I våras sådde jag några Dahliafrön från i fjol.

Det var bara några stycken som jag handpollinerat, för att få den kombination jag ville.

Där är resultatet så här långt, den enkla, mörkröda med gul mitt, c:a 11 cm i diameter.

Den största mängden frö tog jag från en kaktusdahlia, gul, som stod i en grupp med blandade kaktusdahlior.

 B. Corvina, Corvina är ett gott Italienskt rödvin, bra till ost.

Av den planerade pollineringen blev det bara 5 plantor.

1 dog och en har utvecklats väldigt långsamt.

Den minsta av de övriga blommade först.

Jag har namngett dem, bara på kul.

B står för första bokstaven i hustruns förnamn.

De andra två återstår. De är på väg mot föräldrarnas, Arabian Night, höjd.

 B. Mailbox, ja vad ska man kalla en gul Dahlia?

Av de slumpmässigt pollinerade, har det fram tills nu blivit tre som jag tycker om.

Ytterligare två är på G med stora blommor, en orange och en mörkröd.

 B. Brick, tegelröd.

Nu pollinerar jag de här med lämpliga, stora fyllda Dahlior.

Kanske kommer det ännu finare exemplar nästa år.

Den enkla nedan, har pollinerats med sig själv.

Får se vad det kan bli.

 B. Tunisian night, barn av två Arabian Night och så har vi varit i Tunisien.

Har plats för c:a 50 frödahlior nästa år.

Även om det inte blir några prisvinnare av dem, så är det en härlig pallet av färger där de står.

Nästgårds från Nabben, ligger Sundholmens slottsruin på en liten ö i Tolken.

När vi kom hit var ruinen ganska förfallen, det var förbjudet att gå in eller beträda murarna.

Läskunnigheten upp i åldrarna hade förmodligen sina brister, för det var högsta nöje för ungarna att undersöka borgen, ja t.o.m övernatta och grilla korv.

Således har våra egna och deras kompisar även upplevt äventyr i ruinen.

I slutet av 70-talet rustade man upp den, förstärkte murar och trappor.

Idag kan man utan större risk beträda den.

 Ruinen i kvällssol från sydväst

Ruinen har alltid varit ett populärt utflyktsmål, inte minst från ”koloni”-sidan.

Där ligger båtar som man kan låna och ro över.

Några pojkar i vårt område körde båttaxi några somrar.

De tog 5 kronor dit, sen förhandlade man om priset tillbaka!

Idag är Barnkolonin, som drevs av Stockholms kommun ett antal år, ett härligt representationshus för Borås kommun.

Bl.a så firas många bröllop där.

När min dotter var i 6-7-årsåldern, fantiserade hon om att hon skulle bo på kolonin när hon blev stor.

Där skulle hon bl.a ha en kock med stor mage!

Det blev inget av det, men en kock med ”stor” mage blev det, han är far till Max vårt äldsta barnbarn.

Så kan det gå.

Från kolonisidan har det gått en stenbro över till ön i historisk tid.

Dessa stenar är kända för fritidsbåtägare, inte minst fiskare.

Det är inte få som ”gått i” dom.

Man tror att borgen är från medeltiden och under 1400-talet kommer den i ätten Snakenborgs ägo.

På 1500-talet kom den i Per Brahe d:ä:s ägo och det gjordes tillbyggnader.

Under Karl XI:s reduktion, drogs slottet in till kronan.

Därefter förföll det och blixten har slagit ner flera gånger.

 Det finns båtar att låna för överrodd.

Slottet har även en amorös historia.

Gustav II Adolf tillbringade mycket tid på borgen med sin ungdomskärlek Ebba Brahe.

Likaledes gömde sig Erik Stenbock här med sin älskade som han rövat bort från Hörningsholm.

Amorösa äventyr på ön verkar vara tidlösa, ända in i våra dagar får ön och ruinen sin historiskt hävdvunna användning.

Ön med slottsruinen används till fester av olika slag, även av sjöslagskaraktär.

Har själv varit med och transporterat hem ett antal ”slagna”, med båten.

 Från vår sida, från öster har vi bara mäklarutsikt, när träden är avlövade kan man få en skymt

När man är på ön och ser ruinen, och trampar marken därikring, är det ofrånkomligt, man får sina funderingar vad som här föredragit sig genom åren.

Vi har några Ekar på samfälligheten, som förmodligen är 400-500 år gamla.

Vad har allt hänt mellan Ekarna och Slottsruinen genom åren?