Hemresan närmar sig.

Vi ägnar dagen åt två gamla städer samt att äta ur kylskåpet.

Nu var det dags för San Gimignano, den gamla pilgrimsstaden, uppe på sin höjd.

Staden syns vida, från alla håll eftersom den ligger så högt.

Idag har den bara hälften så många innevånare som när det begav sig.

Digerdöden och en ny pilgrimsled satte stopp för dess storhet.

Tornen är det som är mest iögonenfallande. Tornens höjd visade ägarens status. Myndigheterna fick sätta en övre gräns, då byggde man två torn!

14 av de ursprungliga 76 har överlevt.

Här finns ett flertal museer och utsikten från stan är anslående.

I måndags fick vi återvända, fick ingen parkering, kl.08.45 i morse hade vi hela parkeringstorg 3 för oss själva!

Gamlingar söker sig till varandra. En karavan med 27 gamla Merzedesbilar, i varierande modeller, hade fått dispens och körde in i stan

Certaldo som är ”våran stad” har en gamla stan, uppe på höjden ovanför den nuvarande staden, ”Certaldo Alto”.

Man åker bergbana dit och trots en del turister så är det lätt att komma fram på de gamla gatorna.

De gamla palatsen har omvandlats till hotell eller andra arrangemang för turister. Vi såg ett  brudpar precis komma ut från den gamla 1400-talskyrkan.

När de skulle fotograferas, satte sig brudgummen på en hygglig motorcykel, för att fotograferas tillsammans med den. Bruden stod en bit ifrån och sneglade avundsjukt, på vad, är frågan.

Staden var ren och en hel del renoverad, men delar av husgrunder, väggar och även innehåll var original.

På det gamla stadshuset, satt sköldar från dem som styrt genom åren.

Riktigt avkopplande för att vara en turistattraktion.

Eftersom vi åker hem i morgon, så börjar planeringen för hemfärden. Vi ska till ”töserna” och hämta några flaskor vin och olivolja till, väska köpte vi ju i Florens så det blir bara att släpa.

Marginalerna mellan tågen, vid byten, blir överlag rymligare än på nerresan.

Slattar och rester blir vad vi lever på sista dagen, för såpass Knallar är det i oss, så att inget får förfaras.

Vissa saker gör man inte åt bara, så det får Antoanella ta till sitt frukostkök.

I skrivande stund, beskär hon och en man Olivträden runt huset vi bott i, på bilden är det klipparen, med vår hyrbil, en motorsvag Fiat Punto i bakgrunden.

Nästa rapport kommer inte förrän vi passerat Öresundsbron med tåget på söndag middag.