Vaknade vid halvsextiden i morse.

Eftersom vi inte får frukost förrän halv nio, satte jag på vattenkokaren, gjorde en kopp kaffe och åt en brödskalk sedan gårdagen.

Stärkt av detta tog jag en promenad på anonyma Österlenvägar.

Kameran var med, men den mulna morgonen gav inget vidare ljus.

Glador och Fasaner blev suddiga, som om de druckit för mycket.

Hemma igen efter någon timme, så lyckades jag änndå plåta några Råkor, som åt ute på ett nysått fält.

Hammenhögs gästgiveri, som bara ligger ett stenkast härifrån, har Råka som specialitet.

En bild inifrån kretsloppet.

Årets äppeltavla

 I morse hängde vi nästan på låset hos Olof Viktor.

2 kavringar av den skånska och ett levainbröd.

Sen blev det Sandhammarens fyr.

Den är väldigt speciell med sin spretiga stålkonstruktion.

Inte långt från fyren ligger ett litet livräddningsmuseum.

Sandhammaren var först i landet med livräddningssällskap.

Det har utvecklats med åren, inte minst på materialsidan.

Dagens höjdpunkt, skulle vara Äppelfesten och avtäckningen av årets äppeltavla.

Redan vid frukosten, kunde Ystads allehanda meddela, med foto och text, hur den såg ut.

Tråkigt, att inte ens harmlös landsortspress kan hålla sig från ”skop”.

7 galloperande hästar ”målade” med 30000 äpplen.

Det var trångt och dialekter liksom främmande språk blandades runt omkring en.

I Kiviks lax och ål, fick vi vad vi skulle i sillväg.

Sedan följde det med några frestande Laxanrättningar till kvällsmålet.

Utefter vägen, så träffade vi på en Pumpaparad.

När vi tyckte att det räckte med äppelfest åkte vi till Vitemölla och åt vår medhavda mat.

Tunna fläskpannkakor och hemgjord lingonsylt.

En tur över Brösarp avslutades med en rundvandring i det gamla Skillinge.

Fina små hus med fina dörrar och inte mindre fina trädgårdar.

Det var Lena som har det lilla hotellet vi bor på som rekommenderat aktiviteten.

Det blev en trevlig promenad med mycket lyst för ögat.

Nu tar vi igen oss en stund, sen går vi på kvällspasset.

I morgon tänker vi gästa Mandelman, han har skördefest i sina trädgårdar.

A

Lenas rum i skymningen den 26 september 2009.

Så var det då dan före dan.

Dan före äppelmarknaden i Kivik.

Vi kom i väg bra.

Var framme vid Laganoset c:a 09.20

Stekt ägg och skinkmackor som vanligt.

Ingen ändrar på någonting här inte.

Flyttfågelstreck över Laganoset. 

Vallåkra öppnade inte förrän 11.30, så vi hade gott om tid.

Där fick vi tag på syrningskrus, enligt plan.

Vi fick konkurrera med ett 40-tal lärare från Göteborg, som var på studiedag.

Från Lenas rum, skulle vi till 3 förrättningar.

Olof Viktors bageri i Glemminge, Skillinge fisk i Simrishamn och Systembolaget.

Brödet var slut för dagen, 31 före mig i fiskbutiken.

När jag hade 15 platser kvar, märkte jag att ortsbefolkningen fick gå före i kön.

Jag har en viss sympati för det, de som handlar hela året ska väl ha någon förmån.

Turisterna kan vänta.

Men jag kastade in handuken, vi behövde inte Brantevikssillen av nöden.

Den enda institution som inte klickade var systembolaget.

Vi fick vårt Corvina till osten i kväll.

Tidigare idag hann vi med Sandhammaren, skyddsområdet, fyren tar vi i morgon bitti.

Innan vi åkte hem för att kolla Doobidoo och Skaval, dricka vin och äta ost, så strosade vi i Skillinge hamn och tittade lite på Brantevik.

 Det hade nog blivit fisk, med tanke på uppvaktningen.

En vit anka bland fiskmåsarna?

Fota mig med, tycks måsen vädja.

I morgon och på söndag har vi bättre med tid.

Bl.a ska vi hinna med den skrattande Mandelman, som har skördefest.

Betskörden var i full gång

När Nötskrikor och Trastar, börjar picka i Päronen är det dags för skörd.

Fåglarna är finsmakare, de överträffar all fruktlitteratur sammantaget.

När jag gick och beundrade Filippäronen, fick jag se ett nyhackat hål.

