Det finns många ormar i tillvaron, fast dessa kommer från Londons Zoo i början av 90-talet.

Har varit på information om ny organisation, efter uppsägningarna, idag.

Hela havet stormar, ingen fast mark under fötterna.

440 anställda har blivit 230!

Ändå är botten inte nådd.

Den här gången fick jag lyssna, under 90-talskrisen befann jag mig mitt i smeten.

Det är ett av mitt livs värsta upplevelser.

Parker Hannifin MCD(Mobile Control Division), en gång Monsun Tison, senare VOAC har bekymmer, stora bekymmer.

Kommer egentligen inte in några nettoorder, kunderna annullerar för mer än som kommer in.

En stor kund i Österrike varnar för -70%.

Volvos problem kan vi följa via media.

Så ser det ut över hela fronten, kunderna kör mot lager, med lagervaror. Finns inte längre några slutkunder som köper nåt, de reparerar sina gamla maskiner.

Det enda som går bra är reservdelar, men det föder inte så många.

Vi är några äldre, som känner oss mycket solidariska, när vi meddelat att vi pensionerar oss under året. I början av 90-talet, vid förra krisen, hade det varit en bra affär, men Parker har inte en krona, än mindre Euro eller Dollar, att köpa ut oss med.

Stora pengar, 100-tals miljoner har skickats över Atlanten under de goda åren, men nu finns inte en cent. ”Ni får klara ut detta själva” säger man i Cleveland Ohio.

Verkar bara vara intäkterna som globaliserats, kostnaderna är fortfarande lokala.

Samtidigt har trygghetssystemen avlövats, ersättningsnivåer sänkts.

Permitteringsmöjligheten finns inte längre, AMU och KomVux är historia.

Jag har arbetskamrater som tror att det kommer att bli som på 30-talet.

Högerregering har vi ju redan, mycket talar för att övriga komponenter faller på plats efter hand, när varsel och uppsägningar börjar slå ut i öppen arbetslöshet.

Vi får verkligen hoppas att utvecklingen tar en annan vändning.

 Erik, yngsta barnbarnet, behöver inte oroa sig för pensionen på ett tag, kan man tycka. Men vem vet, de första valen kanske kommer redan på lågstadiet i framtiden, om systemet "utvecklas".

Satt i går kväll, med ”offerter” från olika pensionsaktörer.

Trodde i min enfald, att det var Försäkringskassan som handlade det.

Men inte.

Har man som jag rumsterat runt lite grand, så blir det många.

Ålderspension, PPM, tilläggspension, särskild tilläggspension, tjänstepension och ännu fler.

Från Metalltiden, var det enkelt, bara AMF.

Sen blev det Collectum, Alecta, Folksam, KPA och Västra Götalandsregionen.

Har man sen haft en egen pensionsförsäkring, så blir det en till.

Man förväntas kontakta alla, för att få en ”offert”.

Uttrycket, leka affär, har fått ett ansikte.

Jag skulle välja; 5, 10 år eller livslångt.

Skulle jag flytta ur PPM-pengarna?

Efterlevandeskydd.

Var det detta den ”underbara natten” handlade om vid senaste pensionsuppgörelsen?

Ska bli spännande att se hur många olika småbelopp det kommer att komma in varje månad.

Karl och Amanda, min farfar och farmor, fick en postanvisning varje månad, PENSIONEN, på 1960-talet.

Den var väl inte så hög, men är det inte ett väldigt komplicerat sätt att höja pensionsnivåerna?

PPM-tokeriet, visar verkligen sitt rätta ansikte i pågående kris. På regeringsnivå talar man t.o.m om att gå in och stötta systemet så att genomslaget inte blir så negativt.

Det självspelande pianot har inte bara blivit ostämt, det har gistnat.

Jag tog mig igenom pappren, med hustruns benägna bistånd, från maj ska det börja rassla till på kontot. Hur mycket återstår att se, en del ändrar sig hela tiden.

Spännande?!