I det här avsnittet av Franska resor, tänkte jag vara riktigt turistisk.

"Sänen", som en fransksvensk bekant sa, delar Paris, ger uppgov till ett antal vackra broar, låter sig ge flythjälp åt pråmar, där man kan få en fin kväll med mat och dryck.

Promenader och den hurtigare joggingen finns det utmärkt utrymme för. 

Det finns ju ett antal måsten, som man bara ska se och uppleva när man är i Paris.

Ingen tvekan, här har vi två måsten, symboler för Paris.

Högst är Eifeltornet.

Vi kom inte upp första gången vi var där.

Köerna var näst intill oöverstigliga,

Andra tillfället gick det bättre.

Har tiggerskorna fackmöte?

Tiggare är ett problem. Men det blir mångdubblat när man upptäcker att de har hallikar.

Ett spödbarn kan bäras runt till olika unga flickor i Tunnelbanan, på de stora stråken eller varhelst det kan nappa.

Spädbarn förstärker ju effekten.

På RER-tågen ska man inte befatta sig med snyggt utskrivna meddelanden om cansersjuka barn som inte kan få vård.

Tiggarna hoppar på vid en station, går av vid nästa, efter att ha gjort ett svep.

Det kan låta hjärtlöst, men hjärtlösheten har vi hos hallikarna och organisatörerna, några cansersjuka barn går inte pengarna till.

Eifeltornet var det

Vi var uppe på mittenetaget. Det räckte. Från den nivån såg man det mesta av Paris.

Dock inte andra sidan och bortom Montmartre.

Verkar alltid vara mycket folk vid Eifeltornet, mycket turister naturligtvis, men även skolklasser, hela konferenser verkar göra ett avbrott för att komma upp sig en bit.

Vårt livs hittills dyraste fika drack vi på en gatuservering nära tornet. Kaffe och jordgubbspaj.

Sanningen är inte långt borta om man säger att det var en nolla för mycket!

Helt jämförbar, ur turisthänseende, med Eifeltornet, är Triumfbågen i ena ändan av Champs Elysse.

Man ska bara ha sett den.

Man kan gå upp i den mot en avgift, vi avstod.

Första gången jag såg Triumfbågen live, var 1994. Då kom jag åkande i bil med en Parisare.

Det var kväll.

Han körde i innerfil och i rondellen runt triumfbågen diagonalade han alla 7 filerna.

Det var i högtrafik!

Vi lever fortfarande.

Vi besökte heller inte alla radhuslängeliknande märkesaffärer runt Champs Elysse, där är det minst tre nollor för mycket på prislapparna.

Av museérna är Lovren det mest kända och på Lovren är Michelangelos Mona Lisa mest bettittad.

Det tar sin tid på Lovren.

Inget småstadsmuseum direkt.

Hon är inte så mycket för världen, Mona Lisa. Mig överraskade det i alla fall att tavlan var så liten.

Det är oändliga gångar och valv att ta sig igenom.

Den öppna platsen bakom Lovren är ett uppskattat vattenhål.

Det enda raka är att koncentrera sig på det man är mest intresserad av, bestämma sig för vad man vill se.

Vid fint väder, så är innergården mycket trevlig och man får verkligen Pariskänsla.

Ett annat stort och känt museum är Musée d´Orsay.

Här hänger Monet och en hel del av hans kompisar, som Matisse bl.a

Monet och Giverny kommer att bli ett eget kapitel i "Franska resor".

Nu för tiden räknas varuhusen till turistattraktionerna.

Haussman och Lafayette går inte av för hackor, även om jag rekommenderar de lite mindre, som i Le Bon Marche t.ex

Antikmarknaden i Clignancourt är värt ett besök.

Ändstation på lila linje 4, via Pigalle.

Både slott och koja behöver tömmas ibland.

Makabert, elefantfoten, som säkert tjänat som paraplyställ högt upp i statsförvaltningen eller hos bourguasien.

Den spänner över allt från slott till koja.

Här ser man att Frankrike varit kolonisatör och tributerna står tätt.

Paraplyställ av Elefantfot och ben, avskyvärt, men så var det.

En hel stadsdel med antikaffärer, gata upp och gata ner, så om inte det vore nog, så har de antikviteter på tvärgatorna med.

Ludwig XIV:s Versailles, ligger en bit utanför Paris, men är klart en av de större besöksmålen.

Man tar lätt RER-tåget, är där inom en timme.

Har man inte förstått orsakerna till Franska revolutionen tidigare, så kan ingen stå i tvivelsmål efter ett besök på Versailles.

