Veckans tema, gamla brottarbilder Borås BK.

Järnvägsstationen i Borås 1948.

Från vänster, Axel Cadier, Kurt Pettersen och Gustav Clarén.

Alla ståtande med medaljer från OS i London, fick ta emot Boråsarnas hyllningar.

Det blev ingen vinst i konstlotteriet i går.

Det innebär att jag har ytterligare en lott nästa år.

Idag är det möte med Regionutvecklingsnämnden i Göteborg.

Årets uppsamlingsheat.

61 ärenden.

Uppstart av en utbildningssatsning för arbetslösa i krisens spår omfattande 50 miljoner.

 7 st delprojekt, som handlar om alternativ till fossilbränsle och traditionell fordonskonstruktion.

Bra projekt, vi stsar totalt 150 miljoner i hela projektet som kallas "In motion".

Regionen har ganska högt ställda krav på projekt som vi medverkar i.

Detta gäller inte minst jämställdhet, integration och miljöeffekter.

Ibland brukar vi (V) djupdyka i projekten, för att se hur de klarar våra uppsatta mål.

Idag är det jämställdhet och integration som vi focuserar på.

Där finns en hel del övrigt att önska.

Mest flagrant är, när man försöker "integrera" utländska experter, proffessorer och projektledare, som bor på hotellrum några nätter.

Satt i kontrast till de behov som finns i de NÖ stadsdelarna i Göteborg och flera andra ställen i regionen så blir det närmast komiskt.

Men vi har varit ganska framgångsrika hittills, det gäller att verka som droppen som urholkade berget.

Veckans tema, gamla brottarbilder Borås BK.

Det här laget vann ett Lag-SM, men när bilden är tagen blev dom tvåa 1943. Längst till vänster Karl Myrman, en av klubbens stora, liksom 3 och 4 från vänster, 2 bröder Ekström och näst längst ut till höger, Kurt Pettersen.

Veckans tema, gamla brottarbilder Borås BK

Före andra världskriget hölls många brottningstävlingar, bl.a ett Senior-SM i

I 15:s gymnastiksal.

Publiken, män med eller utan hatt.

I morgon ska jag återvända till brottsplatsen.

Det är årsmöte i konstklubben och dragning i konstlotteriet på min gamla arbetsplats, Parker Hannifin.

Lite ovanligt på det viset, att tidigare år har man levt med konstverken sista månaden före utlottning.

Jämfört och gjort upp önskelistor.

I år går jag väl dit någon halvtimme i förväg och begrundar.

Kanske blir ett helt annat sätt att se på konsten.

Inte så mycket färgat av vad lunchkompisar tycker m.m

Vi har vunnit förhållandevis mycket i konstlotterier genom åren, både hustrun och jag.

På jobb, i föreningar och annorstädes.

Vi ligger nog på plus.

Här är ett hörne med enbart vunna konstverk.

Bara en del av det vi vunnit på oss genom åren.

Ska bli spännande att träffa en del folk, jag har faktiskt inte varit nere sedan jag pensionerades i slutet av mars.

Brukar ibland sitta ordförande på årsmötet, vi får se hur det blir med det i år.

 Veckans tema, Gamla brottarbilder Borås BK.

Ungdomsträning på 30-talet.

Trångt om saligheten.

Trippeltriss.

Den här veckan är det tävling och vi tävlar med trissar.

Mina tre trissar är dokumentära, men inte dagsfärska.

Andra trissar kan man hitta här.

Inom loppet av några veckor, har det uppmärksammats, att det blir allt vanligare vid fackliga konflikter, att ersätta den ordinarie personalen, med folk via bemanningsföretag.

Ingen ovanlig bild i dagens arbetsliv, ordinarie personal ut, bemmaningsanställda in. 

Som bemanningsanställd, är man i det närmaste rättslös hos det köpande företaget.

Partsförhållande gäller bara gentemot bemanningsföretaget.

Bemanningsföretaget, som i sämsta fall kan vara en person med plånboken i bakfickan.

Än skänt(hur stavas det?) om bemanningsföretaget är stort med ett känt namn, ändrar det inget i grunden för den anställde.

Någon av situationerna har uppstått, när facket har velat ha ett kollektivavtal.

Företaget svarar med att ställa den egna personalen på gatan, de avskedade får komma med mössan i näven och söka sitt gamla jobb, men nu via bemanningsföretaget.

Det har blivit allt vanligare, att anställda slarvar med fackligt medlemskap och nöjer sig med löften från arbetsgivaren.

I vissa kretsar har det t.o.m kallats ”modernt” och varit uttryck för någon sorts ny tid vi skulle ha inträtt i.

Facket har kritiserats för att vara stelbent, byråkratiskt och gammalmodigt.

Det kan ligga en del i den kritiken, men får inte för en sekund tas som intäkt för att man inte behöver facket.

En lärdom av detta blir;

Hur mycket förändringar som än skulle behövas, av facket, får det aldrig leda till att man vänder facket ryggen och tror på locktonerna om att ”ensam är stark”.

Det är som att pinka på sig när det är kallt, varmt och mjukt till att börja med, men snart nog blir det etter värre.

En rödgrön regering, borde som en av de första åtgärderna på arbetsrättens område, införa oinskränkt facklig vetorätt gentemot arbetsgivaren, vad gäller användande av bemanningsföretag.

Vad som än skrivs i storstadspressen och prats om i TV-sofforna, så har facket och därmed medlemmarna, inte för mycket makt, utan tvingas ofta stå vid sidan och titta på när medlemmarna misshandlas.

Bemanningsföretagen har kommit för att stanna, men de ska hållas i strama tyglar.