Det är som Arboga öl, det kommer efter.

Söndagen var disig, men klarnade upp framåt dagen. Men till kvällen fick vi regn, ja t.o.m åska.

Rubriken speglar vår trötthet dagen efter resan.

Vi bestämde oss för att slappa.

Trots det så tog vi en tur till Poggibonzi och provianterade.

Bl.a så innebar det en flaska Grappa, flaskans design översteg smaken, men Grappa tillhör ju inte våra vanliga bordsdrycker.

Det är alltid intressant att gå i affärer när man kommer utomlands, produkterna är till stora delar de samma som hemma, men styckning och inte minst förpackningen är olik vår.

Förpackningseländet råder i minst lika hög grad här som hemma, framför allt har de ett mycket stort utbud på desserter och bakverk, som de fick sälja till oss.

Det var trots allt min födelsedag.

En födelsedag att minnas, SMS:en pep under dagen som började med kaffe på sängen av donna Rubicini(Antoanella) som sedan bjöd på frukost. Vi hade inte hunnit proviantera, efter stressen med biluthyrningen.

Efter provianteringen tog vi vägen över Certaldo, för att kolla parkering och tågtider till Florens, Sienna m.m

Ett tåg i timmen till Florens tyckte vi var bra, 2 minuter i varje hel timma. Det hade inte räckt för dottern i tidiga tonår..

Hon kunde inte under några omständigheter tänka sig att flytta till Dalsjöfors, för ”det går ju bara en buss i timmen”!

Men det funkade inte att slappa hela dagen, så vi tog en tur till San Gimignano.

En vackert belägen by, som sett betydligt bättre dagar, men som genom att Florens blev Italiens huvudstad och digerdöden miste sin storhet.

Tornen var 70 till antalet som mest, myndigheterna begränsade höjden på dem, då byggde man två.

Tornen var ett mått på ägarens rikedom och makt.

Biltrafik är sympatiskt nog inte tillåten i staden, så man får parkera utanför.

Det var söndag och därmed en massa ”turister”, vi kom inte längre än till fulla parkeringsplatser, vi gav upp och återvänder i veckan när turisternaa åkt hem!

Först hade vi tänkt att åka till Florens på måndag, men vädret ser ut att bli betydligt bättre än väntat, så vi åker till Pisa och kollar om tornet har rasat.

Ja tanken är inte långt borta; på de senaste 643 åren har lutningen ökat med 4 meter från vertikalpunkten, med tunga klockor, så kan det gå fort på slutet.

Vi tar ändå vägen över Volterra före. Det gäller att is i magen.

Volterra är en gammal Etruskstad, som ligger högt på en kulle, med vidunderlig utsikt över det Toscanska landskapet.

Bl.a har man duktiga hantverkare som gör vita skulpturer i lokal alabaster.

Dagens bilder är två.

Den ena behöver kanske inte någon närmare presentation med morgondiset kl 7 i bakgrunden, men den andra är utsikten från vår balkong.

San Gimignano 3 km. bort som på sin kulle avtecknar sig mot himlen.

Morgondiset sätter sin prägel på bilden. Bildinnehållet ökar med en utflugen svalunge, som helt oplanerat kom med.

Hoppas den överlever kommande vinter.

Jag rakade av misstag radera en kommentar fran forra inlagget, ursakta och hor av dig igen, jag sag aldrig vem.