig för.

Den är från Forsviks industrimuseum.

Man höll på att återuppbygga Hjulångaren Erik Nordenvall II på tidsenligt sätt.

Skulle trafikera Vättern, som en gång i tiden.

För säkerheten under arbetet använde man moderna material.

Mer hantverk här.