Nu har den kommit.

Två dagar senare än i fjol.

Nu har jag gått ut från Parker Hannifin, som anställd för sista gången.

Skrivbordet blankt, mejlboxen tom, en stor COOP-kasse har gåt 2 gånger t.o.r hem.

Inte utan att det känns lite vemodigt.

Jag blev överväldigad av alla dem som ställde upp på avslutningskaffet och presenterna. Trots alla dem som ändå hade meddelat att de av olika skäl inte kunde vara med.

Hade redan i förväg låtit förstå att kristall och pengar kunde omvandlas till resepresentkort.

Min chef hade gjort Min chef  framförde en mycket trevlig resumé över mina år.

Delar av den väckte berättigad munterhet, det har aldrig vilat några ledsamheter på företaget. Om så har varit fallet, har dom inte blivit så gamla.

Jag är jättetacksam och tackar alla än en gång, inte bara för presenter och närvaro utan för förmånen att arbeta ihop och för alla dessa fantastiska människor, genom åren.

Det fanns ett intresse av bloggadressen, den kommer att bekantgöras i en större krets.

Nu börjar en annan del av livet

-8 grader, men det var inte värst.

På samma dag som jag slutar jobbet och ska pensionera mig, slår seniliteten till med full kraft.

När jag kom till jobbet i morse,sista dagen, så märkte jag att snusen inte hade mommit med. Inga problem, köper en dosa i automaten...

Men, ingen plånbok heller.

För handen till bröstfickan, nä nu jä...., telefonen var heller inte med.

Redan vid inpasseringen märkte jag att, vid jackbyte, inte hade fått med mig ID-kortet, det som jag skulle lämna tillbaka idag innan jag går hem för sista gången.

Allt ligger prydligt på hörnet, närmast dörren på köksbordet.

Enorm timing med seniliteten!

Rimfrosten glänser, snö och is vägrar lämna rabatter och land.

Nu ska det väl ge med sig, men då har dom hotat med en massa snö i väderomslaget.

Jag tröstar mig med, att jag inte hade kunnat göra så mycket ändå under konvalesensen.

Ibland spelar det en i händerna, eller i lillfingret.

Bilden föreställer en tuva rimfrostig Gråtimjan, Thymus praecox, en väldigt fin timjan, som är vacker att se på där den breder ut sig i stora tuvor.

I matlagning är det den vanliga, Thymus vulgaris, som jag tycker är bäst.