Det blir dåligt med fisket.

Har kanske lite för stora krav, ska vara lite sol, ”en fin kväll”, inte blåsa för mycket för min Linder aluminium 440 med elmotor, ska ha tid.

Tittar på ett par båtspö och draglådan, som står på altanen.

I går bytte jag lina på bägge båtspöna.

Kom på, att den gamla linan suttit sen 1999, oförsvarligt.

Men det var en flätad 0,20-lina, går aldrig av och jag är noga med att korta någon meter så fort det tagit i botten.

Men nu är där fräscha linor.

Det blev nylon, eller vad materialet heter nu för tiden.

Gjorde även ett par meterstafsar till paravanerna.

Jag har letat sedan tidigt i våras, efter huggkroken.

Har vänt på allt.

I går morse kom det bara över mig; jag har ju ingen huggkrok.

Den tog en gädda med sig ner i djupet ifjol.

En ganska stor, 3-4 kg.

Barnbarnen var med i båten, jag lyfter upp den, men hon gör ett kast i det samma som jag byter grepp.

Huggkroken följer med gäddan ned i djupet, wobblern hade lossnat förlusten var oåterkallelig.

Barnbarnen hade kungligt roligt åt min malör

 Pontus första Gädda. Han kom före Max, som fiskat mycket mer och är 7 månader äldre.

Lillasyster Josefin ville också vara med på bild.

Hur har jag kunnat förtränga detta, i ett kvartal?

Yr.no lovar uppehåll, t.o.m sol i morgon bitti, fram till 8 i alla fall.

Ställer telefonen på väckning 4.30

Blir det inga nya upplevelser, så får man minnas gamla.

Det är inte Gösarna jag minns mest, eller de hyggliga gäddorna, inte heller kilosöringen på pimpel från båt, utan det är fisketurerna med barnbarnen.

Inget går upp mot deras ”planering”, vilka fiskar vi ska få, var och på vilka beten.

När det sen blir fångst, är lyckan fullständig.

En stolt Max och jag har varit ute och metat. Mina abborrar, större, fick inte vara med på bild. Det blev inte så mycket fiskat för mig, när jag också skulle byta mask och plocka av fisk för honom.

Max, Christoffer-en grannpojke och Filip-en kusin till Max på fädernet.

Vi hade kört med 3-4 spön efter båten, småwobblers över ett grund.

Det nappade hela tiden, men det slarvades rätt mycket så fångsten stannade vid vad som syns på bilden.

Det räcker bra.

Påfågelöga, inachis io.

Alla som gillar fjärilar har väl sina favoriter.

Förmodligen är jag inte ensam om att tycka om Påfågelöga.

Förutom att den är vacker, är den lite speciell i sin utveckling.

Den övervintrar som fjäril,(imago).

Direkt på våren, börjar den fortplanta sig, för att ha satt ett antal nya övervintrande fjärilar till världen.

De blommor som den verkar föredra hos oss, är;

Mariatistel, Isop, Solhatt, alla färger, sen gör den ett och annat kortvarigt besök i Tagetes och Ålandsrot.

Påfågelöga har ett långt sugorgan, som den både kan böja, ja t.o.m forma som en spiral, för att komma dit den vill.

 Den här låg död på en stenplatta. Verkar ha fått någon smäll på bakkroppen.

Någon vecka nu, har vi haft oerhört mycket fjärilar.

5-6 arter.

Men som sagt, flest bilder har jag på Påfågelöga.

På bilden är det 14 fjärilar.

Alla syns inte så jättebra, men det är inte dåligt på två Isopplantor.