Versailles är överdådigt.

Mittenbilden företäller fronten på sommarstugan

En enorm vattenprakt, stora vattenytor, kanaler och överallt, vattenkosnt.

Storleken, prakten, parkerna, sjöarna och skulpturer och vattenkonst så långt ögat når.

Han höll sig t.o.m med ett sommarställe i Versailles, vilken kanske kan visa hur stort området är.

Marie Antoinette hade ett eget krypin och där lär många ha krupit både in och ut.

Någonting att äta

Sen ska man ju ha något att äta ibland.

Det finns ett ställe som vi varmt rekommenderar.

Flunch. Det ligger vid Hallarna och är helt fantastiskt.

Metrostation, Chatelet les Halles, då har man det runt hörnet.

Man kan välja på ett 15-tal rätter från hamburgare till fisk, kött eller grytor.

Sen väljer man vilken potatis, pasta, couscous el dyl. man vill ha och en del tillbehör.

Men innan man kommit så långt, har man lagt förrätt och dessert, bröd och dryck på sin bricka.

Urvalet är grandiost, fransmännen kan desserter.

Nästan ett litet varuhus, innan man kommer till huvudsaken.

Genom en kassa, där den största överraskningen är att det är så billigt.

Trerätters med vin och bröd och kaffe efter, klarar man för 10-11 Euro.

Då har man ändå inte valt det billigaste, snarare på övre halvan.

Sen står man framför serveringsdiskarna.

Ombackning är tillåtet!!!

Bilden är tagen när Flunch var stängt.

Det är en enorm puls, man slussar igenom 1000-tals matgäster.

Vid ett tillfälle när vi tyckte att det såg väldigt trångt ut, så hittade vi en grupp bord som var tomma.

Va! Ser inte folk de här.

Vi satte oss. Blev betittade, och förstod varför, när vi såg en skylt, ”avdelning för homosexuella”.

Maten smakade bra och ”de homosexuella” störde sig inte på oss och inte vi på dem.

 

Monica o Jacob

13 november 2009 08:36

En liten resa till Frankrike så här på fredagsmorgonen är ju inte helt fel:-)

http://ingemix.bloggplatsen.se

 

skogsfrua på dal

13 november 2009 17:21

Tack för trippen, längre än så lär man inte komma, men jag är inte så noga med Eifeltornet höjdskräcken är obotlig och storstäder ger mig hönsskinn. Alltså passar mig denna resa perfekt jag blev bara sugen på en smarrig efterrätt! Det får bli Brylépudding i morron;-)

http://barasaras.bloggplatsen.se

 

Kvasthilda

16 november 2009 13:46

Underbart "reportage" :-))
Gillar er Flunch-lunch. Min äldsta dotter skrattade när jag läste för henne "Fan va' bra". Så de är så pryda trots allt.
Måste vara svårt att fotografera något över huvudtaget i Paris utan att få med en massa folk :-)
En av mina drömstäder. Nån gång. Kanske.

http://malmdamm.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Lite stolt, gränsande till skryt. Tomaterna och Dahliorna skäms inte för sig. På bilden är det femte korgen som skördats. Däremellan en hel del till ge bort. Snackstomaterna(körsbörssorter) oräknade. Tomaterna ger bra i år, trots att näs...

  Budenovka tronar bakom en kull körsbärstomater. Från vänster: Helsing Junction musik,Cherio, Guldhumla, Rosa Humla, Cherokee, Black sherie, Indigo. Barnmorska är Sibiriskt guldpäron.   Varför denna uppmärksamhet för en tomat? Jo den ...

Redan förra året skulle vi ha gjort en tysk resa. Ett gäng PRO:are, som städslade Rolfs Flyg&Buss till Moseldalen. Men av det blev det intet. Hustrun hamnade i en sjukvårdssväng. Lyckligtvis avfärdade undersökningsresultaten våra farhågor. Det kan ...

Vi samlar på oss räkskal i frysen. Nu hade ett helt fack blivit fullt. Dags att göra fond. Fonden är fin till såser, soppor och grytor Två kilo räkskal, det blev att ta fram en av 10-litersgrytorna.   Morötter, lök, Purjolök, Tomat och Fän...

  Nu börjar plantorna göra skäl för kompost och gödsel. Gödsel både på flaska och i naturligt skick. Alla sorter utom en har gett mogen frukt hittills. Cherio, en busktomat ger så bra att man alltid kan ha tomater på bordet, från 15 juli. På b...