Det kan inte hjälpas, när solen tittar fram, tittar även månget fotobjekt fram.

Nu börjar ljus och himmel stämma.

Nässelfjärilen uppträder rikligt och Isophäcken är favorit nummer ett.

Isopen drar till sig många arter, men den här vet jag inte vad den heter.

Nu är den tid, då det finns en hel del larver synliga.

Utvecklingsfasen och den fuktiga luften spelar väl in.

En del år, kan Slingerkrassen vara full med nässelfjärilslarver.

I går hittade jag två gynnare, som jag inte känner igen.

F.ö går det att se på bilderna, att Luktärterna är ganska tråkiga nu, efter allt regnande.

Kan någon där ute informera, så är jag tacksam.

Den här har samma färg, som Henke Larssons Skotska klubb,  Celtic.

Åsså tar vi den från andra hållet. Sugfötterna ser ut som spenar.

Den här har hamnat fel!

Hittade den på rumsmattan.

Förmodligen hade den följt med när vi plockade Nypon.

Den tredje plantan av Arabian Nightfröerna har slagit ut.

Bingo!

Enligt min smak är det den vackraste.

80 cm. hög med denna vackert enkla blomma, 10 cm i diameter.

Så skickar jag med några bonusbilder.

Den daggiga morgonen gav rika möjligheter att fotografera.

Det blir i grått idag.

Egyptisk malört, rosblad och Gurkört.

Minska knattarna gjorde sitt andra pass för säsongen, i går kväll.

Niklas Wennberg, BBK:s webbmaster hade kameran med och hanterade den skickligt som vanligt.

Fler bilder kan ses på BBK:s hemsida.

Lite svårt att ligga stilla, när det kliar brottning i kroppen.

Det är inte lätt att klara av allt, hjälp med skosnörena hör till.

Svårt att hålla blicken från kameran, klasskompisarna ska ju titta på bilderna.

Giganternas kamp, de här killarna började träna förra säsongen.

Vårt Nyponställe lyser fortfarande av mogna bär.

Vi plockade en omgång till idag.

På vår tidigblommande Rosenbuske dök det upp en knopp.

Vi skriver ändå den nionde i nionde nio.

Just det 090909, det kommer aldrig igen och 13 månader kvar till nästa sifferlek.

Wilsey garden utanför London.

Tre gånger har vi varit i Piriac sur mer.

Vi har rest dit på lika många olika färdvägar

.

1994 gick det en färja till Holland, Ijmuiden.. Sedan sträckkörning 140 mil till Piriac.

Det var inte vettigt, men vi var tre med körkort och nyhetens behag höll oss igång.

Hela resvägen var nedtecknad, som rallyförarnas kartläsare brukar göra.

Det här ser man när färjan anlöper.

1996, så tog vi färjan från Göteborg till England, Harwich, vänstertrafik till Portsmuth, färja till Cherbourg och 35 mils bilresa till Piriac.

Ankomsttiden var i Svensk tid, så med motvind, var vi två timmar sena redan i Harwich.

Det blev biltjuvskörning och angjorde färjan i minst 50 km/tim. Personalen slände sig undan.

Vi körde bara efter vägskyltarna.

 I Portsmuth var det P&Q-färjan som gick till Cherbourg

På hemvägen besökte vi Wisley garden.

Vi övernattade i Harwich, bodde på ett gammaldags engelskt Seeside resort hotell, med en mastig frukost, liknande den vi fick i ”Kaptenens matsal” på färjan till Cherbourg.

Cliff Hotel låg precis i vattenbrynet.

1999 tog vi Kielfärjan från Göteborg, övernattade utanför Paris, Chartres, och körde sedan parallellvägen till Autorouten, mycket trevligt. Man fick se väldigt mycket Frankrike.

Vi vägleddes av en utskriven färdväg från nätet.

 Mycket motorväg blev det.

Under resorna, gjorde vi besök på många vägkrogar.

Utefter de stora vägarna i Tyskland, Holland, Belgien och Frankrike är de stora, med ett utbud som skulle ge vilken Rastakrog som helst mindervärdighetskomplex.

Men vi har också ätit i stekos, på tradarfik i Holland t.ex

Det mest intressanta, tycker jag, är bakverken.

De brer på, på ett sätt som inte är så vanligt i mellanmjölkens land.

Vägarna, är ju i normalfallet bra ner igenom.

Uteslutande motorväg.

Avgiftsfri på de dubbelfiliga tyska, avgiftsbelagda på de mångfiliga franska.

1999 i Tyskland, hade de ett stort vägarbete på A1:an.

Tyskarna hade gjort 4 filer av 2!

Hastighetsbegränsningen var 6o  km/tim. och försäljare av husvagnsbackspeglar gjorde storaffärer utefter vägen.

60 km/tim, höll man i högerfältet.

I vänsterfältet var marschhastigheten 90.

Vi valde som annars, vänster.

Det var en sinekur, tungan rätt i mun, backspeglarna klarade sig, men man var trött efter några mil.

Rakt ut från fönstret på Cliff Hotel i Harwich. 

Två gånger har vi kört över Paris.

1994 hade vi oturen att passera efter midnatt.

Franska vägverket hade stängt av stora delar av Perifericerna, för underhåll.

Vi gjorde ett antal försök att ta ”småvägar”.

När vi kom till St Denis, började jag känna igen mig.

Montreuil hade jag ju bott i under kongressen.

Vi tog oss vidare, men någon timme irrade vi nog.

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att nämna hemresan 1999.

Jag hade ställt farthållaren på 160 i Nantes.

Tre körfält i varje riktning, mitt på dagen, inga problem.

Nu skulle V70:n få visa vad den gick för.

Detta till trots, så blev vi bl.a omkörda av en dam i en Renault, hon var inte en dag under 80!

Hon måste ha kört 200 km./tim.

Krutgumma, men det måste ha varit krut i bilen också.

Jag slog av farthållaren, när vi skulle in på yttre Perifericen och höghus kantade båda sidor av vägen.

Det kändes som att krypa genom Paris i 70-90.

Bilderna är inte mina utan hämtade på nätet.

Detta var före digitalkamerornas tid.

Först när vi närmar oss Parisresorna, kommer den degitalta tekniken till heders.

Nästa avsnitt, ska vi närma oss Piriac sur mer.

Anette Thernstedt hade en interpellation om kostnaderna för VG-primärvård(vårdvalet).

Vi blev väl inte klokare, efter att Jonas Andersson från majoriteten svarat att det vet man inte.

Skulle man spetsa till det så arbetar majoriteten efter devisen:

Privatisering får kosta!

Utanför fullmäktigehuset finns en del växter i vackra höstfärger-rödgrönt.

Det finns mycket rödgrönt som är vackert

Men inget slår det moget röda.....

Slutligen en bild till alla misströstadnde Söderkisar-och bönor, Bajen är ju på deken.

Just nu får vi en föredaragning om läget i infrastruktuplaneringen, både regional och nationell plan.

420 miljarder kokas ner till bara 41 miljarder i riktiga nyinvesteringar.

Redan öronmärkta objekt, räntor och amorteringar på redan byggda, men inte direktfinansierade objekt.

Drift och underhåll drar 200 miljarder.

Utan medfinansiering, blir det inte mer.

41 miljarder, löser inte ens Västra Götalands mest trängande behov, än mindre  hela Sveriges.

Medfinansiering är lösenordet.

Det öppnade för trängselavgifter i Göteborg.

Jag har hört föredragningen en gång förut, på Regionutvecklingsberedningen.