Krusbärsmarmeladen blev lyckad. Nio fulla burkar och en halvfull att börja med.

Vi kokar den betydligt längre än vad det brukar stå i recepten.

Därför tillsätter vi ingenting, bara bär och socker. Marmeladen blir fast, så man kan skära den i bitar.

Rinnande marmelad är inte roligt.

Men det hände något intressant.

Ju längre marmeladsmeten kokade så tilltog en röd färg.

Det var ju gröna bär.

Korinterna ger ingen röd färg.

Den blev vacker inte tu tal om det, men lite lustigt.

Tre av burkarna är lite mindre, gebortburkar.

I kväll eller i morgon, beroende på väder så ska vi koka Hallon/Rabarbermarmelad.

Vi brukar koka så mycket att det räcker lite längre än ett år.

Oftast går vi runt på 6-7 sorter.

Minnesvärt marmeladkok

Marmeladkoket vi kommer ihåg, är det på färska Fikon.

Vi hade varit några dagar i Paris.

Utanför Bon Marche vid T-banestationen Sevre Babylon, stod en kille och sålde Fikon.

Vi köpte 3 kg.

Hur skulle vi få hem dom välbehållna?

Jo, vi hade varit på Dehillerins, en köksredskapsaffär och införskaffat några grytor.

 Hustrun, med fasta steg mot köksredskapen, största proffsbutiken i Paris

Vi fyllde grytorna med Fikon och de kom i god kondition hem till den väntande kokkärlet.

Den marmeladen har vi någon burk kvar av ännu.

Det har blivit ostmarmeladen nummer ett.

I tillegg, som Norrmännen säger, blev det över 10 liter Hallon idag.

Jag hade en arbetskamrat, han skötte kontorsmateriallagret och kopiering.

En dag när jag passerade, så ropade han på mig och utbrast:

”Nu har de kört ihop säj, setter å drecker kaffe å blir pinkenödig på samme gång”.

Han var Boråsare, men rubriken är hämtat från ett Nordvästskånkt uttryck.

Det gäller mig idag.

Har försummat stängslingen av ”mellanrummet”, ett område i mitten av vår by, som omsluts av 2/3 av fastigheterna.

 Örat, ledartackan under de första åren, har egen lammningstid den 2 juli 2007, här med 2 dagar gamla lamm i hagen det rör sig om

Fåren behöver flyttas senast i morgon, lammen är inga problem, de går ut och söker mat där den finns, men tackorna har en otrolig respekt för stängslet.

Lammen är för stora för att de ska bry sig, tycker väl bara att det är skönt att vara utan dem en stund.

Ringde min stängslingskollega, han var inte hemma.

Jag gick redan på morgonen och rekognoserade, 13 stolpar avbrutna, ett stängselbrott.

Det kunde varit värre.

Men det ska åtgärdas, för 2 personer är det väl ett jobb på 2-3 timmar.

Släpa stolpar, slägga och spett.

Skruva ur och i isolatorer, sträcka stängslet.

Ett ganska trevligt arbete om det vore det enda.

Eftersom det regnade i går så har vi hallonskörd idag.

Det ska ju bli bättre framåt eftermiddagen och det blåser bra.

Det blir väl hustrun som följer med ut i stället för stängdlingskompisen.

Det går inte dubbelt så fort med två, men det är både trevligare och lättsammare.

Vi har vår årliga skördefest på lördag.

Från början var det liar och räfsor, men efter ett par år så var vi en begränsad skara kvar, det var ryggar, dåliga liar, krämpor och bortförklaringar av olika slag.

Svagdrickan byttes ut mot det starkare ölet och sen var det kört.

Det blev mest samling runt ölbacken.

Det var efter det som fårdiskussionen tog sin början.

Men kvällsfesten har vi kvar och lite tipspromenad och tävlingar på eftermiddagen.

 Flanören delar med sig av favoritmalten, Oban.

Festen är ett knytkalas, så vi ska gå fram till brevlådorna för att se vilka rätter som är lediga.

Det har utvecklats till att vi nästan gör samma saker varje år.

För vår del Potatissallad och Janson. En och annan gång har vi stått med Ostkaka.

Men allt brukar reda sig, fåren får väl gå i fägatan om det skulle behövas,

Hallonen ska nog komma in, och skördefestmaten häpar ju inte.