Två opinionsmätningar har presenterats idag.

Sifo ock Skop.

Den ena ger överläge i dubbel bemärkelse för de rödgröna.

Dels är man större än Alliansen, dels når inte KD upp till 4%.

Den andra mätningen ger Alliansen övertaget och KD kommer över 4%.

Gemensamt för båda mätningarna är, att Vänsterpartiet går tillbaka.

V verkar ha en gummisnodd fäst vid 5%-strecket.

Ibland tänjer man ut, ibland är man tillbaka på noll.

Det är dags för hugade Vänsterpartister, de som kan tänka sig att bli ministrar i en rödgrön regering, att träda fram.

I tidningsartiklar, utspel i TV och radio, på bloggar och andra, den moderna tidens medier, stick ut.

Det måste bli slut på det färdigtuggade, transporterat från kongress till Partistyrelse och VU.

Visa en egen profil, låt människorna få veta att det finns gott om ministerkandidater.

Det är inte det minsta farligt om inte en fråga är sönderdiskuterad internt.

Folk har rätt att få veta vem du är, vad som gör dig till en seriös ministerkandidat.

Det skulle också förlösa partiet från en historiskt ingrodd motsättning mellan kollektivet och individen.

Förlösa från mantrat, att man bara "ska föra ut partiets politik".

Sätt inte ljuset under skäppan, stig ut i ljuset!

Tog lite sovmorgon idag.

Ja, jag var uppe före 7, men valde att gå till ett seminarium som började kl. 11.

 Lokalen var mer än fullsatt, intresset var stort från "regeringsparata" Vänsterpartister.

”Välfärdens framtida finansiering”.

Seminariet rönte sådant intresse att man fick dra undan vikväggar och expandera publikutrymmet.

Anne Marie Lindgren från Arbetarrörelsens tankesmedja, Ali Esbati, ekonomianalytiker och Johan Lönnroth, f.d riksdagsman och centralgestalt i förhandlingar med regeringen 1994-2002.

Det var inte att ta fel på, bataljen mellan "förnyaren" Johan L och "Traditionalisten" Ali E, var huvudattraktionen.

Samsynen på de ekonomiska förutsättningarna var ganska stor.

Anne Marie drog åt Vänster och var ganska överens med Vänsterpartiet.

Johan Lönnroth, visade på sjunkande offentlig konsumtion och motsvarande ökad privat.

Han ville ta ut så mycket skatt som är politiskt möjligt, men trodde även att vi behöver nagga den privata konsumtionen i kanten.

 Ali Esbati fångar intresset.

Ali Esbati, även han hade kurvor, men var mera benägen att påvisa att skatterna räcker.

Det är också ett budskap som många vänstermänniskor tycker om att höra.

Johan L:s budskap blir lite komplicerat.

 Anne Marie L och Johan L lyssnar uppmärksamt på Ali E

Det gemensamma problemet är dels för få i arbete, dels den demografiska utvecklingen, vi blir fler äldre och färre i arbete.

Att få fler i arbete är en betydligt större intäktskälla för offentlig verksamhet, än de skattehöjningar som är politiskt möjliga.

Min egen uppfattning, är den, att vi inte kan finansiera löner och operationer i vården med kurvor i olika utredningar.

Till det behövs riktiga pengar.

Alliansregeringen har sänkt skatter och gynnat privat konsumtion, då är det väl rimligt att styra den privata konsumtionen till offentliga tjänster i högre grad, samtidigt som man tar ut mer i skatt.

De rödgrönas skatteförslag ger bara marginella ökningar, utan är mer frågan om att sänka skatten mindre än Alliansen.

Avslutningsvis en paradox i Alliansens värld:

En offentligt anställd barnmorska som hjälper nya barn till välden är tärande, medan den privata begravningsentreprenören är en tillväxtfaktor.

Det är den världen vi ska in och förändra!

 Är det framgångsfanan som vajar i fonden?

F.ö tycker jag mig märka en stor politisk mognad hos de Vänsterpartister soom i helgen gästade Borås.

Listorna är inte så långa på ”bra krav”, helhetssyn blir allt mer förhärskande.

Känns gott att kunna lämna över i en sådan situation.

Det var klös i Lasse idag

Tapio Salonens föreläsning var ett reningsbad.

Resurserna finns, men de fördelas orättvist.

