I går kväll hade vi en fin solnedgång och ett lågt härligt ljus, gav en del bilder.

Förmodligen bler det här årets sista Rönnbärsbild, nu har jag kommit dit jag vill.

Kvällsljus och blå himmel.

Bladen börjar att åldras, det är inget att göra åt.

Patina kallar en del det.

Ett annat bär i kvällsljus.

Fläderbär, Sambucus nigra, går inte alltid fram hos oss.

Vi plockar blommor till ett 25-tal liter saft.

Det blir bär över ändå.

Men det är inte alltd vi får se dem så här glänsande svarta.

En del gör saft, ja t.o.m sylt på bären, men av förklarliga skäl, har det inte blivit oss en vana.

Bredvid flädern står Päronträdet.

Det fick genomgå en ordentlig massaker i våras, men kommer hyggligt ändå.

Vi har tre sorter på det.

Augustipäronen är redan uppätna, Göteborgs Diamant är på samma väg.

Filip, eller Dubbel Filip, som Hallandsbonden sa, som jag fått bladknopparna av, för ockulering.

Trädet, är en grundstam, som gick upp efter påhälsning av älgar.

Jag satte in bladknoppar på sensommaren, det slog små skott, som förvedades och växte till grenar de närmaste åren.

Konserveringsapparaten väntar på Filippäronen, men de har en knapp månad kvar.

I Lingon, Cognac, Ingefära, ja det får vi se.

Paniken sprider sig bland tillskyndarna av vårdnadsbidrag, kärnfamilj och ”vanliga människor”.

Anna Anka, någon sorts Bimboliknande företeelse i Hollywood, får paniken att stiga.

Bl.a så har BT en ledare på temat idag.

Jag har inte sett TV 3:s serie, men jag hörde henne på radion.

Först trodde jag att det  satir, Helt appropågänget eller något sådant.

Men det var Anna Anka, en svenska.

Behaga mannen. Enda funktionen i livet.

Vad gör man för miljonerna?

KD-ledaren, Göran Hägglund, gick i går ut och tog de ”vanliga” människorna i försvar.

I en debattartikel i DN försöker han hetsa mot "eliten".

KD ligger fortsatt farligt nära 4%-spärren i en ny  mätning

Kärnfamilj, hemmafru, arbeta 7-5.

KD:s målgrupp för att få fast mark iunder fötterna.

Men det är farlig mark.

Genom att hetsa "vanligt" folk mot "eliten, tror han sig kunna dra KD ur 4%-träsket.

Det är ett farligt spel.

Framskrittspartiet i Norge och dess Danska motsvarighet Dansk Folkeparti, fiskar i samma vatten.

Han har svårt att förstå, att Bullerbyn inte finns kvar längre.

Samhället och villkoren förändras.

Därmed också människornas val av liv de vill leva.

Det finns bruna anstrykningar i Hägglunds argumentation.

Verkar så oskuldsfullt på ytan, men en djupdykning i historien förskräcker.

Piriac sur mer

Bevistade 1994, 96 och 99.

Orten ligger vid Atlantkusten i södra Bretagne.

Förmodligen inte över 2000 innevånare, men minst lika många har fritidshus i byn.

Husen, även det vi bodde i, är små i Keltisk stil, vita med skorsten på gaveln.

Vi huserade på c:a 50 kvadratmeter, kvarteret Havsträdgården och gatan Port Kennethgatan.

En minivariant av sådana här hus bodde vi i

Med ett par hundra meter till Atlanten, så blev det en del promenerande.

Vi har lådvis med minnen från de promenaderna, snäckor, stenar och andra ”fynd” från stranden.

Det blev bl.a en del promenader fram till hamnkaptenens kontor, där man kunde informera sig om tidvattnet.

Vid lågvatten fylldes stranden av ”Musselmaner”.

Bildligt talat, Musselbankar direkt utanför köksfönstret.

Folk var som tokiga.

Vi tyckte Musslorna var för små, det var fullkomlig rovdrift på dem.

Vid högvatten var det mäktigt, hela Atlanten på väg in.

Högvatten på gång

Lika bra att erkänna det.

Vid denna tid, hade jag ingen digitalkamera och de diabilder jag lagt på CD, är från hustruns 50-årsdag.

Så jag har Googlat ordentligt för att få de bilder jag vill ha.

Just på detta strandavsnittet gick vi så fort vi skulle fram till byn.

Piriac sur mer är en fiskarby, mera förr än nu.

Hamnen domineras idag av fritidsbåtar.

Seglarskolor för ungdomar pågår hela dagarna.

Båthamnen dominseras av fritidsbåtar, de flesta fiskebåtarna låh en bit söderut.

Restaurangerna, som är många, sett till ortens storlek, har många fiskrätter på menyn.

Vi fick en favorit, Soup du Poisson.

Den finns i tre varianter, beroende på var i Frankrike man äter den.

Men det gemensamma för dem är, att den görs på det fiskarna inte fick sålt innan kvällen.

Vi har gjort den ett antal gånger, i storkok, och det är inte omöjligt att receptet kommer här så småningom.

Men det är ingen snabbmat!

Piriac är, vad man kan kalla en mysig by.

Flera bagerier, självklart att köpa Crossianter och Baugette varje morgon.

Charketuri, med bra sortering.

En, ganska liten, Supermarche.

De flesta åker till St Nazaire och handlar.

Så gjorde även vi. Giant blev vår favorit, för dit hittade vi.

En mysig by med mycket blommor. På ett ställe såg jag meterhög Rosmarin, man kan få komplex för miondre.

Mycket mer var det inte med byn.

Avkopplande, lugnt och skönt.

Som utgångspunkt för vegeterande i omgivningarna var den perfekt.

Det återkommer jag till.