Fåglarna är slemma, hackar på insidan och döljer sina tilltag.

Jag tog ner ett fågelangripet päron.

Se, de är mogna, den rätta saftigheten har infunnit sig och kärnorna är mörka.

Den rätta roströda färgen har inte uppträtt i år , men det beror säkert på den solfattiga sommaren.

Det är den som brukar signalera till fåglarna.

Vi beskar ju trädet handgripligt i våras, men lika fullt kunde vi skörda ett 50-tal vackra Päron.

Äta, paj, marmelad och framför allt konservera(hermetisera).

Vi var stolta över vår Päronkorg.

Hustrun vägde några välutvecklade, det var precis att det blev 3 på ett kilo!!!

Augustipäronen på de nedersta grenarna är redan uppätna.

Göteborgs Diamant äter vi av så mycket vi orkar.

1994 var vi i Piriac med två kompisar.

Efter några dagar, så började det gnissla lite.

Våra olikheter kom allt mer i dagen.

Vi bestämde oss för att åka åt var sitt håll ett par dagar.

Vi ville åka till en ö utanför Bretagne som heter Belle ille, kompisarna ville åka till Brest och titta på Ginst.

Det var åt samma håll, så de släppte av oss i Quiberon, varifrån det gick en färja.

Färjan tog runt en timme.

Med på färjan följde ett Keltiskt begravningsfölje.

Stiliga folkdräkter, mycket blommor och man riktigt kände att det var en betydande person som skulle begravas.

Vi kallade lokalbefolkningen för Keromaner, därför att Ker ofta ingick i de Keltiska ortsnamnen.

Från färjan är det Citadellet som är mest iögonenfallande.

Vi hade inte förbokat något hotell, men i Le Palais  hamn låg ”Atlantic”, de hade lediga rum och en bra restaurang.

Vi var ute och gick i omgivningarna och passerade bl.a kyrkan med Keromanbegravningen.

Middagen på hotellet gick i havsfrukternas tecken.

Musslor till förrätt, fisk till huvudrätt och så avvek vi med glass till dessert.

Vi drack ett Loirevin, Muscadet du Sevre et Main.

Vi kom f.ö att besöka vinets födelsetrakt, vingården Chassloir,  några dagar senare, men det är en annan historia.

Det gråa trevåningshuset, är Hotell Atlantic.

Vi har den 27 september 1994.

Den 28:e på morgonen slog jag på TV:n och de franska kanalerna sände något om Östersjön.

Finlandsfärjor visades i bild. Vi kunde inte så mycket franska.

CNN hade samma bilder, men utan ljud!

Jag förstod omedelbart att det måste ha hänt något, men vad?

Jag gick ner till receptionen och frågade.

Disaster, disaster, svarade tjejen.

Det var Estoniakatastrofen.

Omedelbart kom vi att tänka på vår dotter, som gjort ett antal resor med färjan.

Max, äldsta barnbarnets far, jobbade i köket.

Han slutade där när den flaggades om tidigare.

Andra dagen hyrde vi cyklar och cyklade utmed kustvägar.

Vi rundade halva ön.

Vände norrut igen i Port Maria.

Vi passerade väldigt taggiga klippformationer, som kunde avlösas av sandstränder.

En känd var tydligen Les Sables.

Hela ön andades dramatik i sin topografi.

Dramatiken förstärktes av Citadellet i Le Palais.

Det här hade tydligen varit en fransk utpost genom historien.

Belle Ille har en stenig ganska ogästvänlig kust.

På Belle ille köpte vi en 2-liters glasburk med Soup de Poisson.

Den har blivit en passion.

Vi har lagat den hemma, vi har ätit den ett antal gånger på franska restauranger.

Den platsar i sopptoppen tillsammans med Gulachsoppa och vår egen ärtsoppa.

Receptet får avsluta detta inlägg.

Les Sables, en sandstrand som avlöser vulkanberget.

Passerad fisksoppa ( Soup de poisson)

Soppan finns i flera varianter,  den här kommer från Medelhavet.

Bretagnesoppan är lite ”snällare”. Bl.a med morötter och mera tomat.

För 6 personer

Ingridienser:

1,5 kg olika (gärna 3-4 sorter) vitfisk med skrov

6 tomater

3 vitlöksklyftor

2 gula lökar

2 cellerikvistar

Bouquet garni(persilja, timjan, lagerblad)

1 Chilifrukt, färsk röd

1 matsked fänkålsfrö

1 portion Saffran

1 matsked olivolja

1 flaska fylligt vitt vin

Havssalt

Gruyereost

Häll oljan i en tjockbottnad gryta. Dela vitlök, lök och sellerikvistar och lägg ned i grytan, låt fräsa på svag värme i 15 minuter.

