När vi går vår s.k Borghultsrunda, passerar vi en ladugårdsgavel, där man ställt ut en gammal släde och diverse dekorationer.

Den har säkert inte varit i användning på denna sidan 1950.

Är den inte ordentligt impregnerad, blir den nog inte så mycket äldre.

Ett fint gammalt bruksföremål, som förvisats till prydnad.

I mitt föräldrahem fanns två klenoder, när vi flyttade in 1950.

En släde liknande den på bilden och en Tidaholmskärra.

En Tidaholmskärra, var en 2 personers hög åkvagn med vackert säte och 2 stora hjul, precis som släden, avsedd för en häst.

Vår släde hade Älgskinn på kuskbocken och ett stort skinn att dra över benen när man satt i släden.

I motsats till släden på bilden, var den i korgutförande och gled otroligt lätt.

Precis som Borghultssläden, har den nog varit med om en del Julottefärder, men även utfört många persontransporter vintertid.

Sista gången vår släde användes, var vintern 1953-54.

Vägen hade yrt igen, efter ett vådligt snöväder på natten.

Vi skulle till skolan, min bror och jag.

Släden kom fram och 202 Lunka, en svart Nordsvensk regementshäst tillhörande I17 i Uddevalla, spändes för.

Vi hade roligt och upplevde spänningen alla tre, vi i släden och farsan på kuskbocken.

Det visade sig senare, att han aldrig kört persontransport med släden tidigare.

Bara mjölk, när inte mjölkbilen kunde ta sig fram och vatten från en källa när det hade frusit hemma.

Vi fick åka släde ut till gamla Riks 7:an, över åkrarna.

När gården såldes 1967, var det ingen av oss som kunde husa klenoderna.