Segregationen har tilltagit, folk flyttar till områden där de får bo ihop med dem som liknar dem själva.

Sveriges nationella inkomster per capita stiger oavbrutet med bara små dippar i det som vi kallar ”djupa kriser”.

Åk hem och gör läxan!

 Ljuset kommer från Fagersta?

Sen eftermiddag, gick jag på ett seminariepass, där Roland Halvardsson från Degerfors och Stig Henriksson från Fagersta skulle ge hintar om hur man vinner val.

De var varandras motsatser, Stig Henriksson, pragmatiker:

Har man inte ekonomin i balans, kan man inte göra allt det där goda man vill.

 Roland och Stig

Roland Halvardsson,; vi ska aldrig samarbeta, det förlorar vi bara på.

Stanna i opposition och ställ krav, var hans recept.

Han ville tydligen opponera sig till majoritet.

Hur de lyckats på hemmaplan?

Stig H har gått i spetsen för en kommun, som började från –läge, det kunde inte bli sämre.

Idag toppar man på flera områden bland Sveriges 280 kommuner, man kan pricka av punkt efter punkt i Vänsterpartiets krav inom kommunpolitiken, i Fagersta är det genomfört.

Vänsterpartiet fick drygt 58% av rösterna i Fagersta, senaste valet.

Roland Halvardsson hade lite svårare med vad de lyckats med, men kunde räkna upp många krav de ställt, men som röstats ned av de andra partierna.

I Degerfors har Vänsterpartiet 28%.

Man kan enkelt uttryck säga att de här två kamraterna representerar motpolerna i Vänsterpartiet historiskt,

De som vill ha verkstad och de som inte vill smutsa ned sina vita handskar.

 Fullsatt, Flanören satt på undantag.

Lyckligtvis, så verkar den förstnämnda linjen vinna allt bredare gehör, efter några år av famlande.

I Degerfors satsar V på de rädda, de som vill ha bruket tillbaka och vill at det ska vara som det alltid har varit.

I Fagersta satsar V på de som vågar, som inser att gårdagen kommer aldrig tillbaka, det är vad vi gör av morgondagen som räknas.

I publiken fanns det några  representanter, för dem, som fortfarande 2009 anser, det lite suspekt, att vara framgångsrik.

Sot och aska iklädda tagelskjortor är deras melodi.

I morgon fortsätter vi, då ska jag bl.a lyssna till Johan Lönnrot och Ali Espati, hur vi ska finansiera framtidens välfärd.

Spännande.

 Det var mycket poliser på stan, nästan som på 70-talets Vietnamdemonstrationer.

Är vi så farliga?

 Svaret kommer här, 200 GAIS-supportrar, som sjungande tog sig förbi vårt möte.

Lars Ohly gjorde ett uppehåll, utan att avslöja att han är Djurgårdare.

Många ville fota Lasse.

Särskilt som det var Fotomaraton i Borås, med 10 olika teman, undrar om det var "Profil" eller "Förfall" som han fick stå modell för? 

Mina gamla kompisar, från Borås och Jönköping.

Tre "Funkisar", Fonksjonärer, på Västgötska.

Sören Kviberg, gruppledare för V i Västra Götaland, lyssnar uppmärksamt, på hög som låg.

Så var själva KOLA-koferensen igång.

Elise Norberg-Pilhem från VU och Ida Legnemark, ordörande i V-Borås, skötte introduktionen.

En halvrappande poet klavband församlingen, med att ställa saker på huvudet, vara okonventionell, allt ledande till ett anta sanningar om den värld vi lever i.

Så var det Lars Ohlys tur.

Nu var det skrivet manuskript och betydligt mer djuplodande än torgtalet.

Han visade hur Alliansregeringen, med ”jobbpolitik”, skattesänkningar och ”valfrihet”, bryter ner välfärden.

Hur den politiken får folk att lämna facket, börja konkurrera med varandra om lägsta lönen, på en vild marknad.

Vi har en jätteuppgift i en rödgrön regering efter nästa val.

En verklig jobbpolitik, som leder till riktiiga jobb, utan lönedumpning.

Våga förändra den offentliga verksamheten, bryta ner heriarkier, brukare och personal får verkligt inflytande.

Skolan ska inte vara en vinstgenerator, utan ge alla den utbildning de behöver.