Tillsätt 1,5 liter vätska, hälften torrt fylligt vitt vin hälften vatten

Dela tomaterna, chilifrukten och lägg det tillsammans med kryddorna och fänkålsfrön i grytan. Salta.

Låt koka i 15 minuter

Dela fisken i mindre bitar och lägg den i grytan tillsammans med mera salt. Låt sjuda i 15 minuter.

Sila grytans innehåll, ta bort fiskben och kryddbuketten.

Spara buljongen.

Passera massan, t.ex genom en ”Moulinez”.

Blanda buljong och passermassa i en gryta. Tillsätt saffran och låt koka upp.

Nu är själva soppan färdig.

Vill du ha en tjockare konsistens på soppan;

Skär vitt bröd i cm-stora fyrkanter.

Lägg krutongerna tillsammans med lite citronsaft, olivolja, vitlök, salt och grovt delad chilifrukt i en mixer. Låt krutongerna suga upp saft och olja och kör därefter till en pasta.

Blanda ned pastan i soppan och vispa till en slät struktur.

Mängden bestäms av hur tjock du vill ha soppan.

Vill du ha krutonger i soppan;

Kör ovanstående ingridienser utom brödet i en mixer, häll det på en tallrik och doppa cm.-tjocka baugetteskivor i blandningen.

Rosta brödet i ugn.

Riv en bit Gruyereost.

Lägg brödskivorna i botten av portionsskålen, osten ovanpå  och häll soppa över.

 Välj måltidsdryck, gärna samma vinsort som du använde till soppan.

Bon apetit !

Vad ska man använda cyber space till?

Jo, bl.a för att söka information om andras erafarenhet av en produkt t.ex

Såg i söndagens BT, att det fanns en scanner för diabilder och färgnegativ.

Priset var 800:-!!!

I går kväll hittade jag produkten på nätet.

Finns det någon där ute som har erfarenhet, eller hört någon som har?

Skicka gärna en kommentar, för jag har, som många andra, 1000-tals diabilder och färgkort, som bara blir äldre.

Kan det vara något?

På försommaren fick jag några plantor Aubergine och Bifftomater av grannen.

De hade varit i Italien och köpt frö.

Plantorna har skuggats av vinplantedjungeln.

Men tomaten har satt frukt, kanske hinner den mogna, med lite tillskottsvärme kommande månad.

Däremot, så har jag inga större förhoppningar om Auberginen.

Den har sin första blomma utslagen och några knoppar på gång.

När jag öppnar växthusdörren, så tittar en mogen tomat fram vid dörrposten och höjer jag blicken så fastnar den på några klasar vindruvor.

Vi äter undan så gott det går och kollar recept, om man skulle kunna göra något lite mer beständigt av den.

Grand Prixdahlian som frös i våras artar sig.

Någon vecka till utan nattfrost, så klarar den sig fram.

Väderbibeln.

På elitidrottsfronten är det nattsvart i Borås just nu.

Analytikerna skriver spaltmeter.

I medgång hyllas lagen.

När det börjar bli motigt, analyseras och experterna verkar växa som svampar ur jorden.

En framburen hyllad tränare, ska bytas ut i motgång.

IF Efsbogs senaste 3 matcher har gett 11 baklängesmål.

Det var inte länge sedan som alla var överens om att Gulingarna hade sveriges bästa försvar och hade släppt in minst mål i allsvenskan.

Det är faktiskt samma lag!

BHC, hockeyklubben har börjat knackigt, tre förluster och bara en poäng i de tre första matcherna.

Förväntningarna är inte lika höga som på Gulingarna, men det börjar likna kris, med bl.a två förlorade hemmamatcher.

Idrott är en lek, om än dyr, på den här nivån.

Fjöl av, som bröderna i Svartliden brukar säga.

Börja ha roligt, glöm champions liege och allsvenskt guld.

Det är frustrationen som ska sopas bort.

Men då dyker ett nytt problem upp, hos Gulingarna är spelare inte bara frustrerade över den egna insatsen i Allsvenskan, de har inte kommit ut i Europa, som media spekulerat om att de skulle göra.

För en del av spelarna är lunken i allsvenskan inte vad de tänkt sig i höst.

Idag med de stora pengarna i idrotten, räcker inte äran och stoltheten att få representera sitt land, sin stad och mormors stolthet, särskilt långt.