Människorna måste få framtidstro, våga ha förhoppningar, som omvandlas till krav på en rödgrön regering.

Regeringsarbetet får inte vara en fråga för tre partier med sviktande medlemssiffror.

De många människorna måste med på tåget, känna att de har inflytande även efter valet.

Det är trångt, men vi trivs.

Så många Vänsterpartister, och segervissa- 

Just nu talar Tapio Salonen, professor vid Växjö universitet, om Barnfattigdomen.

Inledningen handlar om att det inte är resurser som saknas, utan det handlar om hur de fördelas.

Ska gå på seminarium senare, där Stig Henriksson, Fagersta och en kamrat från Degerfors hur man gör för att vinna val.

Nu är det igång.

KOLA-dagarna började med utåtriktade aktiviteter på Stora Torget i Borås.

Höjdpunkten var Lars Ohlys tal.

Det var en ny Lars Ohly.

Eller rättare sagt den Lars Ohly som uppträdde på framgångskongressen i Luleå 1998.

Ha gav visoner.

Folk ska kunna ställa höga krav på en Rödgrön regering, ställa ännu högre krav på Vänsterpartiet.

'

Vi måste bygga en bättre, tryggare och rättvisare framtid.

Borta var de färdigtuggade teserna från kongress, partistyrelse och VU.

Lasse ställde sig mitt i striden för ett bättre, rättvisare och solidariskt Sverige.

Media var vältaligt företrädda och Lasse fick stor uppmärksamhet-

Eftersom Lasse vet att jag varit kritisk mot senare års utveckling i och runt partiet, så gick jag spontant fram och sa till honom; Detta bär, det bär ända fram till regeringsskifte.

Lasse själv var lite besviken att man lagt en presskonferens vid samma tid som Elfsborg-GAIS på arenan.

Han är ju Djurgårdare och hoppas att Elfsborg ger DIF draghjälp i bottenstriden.

Konferensen håller just nu på att öppnas.

Jag återkommer.

   I morse tog jag mig en tur för att kolla stängslet i den andra skogshagen, vi har inte haft fåren där ännu.

Skog är bekymmer, 16 stolpar av, en hel del tråd av.

Eftersom det förmodligen är sista året vi betar de två skogshagarna, så blir det inte mer i den här hagen.

Mycket skrik för lite ull, har sin tillämplighet.

Nästa år betar vi bara nere vid sjön, med lite färre djur.

Det låg en dimma över sjön, höstkänsla.

I terrängen hade spindlar och naturen själv format riktiga konstverk.

Mustiga höstfärger omgärdade en när man gick.

 Om någon säger om mig, att jag inte har alla fåren hemma, skulle jag inte bli så glad.

Men idag var det så i praktiken.

De flesta fåren bryr sig inte om stängsel längre utan går dit där betet ser godast ut.

De vågar gå ut, men inte in i gen, trots att man bereder fri väg för dom.

Vallmon har slagit ut, vi har tur, ska få en fin vecka.

Det är fler på gång.

Även om höstfukten på nätterna går åt dem en del.

 Den Egyptiska malörten har blivit en fotofavorit.

Svårt att passera den utan att ta några bilder.

Lite före 12 hade jag tänkt att vara inne i Borås, Lars Ohly talar och övriga KOLA-konferensdeltagare samlas på Stora torget.

Eftermiddagen ägnas åt KOLA-konferens och jag tänkte rapportera på bloggen.

Astrar har vi varje år.

Trots att det är en vanlig blomma i våra trädgårdar kan den vara lite tjurig.

Vissa sorter gror inte vissa år.

Plantorna kan vara av varierande storlek, år från år.

Våra Asterfrön går i jorden runt 1:e april.

Får stå inne och växa till sig till första dagarna i maj.

Då skolar jag om dem, i lådor med c:a 6 cm mellan plantorna.

När frostrisken är över planteras dom ut.

I år har de blivit fina, rikblommande med långa fina stjälkar.

Kan tyvärr inte presentera enskilda fullt utslagna blommor, för vi plockade en jättebukett i går.

Men buketten kan ju få vara med.

I helgen är det Vänsterpartiets KOLA-dagar i Borås.

Då samlas flera hundra kommun-och landstingspolitiker från hela landet.

Vill det sig väl, kommer jag att rapprtera därifrån efter hand.